Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den trädgårdsglädje som jag känt i hela mitt liv. I 45 år har jag jobbat i trädgårdar och när klockan väckt mig före fem varje morgon, har jag utan problem startat min långa dag. Men nu tar det emot ordentligt. Kroppen värker och mitt intresse för växter och trädgårdsböcker har svalnat betänkligt och jag läser i stället något helt annat. Jag ser inte ens fram mot trädgårdsmässan i vår, där allting bara känns som upprepningar.
Men - räddningen kan finnas när jag i vår sätter händerna i jorden igen. När jag får känna doften och strukturen av den goda jorden. När jag förbättrar jorden med kompost och väl brunnen kogödsel. När jag planerar och planterar mina perenner. När jag sår frön i räta rader. När växternas livskraft smittar av sig. Jag hoppas att det fungerar även i år!