Den här skrämmande Corona-våren när jag med rädsla att bli smittad inte vågar stadsvandra längre, får bilen bli ersättare till mina vandringsskor. Förra veckan blev det mest naturbilder här på bloggen, men jag tänkte att jag med bilens hjälp i varje fall ska starta den här veckan med några bilder på Stockholms trädgårdsväxter.
Hur noggrann jag än är med hygien och att hålla avstånd till andra människor, känns det trots allt obehagligt att ens gå utanför dörren just nu. Det är som om viruset lurar överallt och jag går fortfarande omvägar när jag möter människor.
Det blev en liten runda till några av mina favoritträdgårdar med början i Sinnenas trädgård vid Vasaparken, där Prunus ’Accolade’ blommade vackert vid entrén till den mycket fina trädgården. De vita balkansipporna blommade under ormhasseln och många fler vårväxter var på väg att börja blomma i trädgården.
Tog mig vidare på tomma gator till Adolf Fredriks kyrkogård, där marken var blå av täta mattor med vårstjärnor Scilla farnesii eller Chionodoxa som många fortsätter att kalla den, trots att den för flera år sedan hamnat i scilla-släktet. Det här är vårens vackraste kyrkogård i Stockholm och vårblommorna dämpar den dystra känslan bland gravstenarna. Jag avslutade min foto-biltur med ett besök i Centralbadets trädgård. Det är dock först senare i vår som träden blommar som vackrast i den lummiga cityoasen på Drottninggatan. Den vridna häggen vid dammen grönskade dock vackert och på marken blommade himmelsblå ormöga i stora mattor.
Jag lämnade Djurgården den 8 mars i år, men kommer att besöka många andra vackra platser i Stockholm framöver, tills jag nästa år förhoppningsvis är redo för Djurgården igen.
Hängde på låset när ICA Alvik öppnade klockan 6. Plasthandskar på. Veckohandling! Någon av de mycket få kunderna hade munskydd. En overklig känsla i min annars så vanligt trygga butik.
Äntligen var det åter dags för min period av Cecilias och min delade vårdnad om Lexus och jag mötte honom på vår vanliga hämtning- och lämningsplats vid Djurgårdsbrunn. Vi började med att gå vandringsleden i skogen runt Kaknästornet och även om vitsipporna inte visar sig i täta mattor ännu, så lyser de ändå vackert under träden. När vi kom ut på Gärdet gick vi ner mot nya Folke Bernadottes bron och jag minns förra året när Lexus och jag såg invigningen från bryggan nedanför Rosendals slott den 17 september. Vi fortsatte sedan strandpromenaden, förbi Benny Anderssons Villa Lido och tillbaka till Djurgårdsbrunn. Caféet vid Roddarföreningen som alltid brukar ha öppet, var nu stängt, som så mycket annat i dessa Coronatider.
Ungefär var tredje timma vandrar jag med Lexus, ofta ganska långt, men eftersom vi båda är oroliga själar blir ut-intervallerna ibland tätarare! Dagens andra promenad tog vi runt Lillsjön här hemma i Bromma och vi tittade in bland de vårblommande kolonilotterna i TV-kända området ’’Paradiset Iris’’.
På hemvägen såg jag att den mycket ovanliga vitsippsrutan nu blommade utanför min bostad. Vi upptäckte den första gången förra våren och så här skrev jag i bloggen den 27 april 2019:
Just utanför min bostad i Bromma såg Cecilia en växt ikväll som liknade en liten vitsippa. Jag har bott här i 35 år och har aldrig uppmärksammat den, utan säkert trott att det var en vitsippa som växte på mark där den inte utvecklades ordentligt. Vi fotograferade den och lade ute den på Facebooksidan ´´Vilken växt´´ och fick genast svar att det var vitsippsruta - Isopyrum thalictroides.
Jag läser på Wikipedia - Vitsippsruta är en växt som tillhör familjen ranunkelväxter. I Sverige finns vitsippsruta vild endast i Minneberg i Stockholm. Wikipedia
Vilken otrolig tillfällighet, att Cecilia såg den, att vi fick svar och att den enda platsen i Sverige där den växer vild, är just utanför min bostad! Nu har vi fått en ny favoritväxt, både vacker och med en speciell historia!
I en nyduschad natur efter nattens regn med en våtfräsch markflora, morgonvandrade vi i skogen. Precis utanför mitt Brommanäste finns några övergivna gamla trädgårdar, där floran smitit iväg till omgivande natur. Här växer bland mycket annat gulsippa, svavelsippa, hundtandslilja, skogsbingel, ramslök och vitsippsruta, vilket gör att våren och försommaren blir mycket vacker här i de lummiga lundarna.
Dagens vandring gick från Ljunglöfska slottet här i Bromma, till Kanaanbadet och tillbaka. Storslagen utsikt över Mälaren och vi gick även i fuktiga strandskogar där häggen bildade grönskande tunnlar. Jag är oerhört tacksam att det är så nära till naturen här i Stockholm. Åt alla väderstreck når man naturstigar på nära håll.
På kvällen gick vi en skön promenad med min dotter runt hela Gärdet. Vid Kampementsbadet spelade ungdomar basket och beachvolley, inte direkt med två meters avstånd från varandra.
Försiktigt optimistisk sa stadsepidemiolog Anders Tegnell, angående de allt färre döda i Coronaviruset här i Sverige. Vackra ord i dagens läge.
På kvällen kom nyheten att Adam Alsing dött i Corona och trots att viruset hittills dödat över 1200 personer i Sverige, blir det så påtagligt när man hör ett namn och speciellt när man vet vilken personen är. Det blir plötsligt inte bara siffror och statistik.
Sovit gott med öronproppar tillsammans med en lurvig liten fyrbent kompis. Under morgonvandringen sol, en aning kyligt och så denna ständiga blåst. Kan inte vindarna ta med sig detta förbannade virus och blåsa iväg det åt helvete…!
Lexus och jag drog som vanligt från stan och vandrade den här apriltorsdagen några timmar ute vid Svartsjö slott på Färingsö. Det var vitsipporna jag var ute efter och hade sett framför mig täta mattor av vårens vackraste vilda blomma, men tyvärr var det ganska glest med sippor i slottsparken. Det var givetvis vackert ändå och underbart skönt att sakta gå naturstigen bland hundratals lindar och gamla ekar, till ljudet av vårfågelsång.
När vi senare vandrade hemma i Bromma tänkte jag på hur det brukar vara den här tiden på året, då man längtar och planerar inför senvåren/försommaren, som är den absolut vackraste tiden på året. Men i år känns det som om hela den här våren och den kommande sommaren är helt nerskitat av Coronaviruset och jag ser inte ens fram mot allt det vackra som stundar i hänryckningens tid. Sommarresor är omöjliga att planera, som allt annat och det här är första gången i mitt liv som jag redan nu längtar till hösten och vintern. Låt bara det här året gå!
Det som förgyller min tid nu är naturvandringarna och att jag får ha Lexus lite varannan vecka. Han är verkligen det bästa sällskapet man kan ha, även när det inte är Coronatider. Vi har ju liksom växt ihop under de senaste åren då vi varit så mycket tillsammans ute på Blockhusudden. Nu ska vi fira med lite korv den här sista kvällen, för den här gången.
En talgoxe flög in till Lexus och mig på morgonen när balkongdörren stod öppen. Den tog en lov runt vardagsrummet innan den återvände ut till friheten.
Lämnade tillbaka Lexus vid Djurgårdsbrunn på förmiddagen och det blev som väntat väldigt tomt efter honom. Men vecka 18 kommer han några dagar igen! Jag är som sagt mycket tacksam att jag får låna honom ibland!
Åkte upp till Kocksgatan 50 på Söder för att fota dom blommande körsbärsträden Prunus ’Umineko’. Svårt ljus. Kanske tar nya bilder i helgen.
Med plasthandskar på köpte jag vin på Brommaplan!
Totalbojkotten av Aftonbladet och Expressen består. Jag hämtar nyheter endast från DN, SR, SVT och TV4. Så trött på AB och Expressens tävling om de mest skrämmande rubrikerna.
Lördag 18 april
När städer i hela världen ligger öde, fick jag en rapport från min dotter som vandrade på Djurgården – packat med folk längs strandpromenaderna och tydligen är det även många fler som rör sig inne i city nu än för två veckor sedan. Skulle vi inte tillsammans klara ut det här genom att vara väldigt försiktiga? Eget ansvar i stället för förbud att lämna sin bostad. Nu börjar även jag tycka att Sverige sköter det här alldeles för slappt!
Två män intervjuades i någon nyhetssändning på Rimbo golfbana i Roslagen, där de satt tätt tillsammans i en golfbil. Reportern sa att i USA är det endast tillåtet att åka ensam i en golfbil. Trams, sa den ena mannen. Vi gör som grodan och lever på hoppet! Ibland tror jag att det endast finns sådana män på film, som till exempel i Jägarna. Men tydligen finns de i verkligheten också! Skrämmande!
Bromma är fortfarande tyst och med öppen balkongdörr hör jag koltrastens sång i stället för landande flygplan över mitt hustak.
Söndag 18 april
Veckans sista utflykt gick till Kappsta på Lidingö, där min dotter och jag gick en stund i naturreservatets vackra natur och vitsippor nu täckte marken.
