Covid 19 räknas inte längre som samhällsfarlig sjukdom och tillvaron börjar försiktigt gå mot det normala igen. Det som jag ännu inte vågat mig på är att åka tunnelbana och buss, annars besöker jag butiker och hänger på caféer. Sprita händerna kommer jag dock att fortsätta att göra framöver.
Om det är något gott som kommer av allt detta elände vi varit med om i två år, så är det att det inte längre behöver vara självklart att hälsa på varandra med kramar och handhälsningar. Jag har nog aldrig varit riktigt bekväm med alla dessa kramar. Men det är underbart att hela tiden slippa tänka på smitta och studera hälsostatistik så fort man vaknar på morgonen. Nu får vi verkligen hoppas att Ryssland inte invaderar Ukraina...
Fokus just nu är att välkomna de tidigaste vårblommorna, vintergäck såg jag redan i slutet av januari och nu ser jag snödroppar på många ställen. Trots vintergäck och snödroppar så är det ändå något alldeles speciellt när trollhasselns trassliga blommor vecklar ut sig och på lördagen besökte jag Bergianska trädgården där den kinesiska trollhasseln just börjat blomma vid den japanska dammen.
Inne i Medelhavsrummet i Edvard Andersons växthus hälsade jag på det lilla persikoträdet i kruka, som börjat blomma!
