26 juli 2020
Det var senast i februari som någon, förutom Lexus besökte min lägenhet, ingen välbesökt salong, som Uffe sjunger. I slutet av februari började det normala livet gå mot en mycket annorlunda tillvaro för de allra flesta. Trots att jag kunnat vandra, kanske mer än någonsin, har jag levt som i en bubbla på något sätt och jag längtar verkligen ut därifrån. Jag är ändå lyckligt lottad som har kunnat tillbringa en hel del tid tillsammans med de som betyder mest för mig, men jag saknar trots allt att kunna röra mig fritt överallt.
Tidigt i morse gick jag över min bro till Kungsholmen. Det blev ännu en vandring min favoritö detta år och den här gången i ett ganska snabbt tempo. Jag känner mig stark och frisk och njuter av att kunna vandra utan några problem. Men jag hann även med att pausa på några favoritbryggor denna tidiga, soliga söndagsmorgon då de flesta stockholmare låg kvar i sängen.
I år ser jag fler döende almar än någonsin och det ser lite skrämmande ut på många platser, även om det är sådant vi vetat i många år, att almen är ett träd som snart inte finns kvar i Stockholm och i övriga landet. Glädjande i Stockholms parker är dock att stora parkytor runt om i kommunen, fått växa likt ängar i år, även om jag vet att riktiga ängar måste ha mager jord för att gynna blommorna och inte en näringsrik jord där gräset härskar. Trots det har många vilda växter fått visa sig som aldrig förr på gräsytor. Röllika dominerar på många platser och det kanske inte är den vackraste vildblomman, men det blir ändå så mycket mer levande om man jämför med en klippt gräsmatta. Blåklockan får plötsligt växa upp, den är ju ständigt jagad av de som med trimmer vill korta all växtlighet till fem cm. När den här växten knoppas ser den ut som ett gräs och råkar väldigt ofta ut för piskande trådar. I år har jag sett fler blåklockor än på mycket länge.
På många platser har det även anlagts ängar intill parker mm. Som till exempel vid Askrikegatan mot Tessinparken på Gärdet och längs den upprustade Norr Mälarstrand, där bland annat vallmon blommade vackert i dag. Det här är en utveckling som jag tycker mycket om. Visst kan även jag tycka att klippta gräsmattor passar i många trädgårdar och parker, men den vilda ängen är inte bara så mycket vackrare, utan är också mycket viktig i en tid då bland annat fjärilar blir allt ovanligare. Biologisk mångfald!
