
Redan när jag klev ur 307:an i Tanto och hängde på mig kameraväskan och den svarta kepsen, kände jag att det skulle bli en mycket bra dag. Frisk och pigg som en tonåring begav jag mig av med mitt vandrarsällskap mot de grönskande och blommande sluttningarna ner mot Årstaviken här på Södermalm. Jag har sagt det förr och säger det igen - tänk om fler turister såg den här sidan av Stockholm i stället för att stressa omkring nere på stan bland butikpalats och ur guideboken hänvisade platser att besöka, så som Stockholms slott, Skansen och Gamla Stan. Men å andra sidan kanske det är lika bra att inte alla kommer hit.
Det blev just den där perfekta dagen och våreufori var den starkaste känslan under dagens vandring. Vi möttes av ett mjukt och varmt ljus, stilla vindar och många varma grader och det var som om det sprakade av växtkraft i trädgårdarna efter regnet som föll för några dagar sedan och värmen gjorde nu att knoppar brast utan att det gjorde ett dugg ont. Det blev i stället bara vackert och skulle jag haft ett utvecklat luktsinne så skulle jag säkert ha känt mängder av härliga dofter den här dagen.
Magnolior och forsythia spelade huvudrollen och marken var fylld av vårblommor. Att pausfika på en brygga med utsikt mot Årsta holmar och en gammal skuta blev också perfekt under den här perfekta dagen. Jag kommer att återvända hit många gånger under det här året.
Nu är det två lediga dagar kvar och blir de bara hälften så här bra så är jag nöjd.
Det blev just den där perfekta dagen och våreufori var den starkaste känslan under dagens vandring. Vi möttes av ett mjukt och varmt ljus, stilla vindar och många varma grader och det var som om det sprakade av växtkraft i trädgårdarna efter regnet som föll för några dagar sedan och värmen gjorde nu att knoppar brast utan att det gjorde ett dugg ont. Det blev i stället bara vackert och skulle jag haft ett utvecklat luktsinne så skulle jag säkert ha känt mängder av härliga dofter den här dagen.
Magnolior och forsythia spelade huvudrollen och marken var fylld av vårblommor. Att pausfika på en brygga med utsikt mot Årsta holmar och en gammal skuta blev också perfekt under den här perfekta dagen. Jag kommer att återvända hit många gånger under det här året.
Nu är det två lediga dagar kvar och blir de bara hälften så här bra så är jag nöjd.



I Södra Årstalundens koloniområde just nedanför Södersjukhuset har Kenneth Nilsson sin kolonistuga och en trädgård som sticker ut en aning i området, dels på grund av den fantastiska utsikten över Årstaviken men också för den spännande lilla trädgården där blåregn klär in både hus och entré till trädgården i månadsskiftet maj-juni. Kenneths Magnolia stellata lyser nu som ett smycke i den branta slänten. Vi bestämde att jag ska återvända när blåregnet blommar!



Många har åsikter om forsythia och visst kan den vara fruktansvärt tråkig om man massplanterar den på betongförorternas gårdar, men om den används rätt så är den faktiskt ett guldsmycke i vårträdgårdar.


Ulf Gråbergs kolonilott i Tanto Norra är alltid intressant att besöka och hans barockträdgård i miniatyr är ensam i sitt slag här bland alla hundratals lotter. Jag tyckte om att han endast valt att ha scilla bland den formklippta buxbomen.
![]()

Baksidan av en backsippa.
![]()

De här vårglada trädgårdstanterna blommade i kapp med den fantastiska Magnolia x loebneri ´Merrill´. Tyvärr glömde jag att fråga efter kvinnornas namn men de hette säkert Flora och Linnéa.