Stockholms gröna rum

Klicka på länkarna!

2018 Januari - Mars

2018 April - Juni

2018 Juli - September

2018 Oktober - December

En mycket tidig augustimorgon 2013, satt jag och väntade på soluppgången på Lilla Essingen, med utsikt in mot stan och Västerbron. Bron som beskrivits så poetiskt av både Ulf Lundell och Beppe Wolgers.

I Uffes fantastiska ´´Jag saknar dig´´ finns textraden - och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll.

I Beppes nästan lika fantastiska ´´Sakta vi gå genom stan´´ sjunger Monica Zetterlund - på Västerbron i den himmelska ron, en spårvagn går ensam och tom.

På samma plats befann jag mig den 29 januari 2018 och även om inte samma magi rådde som den där sommarmorgonen 2013, så är det här alltid en fin plats på Lilla Essingen.

Essinge Udde

29 januari – måndag

Efter att ha bott ännu en vintervecka ute på Djurgården, kändes det märkligt att återvända till storstadslivet igen. Där ute hos Cecilia på östra Djurgården lever jag nästan lantliv i de lugna vackra trakterna, där det knappt märks att Stockholm har utvecklats till en bullrande storstad under det senaste hundra åren. Husen är gamla och ligger en bit ifrån varandra och det råder ett nästan meditativt lugn här i de vackra omgivningarna.

Idag gick jag i stället runt Lilla Essingen, en stäcka på endast 2,5 kilometer. Omställningen från förra veckans lugn, till Essingeledens galna och hetsiga tempo, blev dramatisk. Som tur är behöver jag inte längre delta i det hysteriska racet på den delen av E4:an som kallas Essingeleden, utan jag försöker hålla mig så långt borta som möjligt från allt vad stress och hets heter. Men förutom ljudet av ständig biltrafik, som är ansträngande för en högkänslig person, var det var ändå fint att från den lugnare östra delen av ön, blicka in mot staden och den mäktiga Västerbron som binder samman Kungsholmen och Södermalm.

I början av 1900-talet var ön bebyggd med stockholmarnas sommarvillor, med namn som Bergslottet, Bellmansro, Skogshyddan och Lugnet, men på 1930-talet när ön fylldes av bostadshus, revs de flesta sommarvillorna. Den södra delen av Lilla Essingen som kallas Essinge Udde, bebyggdes 2000-2007 av ganska höga bostadshus, många av dem just intill stranden. Det är säkert fint att bo i dessa hus, men de ligger så tätt. Jag är van att se fria vidder från mina fönster.

Efter vandringen gick jag upp till mysiga Lilla Mamsen bageri på Essinge Brogatan 15 för att njuta av en kopp kaffe och en mycket god kanelbulle!

31 januari – onsdag

Stockholms stadsarkiv på Kungsklippan/Kungsholmen öppnar 10.00. Jag tog tunnelbanan till Rådhuset och vandrade Bergsgatan upp till arkivet. Passerade nr. 26 där det finns en lägenhet som jag för några år sedan försökte få genom ett komplicerat triangelbyte. Det var dock svårt att få alla tre parter nöjda så bytet blev aldrig av. Kanske lika bra, även om jag gillar den här delen av Kungsholmen.

Inne på arkivet installerade jag mig vid ett bord och beställde fyra böcker/skrifter från magasinet. Jag har länge tänkt forska lite om Stockholms park- och trädgårdshistoria, men eftersom det inte funnits tid, har det inte blivit av. Nu finns det tid!

Tyvärr visade det sig att de två viktigaste skrifterna som handlar om trädinventering i Stockholms innerstad, inte gick att finna. Det var tomt på den hyllan i magasinet sa de, men att den ansvarige var ledig och skulle kontakta mig när hon kom tillbaka.

I den här forskarsalen kommer jag nog att vistas då och då under vintrarna framöver. Här kan man som det står på Stadsarkivets hemsida ´´följa Stockholms invånare och stadens utveckling från medeltiden fram till idag´ . I de sju våningarna finns idag 8,5 mil handlingar. De sju våningarna ligger under mark och ovan mark syns bara den översta våningen.

Efter det att jag läst och fotat av det jag beställt, packade jag ihop och gick ner till Bergsgatan 30 och kaffefikade på Wilmer Kaffebar, ett mysigt ställe med lagom sorl. Kaffet var gott och kanelbullen perfekt! Det verkar som om de flesta caféer bjuder på gott bakverk nu för tiden, då de flesta verksamheter nu betygssätts på Internet.

Jag hörde på nyheterna att det tydligen ska komma en halv meter snö i Gävletrakten det närmaste dygnet. Här i Stockholm är det endast ett tunt lager slask.

Den här skriften från 1914, av Centralbadets skapare var spännade att läsa.

Forskarsal på Stadsarkivet

1 februari – torsdag

Idag läste jag nyheten i Södermalmsnytt om beslutet att båthamnen och hela den södra stranden av Pålsundet ska rivas och förstärkas inför en ny cykelbana. Sedan Miljöpartiets Daniel Helldén tyckte att staden skulle bygga nya cykelbanor här till varje pris, har protesterna varit många och starka. Alla träd längs kajen skulle då behöva fällas för att den nya cykelbanan skulle kunna byggas. Nu har staden undersökt marken och konstaterade att det är en rasrisk längs strandpromenaden och att både bilväg, cykel- och gångbana riskerar att dras ner i vattnet.

Så ´´enkelt´´ löstes det problemet! Bara att sätta igång att fälla alla träd i höst och att börja stabilisera hela strandområdet. Tack och farväl vackra träd och den fantastiska båtbryggan där mängder av gamla träbåtar har sin sommarplats och Grattis Daniel Helldén. Vi måste nog börja värdera våra stadsträd och vackra miljöer bättre. Visst förstår jag att man i vissa fall måste ta bort träd när de står i vägen för stadens utveckling, men just i en sådan här vacker miljö borde staden kanske göra ännu en undersökning av marken och diskutera med experter, inte bara från Stockholm, för att möjligen kunna rädda träden och båtbryggorna. Det kanske finns alternativa metoder att förstärka strandlinjen?

Det här är en unik miljö i en storstad, som inte går att återställa. Jag ser framför mig hur det efter ombyggnaden blir nya strikta båtbryggor med iskalla aluminiumbommar vid varje båtplats, där de gamla träbåtarna kommer att se helt vilsna ut. Eller så blir båtplatserna så dyra att de historiska träbåtarna får flytta på sig och lämna plats till modernare båtar, vars ägare har bättre ekonomi. Om det nu blir några båtplatser igen över huvudtaget? Jag ser även framför mig en överdimensionerad cykelbana. Eftersom jag ofta vandrar jag upplever jag inte alls så mycket cykeltrafik på den här sträckan.

Tankarna går till renoveringen av Värtavägen som kostar skattebetalarna 80 miljoner kronor. En helt galen ombyggnad som nog ingen annan än MP är nöjd med. Även denna ombyggnad har alltså utförts efter Miljöpartiets planer och vilja. Det är inte direkt någon ström av cyklister på den backiga Värtavägen, men trots det så blir nu cykelbanorna nästan lika breda som gatan. Jag ska erkänna att jag tidigare har röstat på detta parti, just för miljöns skull. I höst får de definitivt inte min röst!

Jag läste någonstans att cykelbanorna breddas på Värtavägen eftersom det väntas mer och mer cykeltrafik från vår nya stadsdel Norra Djurgårdsstaden som hela tiden växer. När den nya stadsdelen är färdigbyggd år 2025, kommer där att finnas 12 000 lägenheter. Visst kommer det att bli många som därifrån cyklar in till sina arbetsplatser i staden, men nu är både Lidingövägen och Erik Dahlbergsgatan ett mycket bättre val för cyklisterna. Värtavägen blir en omväg och en väldigt backig omväg. Ändå sker denna ombyggnad för 80 miljoner.

Hon kom med färjan från Djurgården och jag med tunnelbanan till Gamla Stan och vi möttes på Skeppsbron för att ta oss ut till Viking Lines Cinderella, som syns i bakgrunden.

Uno Svenningsson och Cecilia!

På eftermiddagen möttes vi vid Djurgårdsfärjan på Skeppsbron och fortsatte sedan ut till Stadsgårdskajen där Viking Lines Cinderella låg och väntade på oss. Först vill jag säga att jag inte är någon kryssningsmänniska i vanliga fall. Men om det är torsdag med lite folk ombord, en kort resa och man har det bästa sällskapet med sig, då blir det riktigt trevligt. Och ska sen Uno Svenningsson uppträda på båten under kvällen, då är det ett extra plus.

Redan innan vi kom in i terminalen såg Cecilia sin ´´idol´´ där inne när han stod och pratade med sitt band. Väl inne i terminalhallen frågade jag honom om vi fick ta en bild.

Hytten var fin, buffématen och vinet gott och det blir en något märklig upplevelse när man får äta och dricka så mycket man vill för ett fast pris. Folk vandrar fram och tillbaka med sina tallrikar och vinglas för att fylla på, tills man inte längre orkar få i sig mer av allt det goda.

Uno som så många andra artister, har fått en ordentlig skjuts av ´ Så mycket bättre´´ var mycket bra på scen och körde flera av sina bästa låtar och jag blev åter igen märkligt berörd av texten till ´´Tro på varann´´.

Det är när kvällarna känns varma
Och lugnet sänker sig

Då min väg är kantad av lupiner
Och syreners doft berusar mig.

Så om jag är lycklig
Som jag vet att jag är lycklig
Men när du somnar i min famn

Och vi tror på varann
Då är glädjen som störst
Den släcker all min törst

Och Under ytan är och förblir en magisk klassiker.

Den här lilla resan blev ett fint avbrott i vintermörkret och när vi anlände till Stockholm på fredagseftermiddagen föll snön igen.

När vi gled in i Stockholm med Cinderella, såg vi vackra Blockhusudden från ovan. Här ska jag bo under vecka 6.

4 januari - söndag

Vi hade pratat om det länge, att i Stockholmsmiljö spela minigolf i Globenområdet och idag blev det äntligen av. Platsen heter Tolv Stockholm och på en yta av 12 000 kvadratmeter kan man förutom att spela golf, bowla, spela pingis, biljard, minicurling m.m. Förutom alla aktiviteter finns här det häftigaste O´Learys som jag sett, men jätteskärmar och otroligt många mindre skärmar där man kan se fotboll och andra sporter, bland annat från en läktare!

Vi hade en kul stund idag och efter golfen åt vi gott på O´Learys.

Felix är djupt koncentrerad när han ska ta sig an Globen-banan!

O´Learys

Djurgårdsvecka!

Utanför fönstret när jag vaknade en morgon ute på Blockhusudden! Jag älskar verkligen den här platsen!

5 februari - måndag

Kylan svepte ner från norr och jag begav mig ut till Djurgården för att bo en vecka på den vackra ön igen. Marken täcktes av ett tunt lager snö, men borta vid Blockhusuddens busshållplats tittade tre nyfikna vintergäck upp i snön, trots flera minusgrader. För mig är det här det allra första vårtecknet i Stockholm, eftersom jag inte vet någon annanstans i stan där vintergäcken är så tidig! Även om dessa vårens budbärare brukar blomma tidigt på Adolf Fredriks kyrkogård också.

Och visst är även trollhasselns gula trassliga små blommor, som redan visat sig i Stockholmsområdet ett tidigt vårtecken, men det är något speciellt när markens flora vaknar. Att trollhassel, kejsarolvon, snödroppar och vintergäck blommar i februari är inte alls ovanligt i huvudstaden under snöfattiga och inte alltför kalla vintrar.

Längs Djurgårdens vägar och promenadstråk beskär nu Djurgårdsförvaltningen träd och buskar. Det handlar om att stamma upp träd och att beskära buskar som har växt ut över vägarna. Lindallén på Blockhusringen hamlas nu också och under all beskärning använder förvaltningen endast batteridrivna sågar, vilket är så mycket bättre än tunga och bullriga bensinsågar. Dels väger batterisågarna mycket mindre och dels slipper den som arbetar med beskärningen att få i sig farliga avgaser. Allt fler trädgårdsmaskiner drivs nu med batteri, så som häcksågar, grästrimmer och gräsklippare, och Djurgårdsförvaltningen har verkligen förstått hur viktigt det här är!

Bra för miljön och bra för trädgårdsarbetarna!

Under mina vandringar på Djurgården kommer jag att kunna följa några byggen och anläggningar framöver. Arbetet med flodvågsmonumentet vid Blockhusudden går vidare i alla typer av väder och borta vid Biskopsudden har äntligen en ny restaurang börjat byggas på platsen där ´´En Lisa på udden´´ tidigare låg, restaurangen som brann ner till grunden 2009. Stjärnkocken och krögaren Tommy Myllymäki ska nu tillsammans med Svenska Brasserier öppna en ny topprestaurang som kommer att bli ´´Världens bästa restaurang´´, enligt dem själva. Jag längtar redan efter att få besöka en restaurang med med den målsättningen...! Det blir i varje fall skönt att något händer på platsen som varit avstängd sedan branden.

Även Djurgårdsbrunns värdshus ska tydligen byggas upp igen efter branden 1988!

Kejsarolvon på Blockhusudden 10 februari

Djurgårdsförvaltningen har hamlat lindar på Blockhusudden

6 februari - tisdag

I flera år jag suttit vid köksbordet på Blockhusudden och blickat ut mot Högberga Gård på Lidingö. Idag tog jag bilen ut till grannön och gick runt en stund i kylan. Högberga som nu är en konferensanläggning är beläget högt på ett berg varifrån utsikten är fantastisk in mot Stockholm, med Fjäderholmarna och Djurgården som första blickpunkt. Jag har varit här tidigare, en gång med Engsholms slott på en konferens och en annan gång då jag sökte jobb som trädgårdsmästare.

Idag upptäckte jag att 40 vinstockar av sorten Pinot Noir planterats på berget, den blå vindruvan som är den viktigaste druvan i röda bourgogneviner. Den karar sig i zon 1-2, lite vågat här kanske var min första tanke, men mot berget och muren med sol hela dagen så fungerar det säkert. Vinrankorna planterades under 2016. Högberga Gård har även en egen vinfabrik och 2016 släppte de sitt första rosévin Högberga rosé. Man blir lite sugen att någon gång vara med på en vinprovning på den här vackra platsen!

Högberga Gårds huvudbyggnad, ursprungligen kallad Villa Högberga eller Villa Fåhraeus uppfördes under åren 1909-1911 (kompletterad 1916) som privatbostad för konstsamlaren Klas Fåhraeus (1863-1944), gift med skådespelerskan Olga Björkegren (1857-1950).(Wikipedia)

Apropå Wikipedia så betalade jag in 100 kr idag, för att stödja det här fantastiska digitala uppslagsverket som jag så ofta använder och som inte är ett vinstdrivande företag med annonser, utan drivs genom stöd från oss användare.

Högberga Gård på Lidingö med utsikt in mot Stockholm.

8 februari - torsdag

Vaknade till en gnistrande vacker morgon ute på Blockhusudden. Fyra minusgrader och träden var smyckade med rimfrost. Vattnet låg helt stilla, med små spridda isflak intill stranden och ut mot skärgården skiftade vattenytan i de vackraste färgerna. Från mitt frukostfönster, såg jag några fartyg glida förbi och en samling storskrakar guppade stillsamt omkring borta vid stenbryggan. Jag kan inte tänka mig en bättre start på dagen!

Idag fick jag äntligen tag i ett par svarta Blundstone i min storlek på Granngården! Nu gäller det bara att snabbt få kängorna ingådda! Jag funderar på att köra över dem med bilen några gånger...!

Blockhusuddens strand

Isen ligger nu nere på sjön. På torsdagen åkte jag hem till mitt näste i Bromma för att se Valencia-Barcelona i Spanska cupen,som Barcelona vann. På fredagen var jag tillbaka på Djurgården igen!

9 februari - fredag

När jag kom ner till den Japanska dammen i Bergianska trädgården, såg jag på långt håll att det lyste gult i den stora trollhasselbusken. De här gula rufsiga blommorna är alltid tacksamma att fotografera och jag kände mig nöjd när jag gick därifrån för att åka vidare ut till Djurgården. Min dotter som jobbar inne i stan tog bilder på Berzelii parks trohasselblomning så jag slapp åka dit, tack för det kära dotter! Det känns verkligen hoppfullt med dessa första blommor som vågar slå ut mitt i vintern.

Det blev en helt strålande dag med riktig vårkänsla, solen vräkte ner över Blockhusudden och sjöfåglarna njöt i den lugna viken. Flera vandrare riggade sina kameror här nere vid bryggan och fotade strandens isformationer och vackra knölsvanar. Lexus och jag vandrade i solen och jag gick in mina nya kängor som kändes helt perfekta. När vi kom upp till Tommy Berggrens hus här på udden, visade det sig att min vandrarkompis blev nödig och satte sig och gjorde ´´tvåan´´ precis utanför Tommys hus. Jag vet inte om det var en markering från Lexus sida, om han har något emot vår stora skådespelare och regissör? Som tur var hade jag inte glömt ´´tvåanpåsarna´´.

Jag fotade vintergäcken igen vid busshållplatsen och insåg ännu en gång att det är svårt att fånga gul färg på bild när solen gassar!

10 januari - lördag

När jag slutade på Engsholms slott i december, fick jag många härliga presenter av företaget och av mina fina arbetskamrater. Bland annat ett presentkort på Fotografiska och jag vill ännu en gång tacka mina f.d. arbetskompisar för detta. Idag tog Cecilia och jag Djurgårdsfärjan över till Slussen, för att sedan vandra ut längs Stadsgårdskajen till Fotografiska. En av utställningarna hette Fearless & Fabulous och på Fotografiskas hemsida står det - Det krävs både mod och magnetisk dragningskraft för att uppnå den position som kinesiska fotografen Chen Man idag besitter och hennes framgång är ett tydligt (kinesiskt) tecken i tiden.

Det var en uppfriskande och spännande utställning och jag fastnade framför bilden Conversation som jag inte kunde slita mig ifrån.

Uppe på caféet tog vi en räkmacka och hade turen att få bord vid de stora panoramafönstren. Det är både storslaget och avkopplande att sitta där och blicka ut över Skeppsholmen och Djurgården, se fartyg komma och gå och namnge kyrktornen i huvudstaden.

Vi började få slut på te, så vi gick bort till Hornspuckeln och köpte på oss lite goda teer innan vi tog Djurgårdsfärjan tillbaka...hem!

The Tea Centre of Stockholm är en av Stockholms många härliga tebutiker och idag blev det Söderblandning och Earl Grey special. Cecilia köpte även Semla-te som dom gillar ute på Blockhusudden!

Trollhassel i Bergianska trädgården 9 februari

Trollhasseln blommade även i Berzelii park den 9 februari

Jag blev varm i hjärtat av vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats den 9 februari

The Tea Centre of Stockholm på Hornsgatan 46.

Dagens teskörd...

Caféet på Fotografiska!!!

Fotografiska. Nick Veaseys utställning med röntgen fotografier var spännande och mycket märkligt. Den här tulpanen var en av mina favoirter här på Fotografiska idag!

Nick Veasey

Conversation av Chen Man. En bild som jag inte kunde slita mig ifrån! Jag vill veta vad deras samtal handlar om!

Djurgården bjuder inte bara på vackra strandpromenader. Skogarnas på ön gör oss vandrare lugna!

Prunus x gondouinii 'Schnee' på Jakobsgatan 12 maj 2011

På Stockholms stadsarkiv hittade jag två skrifter som fick min puls att öka ordentligt. Eftersom jag är mycket intresserad av Stockholms träd så blev ´´Trädinventering i Stockholms innerstad´´ från 1993 något perfekt att grotta ner sig i.

Så här står det i förordet om bakgrunden till projektet:

Stockholm Konsult avdelningen Samhällsbyggnad har fått i uppdrag av Gatu- och Fastighetskontoret region Innerstaden att göra en trädinventering för delar av innerstaden. Syftet med inventeringen är att den ska ligga till grund för områdesvisa trafikplaner. Arbetet har gjorts enligt en metod som utvecklats i samråd med Gatu- och Fastighetskontoret, Per-Ola Fritzon.

Det här är material som jag kommer ha stor nytta av framöver. I inventeringen kan man se när träden planterades och i vilket skick de var i år 1993. Några av träden har säkert bytts ut, men de flesta av gatuträden är nog kvar sedan inventeringen gjordes för 25 år sedan. Visserligen har gatuträd ett mycket kortare liv än träd som växer i parker, eftersom de hårdgjorda ytorna inte är ideala livsmiljöer, men nu har dock sedan en tid tillbaka, nya växtbäddar skapats för många av Stockholms gatuträd och de kommer nu att må mycket bättre än de tidigare gjort. De nya bäddarna kallas skelettjordar och nu citerar jag ur S:t Eriks årsbok Parkstaden från 2017:

Vid byggnation av skelettjord läggs stenskärv i en smal fraktion, ett 30 cm tjockt lager med så jämnstora stenar som möjligt, i ett dike i gatan. Stenarna kompakteras så att lagret blir stabilt att köra på. Mellan stenarna spolas jord ner i hålrummen med en hård vattenstråle. Detta upprepas en gång. Ovanpå skelettet läggs ett luftigt bärlager som kompakteras. Detta lager har hålrum mellan stenarna för att möjliggöra spridning av vatten och luftutbyte till rötterna. Vatten- och lufttransporten in i och ut ur detta lager sker via luftningsbrunn.

Över detta läggs ett avjämningslager, en geotextil och sedan den beläggning som ligger på gatan i övrigt. Luftningsbrunnar monteras i marken mellan träden. Deras lock är stora som en vanlig betongplatta, man kan känna igen dem på det utstansade bladmönstret. Till dessa luftningsbrunnar leds dagvattnet från främst trottoarer och tak via rännor i beläggningen.

I trädinventeringen får jag ännu en gång bekräftat att den allra största delen av Stockholms gatuträd är lind. Som tur är har Stockholms stad sedan en tid börjat använda flera olika arter som gatuträd. Att en art utgör en så stor del av stadens gatuträd kan bli förödande om någon allvarlig sjukdom skulle drabba arten, se bara hur det gått för almen som snart är helt borta här i stan. Sveriges högsta alm som står i Humlegården dör nu och kommer att sågas ner. Visst finns det almar kvar, som Kungsträdgårdens historiska almar och på Karlaplan runt hela den runda parken och den mäktiga almen inne i Centralbadets trädgård, som ger karaktär åt den vackra platsen. Även ask och hästkastanj har problem med sjukdomar. Det är alltså mycket viktigt att använda flera olika arter.

När inventeringen utfördes 1993, hette parklind Tilia vulgaris på latin, idag ska den heta Tilia x europaea.

Nu ser vi fram mot nya spännande träd längs Stockholms gator och det har redan har hänt mycket, som Hornsgatans fantastiska allé med 200 Ginkgo biloba, olika sorter av magnolia har på flera ställen använts som gatuträd som till exempel på Gröndalsvägen vid Ekensberg, Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden, S:t Eriksgatan, Karlbergsvägen, Valentin Sabbats gatan och Norrlandsgatan. På Norra Agnegatan står stora mäktiga Kaukasiska vingnötsträd.

Eftersom det inte är hemlån på något från Stadsarkivet, så satt jag här och fotade av 200 sidor ur dessa spännande skrifter. Nu tog jag ett exempel från Odengatan - det finns självklart andra arter än lind bland gatuträden!

Fraxinus ornus - Manna-ask på Regeringsgatan 6 juni 2012

Norra Agnegatans Kaukasiska vingsnötsträd 4 juni 2016

Några av Hornsgatans 200 Ginkgo biloba, när de var nyplanterade.

Norra Agnegatans Kaukasiska vingsnötsträd 4 juni 2016

Prunus x gondouinii 'Schnee' på Jakobsgatan 12 maj 2011

Magnolia 'Merrill' på Valentin Sabbats gata den 27 april 2015

Eriksdalsgatan 3 maj 2015, Prunus x yedonensis (Tokyokörsbär)

Några av Hornsgatans 200 Ginkgo biloba som planterades mellan 2010-2013. Bilden är från 24 oktober 2015

Fraxinus ornus - Manna-ask som planterades 1970 på Regeringsgatan, bild från 6 juni 2012

Karlavägens lindar i augusti 2014. Träden planterades från 1912-1926

Brommavecka

Mitt fönster hemma i Brommanästet. Min bro heter Tranebergsbron och amaryllisen heter Picotee.

12 januari – måndag

Det kommer nog att ta ännu en tid innan jag förstår att jag inte behöver gå upp 04.45 och åka 7 mil till jobbet varje morgon. Nu går jag upp någon gång mellan 6-7 och känner ingen stress, utan kan njuta av långa frukostar och i lugn och ro planera dagen. Eftersom jag är en ganska rastlös själ vill jag oftast göra någonting på dagarna, men självklart kommer jag även att unna mig dagar då jag inte gör något mer än att vila och läsa.

Idag tog jag mig ut till Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården för att nosa på våren i Medelhavsmiljö. Jag har sagt det många gånger och säger det igen – det här stora växthuset som invigdes 1995, får mig att lättare härda ut de långa vintrarna i Stockholm. Nu när jag är fri kan jag besöka platsen så ofta jag vill, ta en kopp kaffe i Medelhavshallen, där idag Scilla messeniaca, pärlhyacinter och vårliljor gjorde min dag och jag fick min dos av blomsterprakt.

När jag packade ner kameran hos Edvard, fick jag ett mess från min fina trädgårdsmästare Cecilia på Djurgården, att den röda trollhasseln Diane blommade vid Kullatäppan intill Nordiska museet. Självklart styrde jag min 308:a till denna vackra täppa för att ta några bilder av charmiga Diane.

Hemma i Bromma spelade jag Ulf Lundells album ´´Rent förbannad´´ från 2012 och det är verkligen förbannat bra! Jag såg även när Sverige fick ett OS-silver i skidskytte. Nu för tiden är jag dock inte lika intresserad av varken vinter- eller sommar OS, på grund av alla dopingskandaler. Fotboll är min sport och jag försöker se alla Barcelonas matcher på TV och ibland ser jag dem på plats i Spanien.

Scilla messeniaca

Vårlilja. Ipheion uniflorum. Vårblommor i Edvard Andersons växthus

13 februari – tisdag

Efter det att Sara Nilsson gått i mål som vinnare i OS, tog jag tunnelbanan in till Stockholms stadsarkiv. De hade hittat de skrifter som jag sökte när jag var där sist och jag grottade ner mig i ´Trädinventering i Stockholms innerstad´´ från 1993. Det kändes som julafton för en trädälskande stockholmsvandrare, att få ta del av denna grundliga inventering och ännu en gång kunde jag konstatera att lind är det absolut vanligaste gatuträdet i Stockholm. Det är oroväckande, eftersom det skulle vara förödande om arten skulle drabbas av någon allvarlig smittsam sjukdom, det som almen råkade ut för.

Almen är nästan helt borta från stadens gator och parker nu, det finns enstaka träd här och där kvar, men det är bara en tidsfråga innan de är helt borta från huvudstaden. Sveriges högsta alm som finns i Humlegården har nu dött och kommer att sågas ner. Visst finns det en del almar kvar här i huvudstaden, som de berömda almarna i Kungsträdgården, Karlaplans almar och Centralbadets trädgårds mäktiga alm som ger karaktär åt hela trädgården.

Därför är det glädjande att Stockholms stad nu har börjat variera med många olika trädarter både i parker och längs gatorna. Väl hemma skrev jag ett blogginlägg.

14 februari – onsdag

I min iver att få se och lukta på vårblommor, åkte jag till Rosendals trädgård för att få dagens dos av vår. Butiken i ett av växthusen var smyckad av bland annat våriris, kungsängsliljor, julrosor, balkansippor, anemoner och tulpaner. Tyvärr kunde jag inte fika den här gången eftersom jag skulle till tandläkaren!

Jag hade inga hål i år heller, när jag gjorde min årliga kontroll hos Östermalmstandläkarna på Nybrogatan 37/Östermalmstorg. Ombyggnaden av den vackra gamla saluhallen från 1888 fortsätter fram till våren 2019 och den stora temporära hallen som byggts mitt på Östermalmstorg fungerar bra så länge. Så här skriver de lite anspråkslöst på hemsidan:

Projektet är en del av stadens Vision 2030 om ett Stockholm i världsklass och arbetet med att förbättra hela platsen kring Östermalmshallen med intilliggande gator och torg. Staden vill utveckla Östermalms Saluhall till en av världens främsta handelsplatser för mat och matupplevelser.

Alla hjärtans dag firades med rosor till Cecilia och med en fotbollsmatch tillsammans med dottern!

Jag skrev till trädexpert Björn Embrén på Stockholms stad och frågade om den där träddatabasen som jag längtar så efter och som kommer att bli tillgänglig för allmänheten. De kommer troligen även att utveckla en app, så att man kan se vilka träd som finns runt om i stan. Helt strålande! Men eftersom det är en ganska komplicerad uppbyggnad av databasen, får jag nog vänta ett tag till! Det var dock en annan av Stockholms stads trädexperter, Britt-Marie Alvem som svarade och hon skulle även skicka en planteringsplan för nya Brunkebergstorg där det bland annat planterats magnolior. Det tackar jag för!

2017 skapades den här häftiga muralmålningen på en tom husgavel på Hagagatan 13 i Vasastan. Konstnärerna heter Alex Culafic och Carl-Adam Kjellström.

Vårblommor i Rosendals trädgård

Vid Kullatäppan på Djurgården blommar den röda Trollhasseln - Hamamelis 'Diane'

Magnolians knoppar vid Kullatäppan väntar liksom jag på våren!

15 februari – torsdag

Våra duktiga kvinnliga OS-deltagare ordnar medaljer på löpande band. Nu i morse, silver till Charlotte Kalla på fria milen och guld till Hanna Öberg i skidskytte!

På väg mot Söder, mellanlandade jag på Odenplan för att äta lunch med dottern på Joe & The Juice . Efter en trevlig stund tog jag 2:ans buss till Slussen och tänkte att jag måste börja åka mer buss och lära mig linjerna i stan. Det är så mycket trevligare att åka ovan jord i stället för att befinna sig i tunnlar under jorden. Tanken var att vandra runt hela Södermalm och jag började med att gå Söder Mälarstrand västerut.

När jag kom fram till Pålsundet tänkte jag på beslutet att såga ner alla träd och riva de gamla båtbryggorna längs södra stranden, för att sedan förstärka marken och senare bygga en ny cykelbana till Reimersholme. Det finns många åsikter om det här och det har bland annat bildats en Facebook-grupp - Rädda Pålsundet med 18 000 namnprotester . Det enda jag kan säga är att det är sorgligt, att alla dessa träd ska fällas och att de gamla charmiga båtbryggorna försvinner. Läs mer här!

Borta vid Liljeholmsbron hittade jag ett lugnt litet café/bageri, där jag kunde ta en kopp kaffe och vila en stund. Friends of Adam heter stället som ligger just vid Liljeholmsbron och är ett bageri som bakar gluten- och vetefritt bröd. Jag vandrade vidare längs Årstaviken, förbi alla kolonilotter och båtar på land, som fortfarande sover sin vintervila. Det stora fartyget som brann för några veckor sedan var nu förankrat vid stranden som ett vrak. Se här! Denna februaritorsdag var det stilla och lugnt utefter den här strandpromenaden, där annars trikåjoggarna trängs. Jag tittade in mot den tidigare magiska lotten Refugium, som jag skrivit så mycket om här i bloggen och som tråkigt nog har tappat magin sedan den gamla trädgårdsmästaren/landskapsarkitekten Hans Drost lämnade sin lilla trädgård. Läs mer om Refugium här!

Nu klarade inte mitt knä av att vandra runt hela ön idag, utan jag tog tunnelbanan hem från Skanstull. Nu ser jag fram mot vårvandringar då jag får använda kameran mer. Jag lyssnade klart på ljudboken ´´30 år av tystnad: Mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme´´ av Anna Hage och Ana Udovic och valde nu i stället något helt annat. ´´Slottet brinner´´ av Magnus Jacobsen. Den handlar om det gamla slottet Tre Kronor i Stockholm, som brann år 1697.

På Stadsarkivet hittade de till sist de böcker som jag beställt till forskarsalen. Trädinventering i innerstaden del 1 och 2.

Refugium vid Eriksdalslunden.

18 februari – söndag

Ett tunt lager snö har lagt sig över staden och en stillsam helg med ganska mycket OS, avslutades med ett besök på Ostmässan i Mûnchenbryggeriet. Nu är inte jag så överdrivet intresserad av ost, jag är glad om jag får en ok ost på mackan, men Cecilia gillar och köpte en hel del spännande sorter. Visst smakade jag på något av det som bjöds och konstaterade ännu en gång att jag gillar lite krämiga milda ostar. Mitt enda köp blev Bondmoran –smakar som ost gjorde förr, från Gäsne mejeri. Så här beskrivs osten – smakrik ost med väl utvecklad karaktär. Mogen med tydliga syror och sälta. Rik eftersmak!

Ikväll blir det te och mackor med ost som smakade som förr, till sista avsnittet för alltid av Bron, en av få TV-serier som jag följer och jag kommer att sakna den!

Cliffhanger - två spännande aktiviteter är inbokade till nästa vecka…!

På väg till Ostmässan stannade vi vid Rålambsvägen där vi såg en trollhassel som utvecklat sig till ett träd. Jag har aldrig tidigare sett en så stor trollhassel. Den här dagen hade jag ingen kamera med mig och då får telefonkameran duga. (Cecilias bild)

Ostmässa i Mûnchenbryggeriet!

Cecilia köper yougurtbollar från Nablus mejeri och jag är lite osäker på om kvinnan bakom disken ville vara med på bild...!

Rosendals fruktträdgård

Idag när jag besökte Rosendals trädgård för att fika i växthuset, så jag att äpple- och päronträden beskärs i fruktträdgården nu. Det är ett arbete som jag utfört under många år i Engsholms slottspark och i trädgårdar runt om i Brommas villaträdgårdar. Nu har jag lagt sekatör och såg på hyllan då jag gått i pension, eller inte riktigt förresten - jag ska hjälpa min kära släkt i Roslagen med deras träd nu snart.

När det gäller beskärning av träd och buskar, är det viktigt att man har bra verktyg. Jag har alltid använt Felco både när det gäller sekatör och handsåg. Det finns säkert andra märken som är bra, men efter att ha använt Felco i många år, vet jag att kvaliteten är hög och att de är bra kompisar att ha med sig i träden!

På Granngården kan man med fördel köpa sina beskärningsverktyg. Klicka här för att se sortimentet på hemsidan!

Beskärning i Rosendals fruktträdgård 21 februari 2017

Beskärning i Engsholms slottspark 2017

Ett tio år gammalt blogginlägg om fruktträdsbeskärning - se här!

Rosendals trädgårds butik

Anemon vid Rosendals trädgård

19 februari –måndag

Vintern håller ett fast grepp om staden och ny snö föll stilla och vackert. Jag tog mig ut till Djurgården där Lexus och jag vandrade på västra delen av ön. Från Waldemarsudde, förbi Skansen och Gröna Lund som öppnar för säsongen den 28 april. När jag passerade ABBA-museet tänkte jag på det jag läste här om dagen, att Björn Ulvaeus vill bygga ut 1800-talshuset intill den nya museibyggnaden. Byggnaden är idag ett hotell, där de tydligen vill ha fler hotellrum. Tillbyggnaden ska ske varsamt, heter det. Jag bryr mig inte så mycket om vad som byggs på den här delen av Djurgården, så det blir nog bra Björn!

Jo förresten, den nya tillbyggnaden till Liljevalchs bryr jag mig om, eftersom Gert Wingårdh där har ritat ännu en tveksam byggnad till vår stad . Hans vinnande bidrag har fått det ironiska namnet ´´Liten´´. Den enorma betongfasaden kommer att prydas av 8000-8500 ingjutna flaskbottnar, tillverkade av samma företag som gör Absolut Vodka-flaskorna. Jag förstår att ljuset i byggnadens rum kommer att bli fantastiskt, men det här är en stor ful låda som från både land- och sjösidan kommer att se totalt felplacerad ut. Byggnaden ska vara färdig under våren 2020. Hur länge ska den många gånger prisbelönta kändisarkitekten få leka med sina idéer i vår stad, utan något som helst motstånd? Det känns som om varje uppdragsgivare han arbetar åt, enbart jublar åt att ha en byggnad ritat av Wingårdh. Placera i stället han lådor utanför innerstaden tack!

Vi fortsätter förbi de gamla värdshusen Ulla Winblad och Godthem och vidare upp till Rosendal. Min vandrarkompis och spårhund, fick pälsen klädd av små snöbollar som vi kämpade med en stund när vi kom hem.

Eftersom jag arbetat fysiskt i 48 år och nu är en glad pensionär, så behöver jag träna en aning för att inte tappa styrka. Därför har jag laddat ned appen 7-minute workout, 12 olika övningar, vilket blir lagom för mig som egentligen tycker träning är bland det tråkigaste som finns. Sju minuter blir nog bra!

20 februari – tisdag

Efter frukosten och ett träningspass på 7 minuter, var det dags att fortsätta min södervandring från förra veckan då jag avbröt vandringen runt hela ön. Jag tog tunnelbanan till Skanstull och gick bort mot Norra Hammarbyhamnen där Thaibåten och växtfartyget Gratia ligger. Med ljudbok i öronen vandrade jag i skön februarisol och njöt av friheten och att vandringarna i min stad fortfarande känns lustfyllda. I vanliga fall brukar jag gå upp vid Danviksbron för att klättra upp till Fåfängan högt uppe på berget med Stockholms finaste utsikt, men idag gick fortsatte jag i stället längs stranden och rundade Masthamnen.

För att komma upp på Åsöberget, valde jag som vanligt Kvastmakartrappan som om tre månader kantas av fantastisk vit och lila syrenblomning.

Det blev dags för kaffe och jag funderade på att leta upp något café som jag inte provat tidigare, men jag blev så sugen på Bakverkets macka med kaffe på Bondegatan, så jag tog mig till mitt favoritcafé i de här trakterna ännu en gång. Jo jag vet att caféet nu heter Bazzar, men för mig får det nog heta Bakverket ett tag till.

Efter ett kort besök i kvarteren runt vackra Katarina kyrka, gick jag Högbergsgatan bort och tog av vid Skaraborgsgatan. Den här gatan är ett exempel på hur fantastiskt fint det går att bygga även idag, i denna tid av Gert Wingårdhs lådor. Husen är så vackra och inne på de små gårdarna har mindre träd planterats och jag måste komma ihåg att besöka det här kvarteret när det blir vår och försommar. De här husen kom till när Söderleden däckades över i början av 1990-talet, nu går den stora leden långt under jord och här finns nu istället denna idylliska gata med sina vackra gårdar.

Kvinna i fredsarbete - på Djurgården

21 februari – onsdag

Vi satt inne i Rosendals växthus med vårt te och kaffe, solen flödade in genom glasrutorna och ett trevligt sorl fyllde det här vackra glashuset. På borden fanns stora buketter med tulpaner och vi samtalade om vår kommande resa till Italien i april och om den stundande våren här hemma. Grannväxthuset var fyllt av vårblommor till försäljning och det var ännu vackrare idag än när jag var här förra veckan. Flera syrenblommor på en buske i kruka hade slagit ut och vi tryckte våra näsor in i blommorna för att få känna den magiska doften.

Ute i fruktträdgården beskärs nu de hundra äpple- och päronträden, där flera av de 40 olika sorterna är ungefär 150 år gamla. Det kommer att kännas lite märkligt för mig den här våren, att för första gången på många år inte beskära fruktträd. Visserligen ska jag ta hand om mina kära släktingars äppelträd i Roslagen, men det kommer jag att göra av rent nöje, inte som ett arbete.

Min Brommabalkong

Norra Hammarbyhamnen

Katarina kyrka

Skaraborgsgatan

22 februari - torsdag

Jag blev inbjuden av Djurgårdsförvaltningen att följa med på Uggleexkursion och vi vandrade i skymningen med Henrik Waldenström i Stora Skuggan på Norra Djurgården. Först blev det kaffe och mackor inne i förvaltningens kontor och vi fick höra ett intressant föredrag om Sveriges ugglor. Då fick jag veta att det finns ett Berguvpar här i Stora skuggan, men att de inte synts till i år. När mörkret började lägga sig, vandrade vi ut för att försöka höra och se någon av alla kattugglor som finns i området. Henrik berättade att här finns Sveriges tätaste population av kattugglor så det var goda förutsättningar att få både få se och höra. Ungefär 35 par finns här i Nationalstadsparken.

Vid första stoppet fick vi napp direkt, när ett uggleljud spelades upp från en skiva och nådde en kattuggla som flög över oss och satte sig i ett träd i närheten. Med strålkastare riktad upp i trädet såg vi tydligt ugglan som satt där och undrade vad som hände. Han hörde en annan uggla, men såg i stället 20 människor med kikare på marken. Det var tydligen en hane och han hoade sådär mysigt spännande i mörkret. Det är inte helt ofarigt att störa ugglor, som kan anfalla med sina sylvassa klor och sikta på ansiktet. Nu är det parningstider så det är inte samma risk som när de har ungar. Sammanlagt såg vi fem ugglor och både Henrik Waldenström och vi andra var mycket nöjda med kvällen.

23 februari - fredag

Vid Djurgårdens Gröndal, just där Kärleksstigen börjar, hörde jag sången under morgonvandringen. Om vintergäck, snödroppar och trollhassel är de tidigaste vårtecknen i växtvärlden, så är koltrastens sång fågelvärldens tidigaste och skönaste vårtecken. Trots den kyliga morgonen sjöng den försiktigt inne bland häggarna och jag stod helt stilla och lyssnade. Fylld av vårlycka vandrade Lexus och jag vidare längs Djurgårdsbrunnskanalen, där isen låg på sina håll. Nedanför Parkudden har den gamla bryggan rivits och en ny brygga i samma mått är nu snart färdig.

Allt ljus på kattugglan!

Vi har span på en kattuggla vid Laduviken.

Eftersom det var uggletema den här veckan så passade det bra med ett ugglevin på fredagen, trots att det inte var så perfekt som man vill ha ett fredagsvin!

De här fantastiska lappugglorna hittade vi på Skansen. De här två heter Pearsey och Ropia!

Spinningpasset ´´The Trip´´

Spinningpasset ´´The Trip´´ nr. 11

Parkuddens nya brygga

24 februari - lördag

-12 grader på morgonen! Vintern har kvar sitt grepp om huvudstaden och idag var Djurgårdsbrunnskanalen helt täckt av is. Vi letade fram de allra varmaste kläderna till morgonvandringen och gick genom Djurgårdens Rosenhill och vidare runt Hundudden. Båtarna skar genom isen ute på Lilla Värtan och solen var så stark den här februarilördagen. Isen ligger nu långt ute i farleden och i hemmaviken vid Blockhusudden, där man i vanliga fall alltid hör vågorna bryta mot stranden, är det nu helt tyst och stilla. Ett märkligt lugn har lagt sig över ön i den stränga kylan.

På eftermiddagen tog vi bussen in till Nybroplan och träffade C och J inne på Sats, där vi skulle prova ´´The Trip´´ som är ett spinningpass utöver det vanliga. Framför en svängd jätteskärm och med hög musik, trampar man på i ett tufft pass, men jag ska erkänna att jag tog det ganska lugnt på grund av min gamla knäskada och följde inte med i hårda tempot. Min dotter som ofta går här, ville att jag skulle få uppleva The Trip och det var verkligen häftigt att cykla med i det fantastiska landskapet, med ibland hisnande känslor. Inne hos grannen Joe and the Jouice drack vi fruktiga drycker innan vi återvände hem.

25 februari - söndag

Kylan fortsätter och vi besökte Skansen, mest för att kolla in ugglorna i denna uggletemavecka! Det är sällan man ser så lite folk här uppe och det beror såklart på tio minusgrader, men det blev faktiskt en helt fantastiskt vacker dag, med det starka ferbruariljuset som flödade över Artur Hazelius vackra friluftsmuseum som invigdes 1891. När jag i vanliga fall besöker Skansen nu för tiden, så är det trädgårdarna jag tar sikte på. Jag har lite svårt för djurparker där vilda djur lever i fångenskap, även om Skansen är en trevlig och vacker plats. Vi besökte i varje falla de oerhört vackra lappugglorna och den mäktiga berguven.

Nästa vecka börjar vårmånaden mars!!!

Skånegården på Skansen, med den stora ormhasseln - läs mer om gården här!

Skogaholms köksträdgård på Skansen, en av mina favoritträdgårdar i Stockholm.

Kalla, snöiga och vackra dagar på Djurgården!

26 februari - måndag

Kylan kommer från Sibirien berättade meteorologen på TV och idag har Lappland nästan 40 minusgrader. Under natten har det snöat ordentligt och vi pulsade i fluffig snö på morgonvandringen, min fyrbenta kompis och jag. Nu när jag slutat jobba tänkte jag att det inte spelar någon roll om det blir snö på vintrarna, att det till och med skulle kunna vara vackert, men jag tycker så gränslöst illa om snö och kyla och kommer nog alltid att göra det!

Marina Rydbergs fina bok ´´Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde´´, fanns med på årets bokrea.

27 februari - tisdag

- 12 grader. The Beast from the east! Snökaos! Snösmocka! Snökanon och klass 1 varning, skriver Aftonbladet!

Det blev verkligen en kall och snörik vinter i hela Sverige i år och det snöar även långt ner i Europa där bland annat Rom har fått mycket snö. I Kroatien är snödjupet på sina håll 2 meter och 40 personer har dött av kylan i Europa. Snön som hela tiden pumpar in från Östersjön i den hårda vinden har medfört stora trafiksvårigheter, själv kurar jag i ett varmt hus på Blockhusudden och är tacksam att jag slipper vara ute på vägarna

Vandringarna med Lexus blir inte riktigt lika långa som vanligt nu i kylan och trots att han inte gillar att ha jacka på sig så måste hans lilla kropp skyddas mot kylan. Själv är jag klädd i en skön tjock lång jacka och härligt varma termobyxor. Hårda ostliga vindar drar rakt in mot Blockhusudden och just nu är tillvaron inte riktigt lika njutbar som vanligt på den här paradisplatsen, som är ordentligt utsatt för ostliga vindar. Våren i år kommer nog att bli ovanligt välkommen efter den här hårda vintern.

Som tur var kämpade sig 69:ans buss fram här ute på udden och kunde ta oss in till bokrean som började idag. Vi besökte Adliberis och Akademibokhandeln och Cecilia hittade tre kokböcker. Själv brukar sällan hitta böcker på rean, utan köper helst böckerna på Bokbörsen eller på antikvariat, men en lite skrift fick jag med mig hem - 100 balla ställen i Stockholm, av Valle Westersson. Efter en god lunch på Taco bar på Mäster Samuelsgatan, tog vi bussen tillbaka till Blockhusudden! En buss full av glada stojiga barn som skulle till Tekniska museet.

28 februari - onsdag

Fartygens mistlurar hördes ute över sjön i den stundtals obefintliga sikten, när snön fortsatte att vågrätt storma in mot Blockhusudden, som börjar likna ett arktiskt landskap. Även om kylan tydligen ska dämpas något, visar prognosen inga plusgrader tio dagar framåt. Nyheterna berättar om masskrockar mellan Tumba och Järna med nästan 100 bilar inblandade i halkan, den sträcka som tidigare var min väg till jobbet på Engsholm. Jag befinner mig nu i stället i lugnet på Djurgården där jag skottar snö på tomten, annars är jag mest inomhus och läser böcker och dricker te med en Bichon havanais som ligger tätt intill...!

Vid lunchtid tog jag bussen in till Nybroplan för att möta min kära dotter som visade mig den nya italienska saluhallen med det fyndiga namnet Eataly, som ligger i lokalen där den gamla biografen Röda kvarn tidigare låg på Biblioteksgatan. På hemsidan läser jag - Eataly Stockholm erbjuder två våningsplan där du kan äta, handla och lära allt om den bästa maten från Italien!

Den första butiken i den här kedjan öppnade 2007 i Turin-Italien.

Här finns massor av italienska delikatesser och coola lunchställen, allt i italiensk anda i vackra lokaler.

Men vi valde i stället att gå över Birger Jarlsgatan till Sturekatten, som verkligen är motsatsen till det moderna och häftiga Eataly. Caféet som ligger i ett 1700-talshus i början av Riddargatan, är ett av Stockholms äldsta caféer och har med sin gammaldags inredning, blivit ett favoritställe för mig i centrala Stockholm..

Där ute i islandskapet ligger Fjäderholmarna!

De gamla syrenbuskarna böjer sig vackert mot stranden, där sothönsen och knölsvanarna håller till.

Täcka udden = den vackra udden!

Elektrisk Lexus!

Min underbara vandrarkompis, som inte kommer att klippas så länge vintern och kylan håller greppet om vår stad.

Eataly på Biblioteksgatan

Birger Jarlsgatan vid Nybroplan

På väg ut tillbaka ut till Blockhusudden från Nybroplan, en isande kall dag i slutet av februari!

Spark och skidor på Djurgården

2 mars - fredag

Jag vaknade hemma i Bromma och temperaturen hade äntligen börjat stiga något och jag bytte termobyxorna mot jeans. Tunnelbanan in till stan och för andra gången den här veckan hamnade jag på Taco bar, men den här gången på Kungsgatan och mysig lunch med min dotter.

I Humlegården hade nu Sveriges högsta alm sågats ned. En stubbe är det enda som finns kvar av den 40 meter höga almen, vars krona tidigare höjde sig över de andra jättarna här i huvudstadens centrala lövskog. Även om alm aldrig tillhört mitt favoritträd, så känner jag en stor saknad när almarna försvinner och jag tycker verkligen att det är tråkigt att almsjukan skördar så många trädliv i Stockholm, där trädet tidigare var mycket vanligt. Jag vandrade bort mot Berzelii park och Kungsträdgården som bara väntar på att få visa sin vårprakt. Men ännu ligger ett ordentligt lager snö över staden. Grand Hotell, Kungliga Slottet och Riksdagshuset fasader renoveras, men Nationalmuseets byggställningar har plockats ned och den 18 oktober är det åter dags att åter öppna Sveriges största konstmuseum igen, efter att varit stängt för renovering sedan 2013.

På hemsidan läser jag: Det nyrenoverade Nationalmuseum kan ta emot dubbelt så många besökare som förut. Kontor och förråd har tagits bort och istället får besökarna tillträde till mer än 2000 nya kvadratmeter. Utställningsytorna blir större och det blir möjligt att visa mer konst. De tidigare täckta fönstren öppnas upp och släpper in ljus och vyer över staden. Museets restaurang och café flyttar upp till entréplan och får ett inbjudande läge med utsikt över Kungliga slottet.

Lite tråkigt ändå att restaurangen har flyttats från den fantastiskt vackra atriumgården.

I Gamla Stan gick jag som vanligt förbi Järnpojken vid Bollhustäppan och drack sedan te på mitt favoritcafé i Gamla Stan, Under Kastanjen vid Brända Tomten. Det är alltid skönt att vistas en stund i den medeltida delen av Stockholm, där gränderna är fria från biltrafik och där storstadshetsen inte märks lika tydligt som inne i city. När jag vandrade upp mot Stortorget på Köpmangatan, som är en av stadens äldsta gator, fick jag för mig att gå in i Stadsmissionens butik i nummer 15, för att se om det fanns några intressanta böcker.

När man möts av Billie Holidays ´´You go to my head´´ i högtalarna och samtidigt hittar ´´Den svenska arkitekturens historia´´ i två band. I nyskick för 400 kr! Då blir man sådär skönt spontanlycklig, att man ler på vägen hem! Det är Fredic Bedoire som sammanställt arkitekturen i Sverige från år 1000 till 2000. De här böckerna kommer att få en hedersplats hemma i min boksamling.

Sveriges hösta alm (40 meter hög) hade sin plats i Humlegården, men almsjukan tog även denna mäktiga jätte! Sedan almsjukan tog fart på allvar i Stockholm 1998, har Stockholms stad fällt ca 300 almar per år.

En av Humlegårdens lindalléer

Apropå almar, dessa berömda träd i Kungsträdgården, som räddades från stadens motorsågar 1971, går även de mot en säker död. Almsjukan går skoningslöst genom Europa!

Molins fontän och Jakobs kyrka i Kungsträdgården

Här syns tydligt hur liten Sveriges minsta offeltliga skulpur är. Den 15 cm höga Järnpojken har sin plats här i Bollhustäppan i Gamla Stan!

City ska tydligen bli mer människovänligt igen! ´´Tanken är att skapa en vital urban miljö med en trygg och levande stadskärna. Ett grönare city med fler bostäder och enhetliga bygghöjder.´´

Frågan är hur vi kunnat haft ett city som varit människoovänligt så länge. 700 gamla vackra Stockholmshus revs när det nya moderna city skapades på 50-60 talet. Vi fick en iskall plats med bankpalats, varuhus, parkeringsgarage och stora gator anpassade för bilar. Här skulle ingen bo längre och här skulle inte längre erfarna hantverkare ha sina små verkstäder i kvarterens innergårdar. Hur kunde detta få ske? De enda som befolkar city på kvällstid är ungdomar och partyfolket som tar över huvudstadens kärna.

Många av Europas städer bombades under andra världskriget och fick byggas upp på nytt. Här i Stockholm rev vi själv ner hela city och byggde upp det vi ser idag. Det är bra att något nu ska göras åt den här kalla platsen, men det bästa vore att åter riva hela city och göra om allt på ett bättre och vackrare sätt, anpassat för människor.

På bilden syns hur det hemska SEB-huset nu renoveras, det är tänkt att det ska bli bostäder i delar av byggnaden, vilket är mycket bra!

Från Östermalmsnytt

Fem exempel från programmet:

Moodgallerian, som har skapat nya gångstråk och målpunkter. Fler entréer och utvecklingen av verksamheter i bottenvåningar har varit positiva för gatulivet på Jakobsbergsgatan och Mäster Samuelsgatan.

Om- och tillbyggnaden vid Kungstrappan, K25, en mörk och ogästvänlig trappa har blivit ljus och mer attraktiv att använda.

Omvandlingen av Brunkebergstorg med fler hotell och restauranger har stora möjligheter att bli en ny stark målpunkt i City.

Nya bostäder på bland annat Torsgatan, Vattugatan och Herkulesgatan i samband med ombyggnad av fastigheter.

Orgelpipan 6, Hotell Scandic Continental. Ny uppgång från Citybanan och tunnelbanan samt ny entréplats vid Klarabergsgatan innebär genare flöden och en ljusare mer inbjudande utformning av ett tidigare mörkt och slitet hörn i staden.

Underbara Magnolior vid Blomsterpassagen i Fältöversten.

Fjärran från alla stökiga bokreor hittade jag dessa guldkorn i Stadsmissionens butik på Köpmangatan i Gamla Stan.

Jag har nu en spellista på Spotify med låtar som jag använder i blogginläggen ´´Mitt första fria år´´

Länken finns här!

Ögonblicksbild vid Djurgårdsbrunnskanalen på lördagsmorgonen.

5 mars – måndag

Jag hängde på mig fotoryggsäcken och vandrade över Tranebergsbron mot Kungsholmen. Den värsta kylan har lämnat oss och de få minusgraderna idag när jag gick runt min grannö, var helt ok. Just nu har jag svårt att hitta en bra ljudbok att lyssna på under mina vandringar, men snart börjar ju fåglarna sjunga sina vårsånger och då behövs inga andra ljud att lyssna på.

Borta vid Rålambsvägen 14 fotade jag de fina komiska skulpturerna Harlekin, Columbine, Artisten och Pierrot av Peter Linde och fortsatt sedan ner till Rålambshovsparken. På Riddarfjärden låg isen tjock och till och med jag vågade mig ut på den frusna fjärden och gick fram till marinan. Någon åkte skidor och andra vandrade fram på den upptrampade stigen en bit ut på sjön.

Vid kajen ovanför marinan var det en strid ström av lastbilar som tippade snö i vattnet och jag frågade en vakt i området om det inte följer med farliga ämnen och en massa skräp. Visst känns det som tveksamt sätt att bli av med all denna skitiga snö, Stockholms stad har dispens att tippa 800 000 kubikmeter snö per år i sjön. Globen rymmer 600 000 kubikmeter. Men jag lugnar mig när jag läser på Stockholms stads hemsida:

Av hänsyn till miljön undviker vi att köra bort snö utom i de fall där snöhögar hindrar framkomligheten eller utgör trafikfara. Ibland kan snö också forslas bort för att förbereda gatorna inför väntade stora snöfall.

I Stockholms stad körs snön till stadens fyra sjötippar eller till snöupplag på land. Regelbunden provtagning har visat att snön innehåller låga nivåer av metaller och andra ämnen. Samtliga gränsvärden för föroreningar underskrids med stor marginal i de prover och analyser som oberoende konsultföretag gjort.

Plötsligt blev jag sugen på en god soppa innan jag fortsatte vandringen runt ön och som om något läst mina tankar såg jag en skylt som visade att det serverades grönsakssoppa på det lilla caféet Los Andes vid Kungsholms hamnplan 1, just vid Norr Mälarstrand.

Det var ett perfekt val. Inne i det lilla mysiga caféet med den vänliga personalen från Peru, njöt jag av den godaste soppa jag ätit på länge!

Jag travade vidare runt ön och när jag tittade på stegräknaren hemma hade jag trampat 16 081 steg. Jag är ju trots allt pensionär nu och med ett halvtrasigt knä är en mils vandring vad jag klarar nu för tiden.

Vår i Slottsträdgården Ulriksdal

Stora fantastiskt vackra vallmon fanns utsällda hos Bosse Rappne!

Lyxranunkel

Fika i Slottsträdgården Ulriksdal

6 mars – tisdag

När jag är utsvulten på blommor och grönska, brukar jag åka ut till Edvard Andersons växthus för att få se det jag behöver. Idag snöade det lätt när jag steg in i den 18 gradiga värmen i Medelhavshuset och jag tänkte på det jag skrev i min bok Stockholms gröna rum om den här platsen:

Medan senvintersnön yr utanför glasrutorna njuter jag av tropisk värme och medelhavsklimat i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Min längtan efter vårens ankomst stillas med blommande mandelträd, passionsblommor, fikonträd, parfymjasmin, kamelia, vinrankor och bougainvillea.

Egentligen är jag inte överdrivet intresserad av de tropiska avdelningarna, utan det är just Medelhavsväxterna som jag vill se och dofta på. Idag var det anemonerna som jag beundrade mest.

På vägen hem till tvättstugan (det är mycket att stå i för en pensionär) såg jag att man jobbade med lindarna på Lindhagensgatan, de stammades upp för att inte grenarna ska störa trafiken framöver. Den här långa esplanaden från Lindhagensplan till Ulvsundasjön planterades 2007 med 274 stycken Kejsarlindar, Tilia x europaea ’Pallida’ .

Jag reagerade då över att trädstöden var extremt låga och att det endast två störar. Vet att stöden inte får vara för höga, eftersom trädets rötter ska känna av rörelsen när det blåser och på så vis utveckla stödrötter. Men en halvmeters höjd känns lite lågt, speciellt om träden är utsatta för vind. Följden blev att de flesta av alla dessa träd på Lindhagensgatan lutar en aning. Annars tycker jag att den här långa esplanaden blev mycket fin och den mjukar upp den ganska hårda miljön i det här området.

I rondellen på Lindhagensplan har det även planterats mängder av Prunus serrula – Glanskörsbär, mest för den vackra barkens skulle, men även för blomningen. Tyvärr hände något som gjorde att de aldrig har blommat, jag hörde att det kan ha berott på något fel med automatbevattningen. Tänk om det i stället skulle ha kunnat vara Prunus sargentii här i stället, bergskörsbär som både har en mycket vacker blomning och en fantastisk prakt när löven blir röda på hösten.

Apropå den här gatan och rondellen i närheten, så är de döpta efter Albert Lindhagen som var mannen bakom den berömda Lindhagensplanen från 1866, en generalplan för Stockholm vad gäller stadsplanering.

7 mars – onsdag

Pensionärslivet går vidare och än så länge lider jag inte av någon tristess direkt. Jag träffade fastighetsskötaren i porten igår och han frågade om jag får dagarna att gå?

Får dagarna att gå! Vilket fruktansvärt uttryck! Som att jag ska beta av dagarna, som om dagarna är något man vill bli av med! Jag njuter i stället av varje dag!

Knappt 4 km är det runt Långholmen och om jag någon dag vill gå en kortare sträcka, så blir en vandring runt ön vid Riddarfjärden lagom. Idag gick jag runt den gamla fängelseön men några vårtecken såg jag inte till, snön ligger kvar och fåglarna tvekar med sina vårsånger. Jag hade tänkt ta med Lexus hit och vandra runt någon dag i vår, men idag såg jag att det tydligen är helt OK att släppa sina hundar lösa på ön och det gillar inte vi. Så jag vet inte. Vi stannar nog ute på Djurgården, eller väljer andra utflykter!

Anemone coronaria i Edvard Andersons växthus.

Passionsblomma i Edvard Andersons växthus.

Den här tog jag med mest för det svenska namnets skull - Syrentulpan! Tulipa bakeri

Carlshälls gård på Långholmen med de stora klippblocken!

8 mars – torsdag

Bilprovning. 308:an utan anmärkningar!

Snöoväder igen! Lexus och jag kurade inne i värmen och läste ´´Den svenska arkitekturens historia’’. Några vandringar ute i snöyran blev det ´´och isarna gick runt om oss´´ som Uffe sjunger. Fartygen sliter sönder farledens is, som i vikar och längs stränder, fortfarande ligger tjock.

9 mars – fredag

Trots all snö och is, var det något speciellt med den här morgonen. Under den tidiga vandringen hörde jag fågelsång från alla håll. En hackspett trummade uppe vid Thielska galleriet och en koltrast sjöng försiktigt nere vid Blockhusportens vinterstängda café. Plusgraden som gjorde vägar och trottoarer slaskiga, var välkommen och det var något med ljuset den här morgonen. Det var hoppfullt på något sätt och jag kände en svag, men härligt bubblande vårkänsla. Väderprognosen visar flera plusgrader och regn under nästa vecka.

Centralbadets trädgård låg fortfarande i vinteride när jag tittade in där under min lilla stadsvandring. Här inne står en av Stockholms mäktigaste almar och som ger karaktär åt den här vackra osen mitt i city. Den går mot en dyster framtid trots att den är så isolerad här inne. Almsjukan skonar nog ingen. Eller? Det kommer i varje falla att bli oerhört tomt när den inte längre finns här bredvid restaurangen och dammen.

Jag mötte min dotter vid Stureplan där hon jobbar och vi gick upp till den italienska restaurangen Vapiano på Sturegatan 12 för att äta lunch. Äntligen har det här stället ändrat sitt beställningssystem och byggt om inredningen en aning, så att det nu är mycket trevligare än tidigare. Och risotton var mycket god!

Igår hörde jag nyheten att Ulf Lundell släpper en ny roman i maj. ´Vardagar´´ kommer den heta och jag har längtat så mycket efter en ny bok av mästaren! Den senaste boken ´´Visenterna´´ som jag tyckte mycket om, kom ut 2014. ´Vardagar´´ blir säkert en härlig läsning under årets vackraste tid. Wahlström & Wahlgren presenterar boken så här:

´´ Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre´´

Det ser lovande ut och jag ser mig själv sitta med boken under en ek på Djurgården, med vitsippor och bofinkssång omkring mig, när solen värmer och det är lätt att leva.

10 mars – lördag

Under vår morgonvandring längs Djurgårdsbrunnskanalen noterade vi ännu ett säkert vårtecken! De vackra hägrarna har börjat se över sina bon vid Isbladskärret. Eller de har i varje fall tingat sina bostäder, där de nu sitter och funderar på eventuell utbyggnad. Snart börjar de sitt ständiga flygande fram och tillbaka med pinnar till sina bon. De flesta hägrar i Stockholm härstammar från Skansen, varifrån de släpptes ut på 1930-talet. Av någon märklig anledning hade jag inte kameran med mig den här morgonen.

Jag läser på Nationalstadsparkens hemsida:

År 1987 lade ornitologen Henrik Waldenström upp sex plattformar i några alar vid Isbladskärret för att locka dit Skansens friflygande hägrar, eftersom de ofta fiskade där. Efter två år kom två par att häcka genom att utnyttja plattformarna för bobygge. Därefter har kolonin stadigt vuxit till dagens 45-60 par.

Tidigare i veckan besökte jag Edvard Andersons växthus för att känna på Medlehavsvåren. Idag åkte Cecilia och jag till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal där växthusen var fyllda av ljuvliga vårblommor. Här kan de verkligen dekorera och visa sina blommor till försäljning på ett mycket vackert sätt och vi fick se exakt det vi behövde denna gråmulna och råkalla lördag. Vid caféet hade vi utsikt över växthusets stora fält av pelargoner och kornettblommor och innan vi återvände hem, köpte vi vackra buketter med tulpaner i självplocksavdelningen.

Isarna går upp vid Blockhusudden

Riddarfjärdslinjen går från Kungsholms torg till Södermälarstrand under tiden som Slussen byggs om. Resan tar 8 minuter och man åker med SL-kortet, själv har jag ännu inte prövat! Det är lite märkligt att se en Djurgårdsfärja gå på den här sidan Slussen. Djurgården 7 är byggd 1893.

Karlbergskanalen

Snötipp vid Norrmälarstrand

Barnhusbron går över Barnhusviken och förenar Kungsholmen med Norrmalm. Att bron ser kraftigt överdimensionerad ut beror på att den ingick i den planerade Rådmansleden som skulle gå mellan Fredhemsplan och Lidingöven. Det var på 60-talet, då de som styrde i Stockholms ville ha stora trafikleder härs och tvärs över hela stan. Som tur var stoppades denna idiotiska plan som skulle ha kunna bli en ny Söderled/Centralbron, som skar genom Gamla Stan och Riddarholmen, där en motorväg nu går i den känsligaste delen av huvudstaden.

Lexus och jag läser ´´Den svenska arkitekturens historia´´

Nu när Lexus är så här långhårig brukar vi säga att han ser ut som en farbror! Nu är vi två farbröder som vandrar på Djurgårdden! Men snart är det dags för frisören!

Kall gryning på Blockhusudden

Isbaldskärrets gråhägrar

Min favoritbrygga på Djurgården

13 mars - tisdag

Det regnar i Stockholm! Vårregn! Några plusgrader! Vått och skitigt, men ett steg närmare våren nu när snön sjunker ihop allt mer för varje dag. Under dagen gick tyvärr regnet över i blötsnö. Igår fotograferade jag gråhägrarna vid Isbladskärret som nu anlänt till sina bon. De cirka 50-60 paren har gjort Isbladskärret till en exotisk plats i Stockholm, speciellt på våren när de vackra skränande fåglarna tar kommandot över den här våtmarken i Stockholm. På Naturmorgons pod, lyssnade jag idag på programmet som handlade om just dessa gråhägrar och fick veta att de faktiskt övervintrar vid Råsjön i Solna.

Eftersom jag inte bara är intresserad av Stockholms gröna rum, utan även av Stockholms utveckling i stort, så uppskattar jag verkligen den nya poden ´´Stockholm växer´´. Första avsnittet handlar just om att Stockholm växer och hur huvudstaden kommer att förändras framöver. När Stockholms stadsdirektör Ingela Lindh pratar om renoveringen av City runt Sergels Torg som just nu pågår, nämner hon även tiden då hela Klara revs på 50-60-talet. Hon säger att det nya city som man ersatte de gamla Klarahusen med, blev dåliga offentliga miljöer, det är väl de flesta eniga om.

Men nu vill staden försöka läka såren och göra någonting åt detta övergrepp som skedde under Norrmalmsregleringen, som att offentliga rum där tidigare knappast någon ville vistas, plötsligt blir attraktiva platser att vara på. Brunkebergstorg, Gallerians kvarter, Mäster Samuelsgatan med Moodgallerian är några platser hon nämner, som har vänligare att vistas på. Mitt i arbetet att läka stadens sår uppstår plötsligt en bevarandevåg där en märklig kategori människor påstår att de fyrkantiga betong- och glaslådorna ska kulturminnes klassas. Ibland förstår jag inte alls hur människor tänker, varken de som beslutade att förinta gamla Klara, eller de som nu vill bevara det hemska som blev efter alla rivningar!

Jag ser fram mot resultatet av förändringen, även om jag har svårt att tro att det blir ett trivsamt och mänskligt city den här gången också. Hela stadsplanen finns ju trots allt kvar. Men vad vet jag. Vi väntar och ser!

Christer på Prins Eugens Waldemarsudde skolar om sommarblomsådden.

Prins Eugens Waldemarsudde

Rosendals trädgård - barnkammaren!

15 mars - torsdag

Våren tvekar och morgonen var solig men riktigt kall. Vi halkade fram på den isiga strandpromenaden på väg bort mot Prins Eugens Waldemarsudde. Tyvärr glömde jag broddarna hemma, det hjälpmedel som jag nyss provat för första gången och som nu kommer att göra vintervandringarna så mycket behagligare.

Vindarna har gjort att hela viken vid Blockhusudden har fått in all is från vattnen utanför och SL-båten kämpar sig fram bland isflaken i sin färd fram och tillbaka mellan Stockholm och Lidingö. Trots det kalla och vintriga landskapet så blommar vintegäcken vid muren borta vid Blockhusuddens busshållplats, som om de inte förstod att Kung Bore fortfarande har greppet!

När vi kom fram till Waldemarsudde hälsade vi på inne i växthusen där sådden av sommarblommor nu skolades om. Dofterna och den trevliga stämningen där inne, gjorde att jag fick en stor lust att odla något igen, vilket vi också snart ska göra ute på Blockhusudden. Det här var första gången sedan jag gick i pension, som jag kände en längtan efter att åter igen få skapa lite grönska och blomning. Trädgårdsmästare Marina var tyvärr på språng till en föreläsning som hon skulle hålla, men jag träffade i stället Christer och Gunilla som jobbade med omskolning av de växter som i sommar ska få den vackra trädgården att åter blomma!

Vi klev ut i kylan igen och vandrade vidare bort mot Rosendals trädgård där tappra vårlängtande personer satt ute och fikade vid växthusens södervägg, trots minusgraderna! Jag kikade in i det växthus där sommarblommor och grönsaker har sin barnkammare och såg den frodiga grönskan i sålådorna. Vi vandrade hemåt igen längs Djurgårdsbrunnskanalen, där nu isen åter igen lagt sig och vid Isbladskärret där jag fotograferade de vårglada gråhägrarna här om dagen, var det åter igen tomt och tyst. Kylan kanske har fått dem att vända tillbaka till Råsjön i Solna där de brukar övervintra, eller så kurar de på lämplig plats här på Djurgården i väntan på vårvärme.

Den här tiden på året brukar även bofinken anlända och börja sjunga sin fantastiska sång, men i år är våren försenad. Även de fåglar som inte flyttat från Sverige, utan liksom vi människor kämpat sig igenom mörker och kyla, håller sig tysta nu i minusgraderna. De koltrastar som jag tidigare hört sjunga upp sig lite försiktigt inför vårkonserterna, sitter nu helt tysta igen i snön och ser förvirrade ut.

Väl hemma på Blockhusudden kokade jag te och slog mig ner vid köksbordet för att skriva det här. Utanför fönstret hade jag den strålande utsikten mot inloppet från skärgården in till huvudstaden. Cecilia har köpt vackra kornettblommor hos Bosse Rappne, som hon har placerat vid fönstren och jag tänkte på min mamma som alltid hade dessa blommor i sitt eget köksfönster hemma i Norrtälje.

Liljevalchs. Maria Juslins ´´Rolf´´ som är tillverkad av strumpbyxor!

Andas in - andas ut. ett år med Yoga, av Stefan Bennerdahl

Några södermålningar av Sven H. Bergvall

16 mars - fredag

Nu är jag så vansinnigt trött på denna kyla och all snö som täcker hela stan, som tur är har Liljevalchs vårsalong äntligen flyttat tillbaka till Djurgården efter några år inne i stan och idag besökte vi utställningen som har blivit en vårtradition. Årets verk var dock lite tamare än vanligt, inte så många konstnärer som stack ut och berörde. Men några lyckades i varje fall fånga mitt intresse.

17 mars - lördag

En strålande soluppgång över fruset vatten mötte mig när jag tidigt denna morgon tittade ut genom fönstret. Efter en tid av gråväder, var nu himlen klar utan ett enda moln. Gnistrande kallt med tio minus och trots mitt vintermotstånd, så var det fantastiskt vackert att blicka ut mot Stockholms östra isiga vatten.

Stor lycka! Idag kom den! En av mina absoluta favoritfåglar som jag under många vårar hälsat välkommen ute på Engsholm där jag jobbade i 20 år. I år mötte jag i stället bofinken vid Blockhusudden på Djurgården. Fylld av lycka fick jag åter igen höra den underbara sången. Hanarna kommer en vecka före för att markera revir. De ´´svenska´´ bofinkarna övervintrar i Belgien och Nederländerna och nu i mars är de här för att para sig och sätta bo. Nu fylls Djurgårdens vackra lövskogar med sången som svårslagen bland våra fåglar!

Lördagens avslutade vi med ett besök hos vännerna Per och Catherine på Söder, där de bjöd på en fantastisk middag och vi hade en riktigt trevlig kväll! Tack kära kompisar!

Vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats

Suddig skymning hemma i nästet, med blommor från trädgårdsmässan som doftar ljuvligt!

Trollhassel i Bergianska trädgården 20 mars - Vårdagjämningen!

19 mars – måndag

När min bok Stockholms gröna rum kom ut våren 2013, fick jag många förfrågningar från olika trädgårdsföreningar om att föreläsa om stadens parker och trädgårdar och än idag hör olika föreningar av sig och vill att jag ska komma och berätta. Förra året fick jag till exempel en förfrågan från Täby-Vallentuna trädgårdsförening, men tyvärr har jag ännu inte hittat mod och kraft att ställa mig inför publik och berätta, men jag jobbar på det, i mitt huvud…!

Idag träffade jag i varje fall trevliga Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening. som ville ha 20 böcker signerade och vi möttes på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Även om det inte finns så stort urval av bakverk, så känns det ändå lite trevligt att ta en fika här, speciellt trevligt var det idag när jag blev bjuden och när Eva och jag diskuterade trädgårdar, både i Sverige och ute i Europa och det visade sig att vi båda sett en hel del trädgårdar i Italien. Jag signerade böckerna och det kändes fint att boken fortfarande uppmärksammas.

20 mars – tisdag

Förra året den här tiden blommade blåsippor, hav av snödroppar vid Biskopsudden och vid Parkudden på Djurgården och krokus lyste vackert i de flesta trädgårdar. I år ligger snö kvar och vi får vara glada åt de tappra vintergäck som blommar på få platser där snön smält och åt trollhasseln som verkar ha blommat hela vintern i kylan. Nu har vi i varje fall sol och någon enstaka plusgrad som tillsammans med solen värmer marken och smälter snön i södersluttningar.

Jag gjorde ett hastigt besök i Bergianska trädgården för att se om det fanns något mer än den långblommande trollhasseln, som kunde visa något tecken på vi går mot slutet av mars. Men nej, det fick bli några bilder på trollhasseln igen…!

Tilia americana vid Tekniska högskolan

Boksignering åt Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening

Årets första balkongfrukost

21 mars – onsdag

Jag placerade tallriken med vanilj- och blåbärsyoghurt, samt mina ostmackor på balkongbordet och satte mig ner för att njuta av årets första frukost på balkongen. Det kändes oerhört stort efter den här långa vintern och det kommer att bli många sådana stunder i år, både här hemma i Bromma och ute på Djurgården! Förra året vid den här tiden var jag mitt uppe i vårstädningen i Engsholms slottspark…!

De behagliga pensionärsmorgnarna fortsätter och efter en stillsam förmiddag tog jag mig in till Torildsplan och vandrade ner mot Norr Mälarstrand. Flera plusgrader i luften och den starka solen har äntligen satt igång den stora snösmältningen, vilket gör att vattnet porlar fram längs gator och parkvägar. Renoveringen av Norr Mälarstrands parkstråk fortsätter och kommer inte att vara färdigt förrän 2019. Jag vek av upp mot Hantverkargatan och tog en kopp te inne på ´´Sockerbagaren´´ i nr. 28.

Idag fick jag för första gången känna på hur det är att vara PJ på riktigt. Eftersom jag är intresserad av Stockholms parkhistoria, ville jag gärna lyssna på ett föredrag i Stadsarkivet som handlade om Kungsholmen. Föreläsare var arkivets Mats Hayen. Som vanligt var jag ute i god tid eftersom det fanns begränsat med sittplatser och ju mer salen fylldes med besökare, förstod jag att jag befann mig i ett stort stimmigt pensionärsläger. Alla, och då menar jag alla, var pensionärer. Jag borde ha förstått det eftersom föreläsningen skulle vara kl. 13.00 på en onsdag. Och nu är jag ju själv pensionär…!

Det var en ny känsla. Inget fel på något sätt. Bara annorlunda!

Hur som helst var det intressant att få höra om Kungsholmens parkhistoria och även om jag visste det mesta, fick jag ändå en del ny kunskap med mig hem. Till exempel, att när Stadshuset stod klart 1923, var det meningen att det i Stadshusparken skulle planteras ett ´´Stockholms vårdträd´´, alltså ett träd som skulle skydda staden från onda makter. Först kördes en alm över Riddarfjärden med båt till Kungsholmen från Helenborgsområdet på Södermalm. Trädet planterades, men dog kort därefter. Ett nytt försök gjordes, men även det trädet dog. Först 1928 lyckades den ek som planterades då, att överleva. Så nu vet vi alla att den 90 år gamla eken är huvudstadens vårdträd!

Under min vandring på Kungsholmen idag lyssnade jag på den utmärkta podcasten ´´Våra drömmars stad´´ med Wille Crafoord, Linus Adolphson (Olles son) och Staffan Lindfors som grottar ner sig ordentligt i Stockholms historia. På ett lättsamt och spännande sätt berättar de om olika stadsdelar, händelser eller om personer i historien. Avsnittet jag lyssnade på idag handlade om Norr Mälarstrand på Kungsholmen, så det passade perfekt! Tyvärr verkade podden ha avslutats förra sommaren. Men det finns fortfarande 25 härliga avsnitt att lyssna på. Hoppas verkligen att de sätter liv i den här podden igen och jag skrev till Wille Crafoord på Instagram och frågade, vi får se om jag får något svar.

22 mars – torsdag

På morgonen blandade jag mig i arbetsrusningen på min väg ut mot Djurgården, men den sista biten var jag ensam kvar på bussen. Lexus och jag långvandrade på morgonen och vi njöt av vårsol och snösmältning. Fåglarna sjöng och vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats lyste starkare än någonsin. Kontrasten mot den vita snön intill är verkligen effektfull, vi stockholmare får nöja oss med vintergäck och snödroppar än så länge. Vattnen var nu helt öppna, men med is kvar längs stränderna.

Fram på dagen vandrade jag hemåt och tanken var att gå från Blockhusudden hem till Bromma. Men efter ett mysigt utefikastopp med min kära dotter i Berzelii park, tog jag trots allt tunnelbanan hem från T-centralen. Det blev ändå 22 584 steg idag!

Vid Sergels Torg är stora ytor avstängda på grund av de stora ombyggnaderna av SEB-huset och det ska bli spännande att en gång se resultatet.

Vintergäck på Blockhusudden

´´Boken´´ finns fortfarande med hos Allt om Trädgård på mässor!

Blomster-Cecilia!

23 mars – fredag

Nordiska trädgårdar på Älvsjömässan är tradition att besöka för trädgårdsnördar, så jag tog Tvärbanan och pendeltåget dit och mötte Cecilia som var där med sina arbetskamrater från Djurgårdsförvaltningen. Vid Allt om Trädgårds monter som alltid är placerad vid entrén, såg jag att de fortfarande säljer min bok, för sjätte året i rad.

Det var ganska lagom med folk i mässhallen, men jag blir ändå lätt yr på sådana här platser och hade inte direkt någon koll på riktningar i denna enorma utställningshall. Som tur är har Cecilia någon slags inbyggd GPS, så jag följde min käresta när hon kryssade mellan alla hundratals montrar.

Jag känner dock att jag har tappat det riktigt stora intresset för trädgård som jag tidigare hade och då menar jag intresset som trädgårdsmästare/trädgårdsarbetare/trädgårdsodlare, vilket jag ju inte längre är. Och även om jag ska pyssla lite i trädgården på Blockhusudden i sommar, så kommer jag framöver mest att betrakta, fotografera och skriva om trädgårdar!

En monter som intresserade mig lite extra, var Hermods trädgårdsutbildningar där några elever hade gjort ett fint arbete om Centralbadets trädgård. Källa till arbetets uppgifter: Stockholms gröna rum! En annan plats som vi tyckte mycket om, var en idéträdgård där mängder av julrosor i olika färger och nyanser planterats i en rund plantering med en fontän centralt! Mycket vackert! Vi gick några varv och jag träffade inte lika många trädgårdskompisar som jag brukar göra på den här mässan, men det är lite fint att gå här några timmar eftersom det är som en start på trädgårdssäsongen! Lunchbuffé åt jag med Djurgårdsförvaltningens trevliga personal på Scandic hotell intill och en vacker vårbukett med narcisser fick jag med mig hem till nästet!

Östermalms mysigaste gata - Danderydsgatan

Guiden Pontus Dahlstrand på Floragatan vid Thailändska ambassaden

24 mars – lördag

Ett gäng tappra stockholmsvandrare möttes i korsningen Karlavägen/Sturegatan denna blåsiga lördag. Dagens aktivitet var en stadsvandring på Villagatan och i Lärkstaden på Östermalm, med den mycket duktiga guiden Pontus Dahlstrand. Att isande vindar drog genom gatorna, gjorde egentligen inte så mycket eftersom det fanns så mycket intressant att lyssna på. Det handlade mest om hur de förmögna stockholmarna byggde sina stora pampiga villor här i östra delen av staden. Han berättade att i det stora huset där bland annat Ivar Krüger en gång bodde på Villagatan, fanns vid ett tillfälle 46 boende och 50 tjänstefolk…!

Pontus berättade med inlevelse och han var verkligen kunnig på byggnadernas historia och vilka människor som bott i de olika fastigheterna. Jag följer gärna med på fler vandringar, men när det blir varmare. Mycket varmare! Efter ett hett bad hemma i nästet, fick jag tillbaka medvetandet! 100 kr för en och en halvtimma var billigt!

Vandringen marknadsfördes så här!

Curmanska villan på Floragatan. Varuhusdirektören Josep Sachs och Ivar Kreuger. Alexandra Kollontaj och f.d. Sovjetiska ambassaden. Palmeska huset och Adelsköldska villan. "Bergslärkorna" och f.d. Östermalms cellfängelse. Anders Sandrews och Paul U Bergström...

Therese lär sig beskära fruktträd!

Westermossens får!

25 mars - söndag

Vaknade ute på Blockhusudden den här första dagen i år då klockan visade sommartid. Under min morgonvandring skrek gråhägrar från Isbladskärret och sångsvanarna från Lilla Värtan. Visst är det härliga vårläten, även om det inte är riktigt lika vackra läten som hos koltrast och bofink. En ensam paddlare och två knölsvanar på ett isflak gled sakta förbi och det såg ut att bli en vacker dag.

Vid lunchtid drog jag på mig arbetskläder och åkte mot Roslagen. På gården Westermossen där min fina systerdotter och hennes man bor, skulle jag äntligen beskära fruktträden som jag så länge lovat. Den här fantastiska dagen med klarblå himmel och åtta plusgrader blev perfekt för trädbeskärning. Therese ville lära sig grunderna i fruktträdsbeskärning och jag tror nog att hon snappade upp en del av det jag berättade om.

På gården kacklade frigående höns, som högt över sig hade två svävande, hungriga havsörnar. Vi höll uppsikt så att ingen av de vackra hönsen skulle bli örnmat. Fåren bräkte hemtrevligt och när som helst ska det tydligen bli lamm här på Westermossen! Det var lite av mysig Mandelmanns-stämning här idag. Nu hoppas vi på ett bra fruktår!

26 mars - måndag

Våren är två veckor försenad och har endast nått södra Skåne, sa TV-meteorlogen på morgonen! Att min första fria vår skulle bli så här trög ingick inte alls i mina planer. Om drygt tre veckor åker Cecilia och jag till norra Italien för att bland annat se en mycket spännande trädgård uppe i Sydtyrolen och även där är våren ordentligt försenad, så nu börjar vi bli lite oroliga att vi inte kommer att få se den blomsterprakt som vi tänk oss. Men eftersom vi ska bo vid Gardasjön och även besöka Verona, så vet jag att våren där trots allt hunnit en bra bit, eftersom min dotter befinner sig i området just nu och har skickat bilder på blommande körsbärsträd och knoppande magnolior. Så det blir nog bra! Längtan till Italien är stor nu!

Jag läste i Östermalmsnytt att Grand Hotells nymålade fasad har fått fel nyans. Förra veckan monterade man ner byggnadsställningarna och nu ska den sektion som blev klar målas om igen. Bara att bygga upp ställningarna igen! Så kan det gå, det är verkligen inte lätt det där med nyanser. Grand Hotels fasader ska nu i varje fall gå i vacker ljus ockra, Hur som helst så kommer den här byggnaden med det ståtliga läget på Blasieholmen, mitt emot det kungliga slottet, att bli mycket fin Allt ska tydligen att vara klart i slutet av april!

Utställningen ´´Påskyra´´ i Ulriksdals slotts orangeri

27 mars - tisdag

Kattugglan hoade ute i mörkret när jag släppte in katten klockan två på natten och den här starten på tisdagen gick i djurens tecken här ute på Djurgården. Tre timmar senare glödde himlen orangerött ut mot skärgården. Sångsvanar, knölsvanar och änder hade startat dagen och gled fram i det stilla vattnet. Barfota på isig mark gick jag ut för att ta några bilder och trots många minusgrader, så var det här årets skönaste morgon. Under Lexus och min morgonvandring ytterligare några timmar senare, besökte vi Isbladskärrets gråhägrar som våryra och skräniga flög runt sina bon.

Idag var det dags för min vandrarkompis Lexus att klippa sig och få en snygg vårfrisyr! Jag körde honom till Hjorthagen där jag lämnade honom tillsammans med ett gäng tikar som han tyckte var spännande...! Efter två timmar hämtade jag en pigg snygging som ingen tik kommer att kunna motstå den här våren på Djurgården.

Den här gråhägern vid Isbladskärret har satt på sig sin nya vårhatt!

29 mars - torsdag

På Engsholm hade jag min utsiktsbänk där jag ibland tog fem minuters vila från trädgårdsarbetet, för att blicka ut över vattnet som leder ut i Sörmlands skärgård. Bänken från Byarums bruk blev även en ständigt återkommande vy i sociala medier. Nu kom Cecilia på den strålande idén att jag skulle få ha en utsiktsbänk även hos henne ute på Blockhusudden. I morse smög jag ut tidigt och tog några bilder på bänken i soluppgången. Det var en underbar marsmorgon med åtta minusgrader, ett intensivt fågelliv både från land och till sjöss och ett totalt lugn som rådde över den här ljuvliga platsen. Vi har just nu flera klara morgnar med fantastiska soluppgångar och jag lessnar aldrig på att se himlen glöda i öster tidiga morgnar ute på östra Djurgården.

Efter morgonvandringen längs Djurgårdsbrunnskanalen med Lexus, började jag vårstäda tomten och det kändes skönt att få ´´arbeta´´ lite igen. Skillnaden i år är att jag nu kommer att sköta en ganska liten tomt, i stället för en stor slottspark och det känns som ett lagom jobb för en PJ som nu framöver mest kommer att betrakta trädgårdar!

Idag läser jag i Östermalmsnytt att Grand Hotell nu fått sin rättra ljusa ockrafärg! Så vackert!

Djurgårdsbrunnskanalen tidig morgon

Min fina vandrarkompis Lexus har den här veckan varit hos frisören och nu ser vi hans vackra ögon tydligare!

30 mars - Långfredag

I Ulriksdals slottspark ligger det vackra orangeriet från 1700-talet, som Nicodemus Tessin d.y. ritade och som nu för tiden är utställningslokal för Nationalmuseums svenska skulptursamling, men som ibland även används till blomsterutställningar. Idag såg vi utställningen ´´Påskyra´´ där en lång plantering fylld av härliga tulpaner i många olika färger var utställningens höjdpunkt! Just nu är jag så fylld av längtan efter vårblommor att jag rusar till allt som har med tulpaner och andra tidiga blommor att göra. Nu var inte den här utställningen så märkvärdig, men tulpanplanteringen gjorde trots allt min dag! Tillsammans med Cecilia och min dotter, fotade jag en stund i det vackra orangeriet innan vi åt en god lunch i Ulriksdals slottscafé. Trots en strålande solig dag var vindarna isande kalla och vi väntar otåligt på den riktiga vårvärmen. Blomsterutställningar som den här påskyran, får oss dock att inte tappa tålamodet!

31 mars - Påskafton

05.20 gick jag ut för att möta morgonen och se himlen i öster glöda över det stilla vattnet. Den här veckan går ju i soluppgångarnas tecken här ute på Blockhusudden och ingen morgon är den andra lik. Koltrasten sjöng som vanligt sin vemodiga och nästan smärtsamt vackra sång borta vid Parkudden, det var marsmorgonkallt och en av Siljas fartyg var på väg in mot Värtahamnen. Det är verkligen en lycka att få se dessa gyllne mornar med utsikt över inloppet till Stockholm. Efter morgonens fotostund, gick jag lite frusen in igen för att försöka somna om, vilket givetvis var omöjligt. Mina kära sov fortfarande, både den tvåbenta och den fyrbenta, när jag drack mitt te och försökte med den omöjliga uppgiften att i text försöka beskriva en morgon på Blockhusudden.

Tillsammans med mina nära och kära åt vi en underbart god påskmiddag på Blockhusudden!

1 april - Påskdagen

Solen har gömt sig bakom tjocka moln efter flera dagar med klarblå himmel och ostliga vindar drar in över Blockhusudden. Det blev ett mysigt kalas idag också då en viss stockholmsvandrare fyllde år och min önskan om världens godaste morotskaka slog in! Tack för det Cecilia!

Jodå, jag gick på ett aprilskämt från dottern i år också, att Messi blivit skadad och blir borta i tre veckor!

Cecilias fantastiska morotskaka!

Och under löven knoppas blåsipporna!

Det har varit en ganska sträng vinter, men trots det har jag mått så bra och har njutit av varje ledig dag! Jag har den fantastiska fördelen att bo både i Bromma och på Djurgården, det har funnits tid att umgås mycket med mina kära och jag har den bästa fyrbenta vandrarvän som jag kan tänka mig!

Om det första kvartalet varit så här fantastiskt, hur ska då inte nästa kvartal bli, då vår, försommar och resor väntar!

Vecka 13 Soluppgångar - klicka här!

Vecka 12 Trädgårdsmässa - klicka här!

Vecka 11 Kylans återkomst - klicka här!

Vecka 10 Vårkänning - klicka här!

Vecka 9 Snöstorm - klicka här!

Vecka 8 Ugglespaning - klicka här!

Vecka 7 Stadsarkivet - klicka här!

Vecka 6 Vårvinterblommor - klicka här!

Vecka 5 Ålandskryssning - klicka här!

Vecka 4 Syrener i vintern - klicka här!

Vecka 3 Södervandring i Våra drömmars stad - klicka här!

Vecka 2 Djurgårdsvecka - klicka här!

Vecka 1 Kungsholmen runt - klicka här!

Klicka på länkarna för att läsa dagboken!

Vecka 14 - Hundvecka

Vintergäcken blommar fortfarande vid Prins Eugens Waldemarsudde

Biskopsuddens snödroppar!

3 april - tisdag

Messi ska bo en vecka här ute på Blockhusudden och Lexus har fått en kompis i Villa Dufvan, Båda är av rasen Bichon Havanais, de ser ganska olika ut och har helt olika personlighet, men de är fina killar båda två!

Idag var det en helt strålande vårdag, vattnet låg stilla och snön smälte i norrsluttningarna . Vi vårstädade lite på tomten och vandrade med två hundar längs stränderna här på Djurgården. Borta vid Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn, upptäckte vi att gråhägrarna börjat bygga bon just intill Carl Philips och Sofias bostad. Antagligen börjar det bli lite överbefolkat (överbehägrat) vid Isbladskärret som ligger några hundra meter därifrån. Apropå Solbacken så byggdes villan 1930 och ägdes från 1949 av prins Bertil som testamenterade den 1997 till prins Carl Philip och förra året flyttade prinsparet in i den nyrenoverade villan.

Det blev en perfekt dag med lagom aktivitet och vila.

4 april - onsdag

Kära dagbok! Med två hundar i koppel och med bajspåsar dinglande i handen, vandrade jag runt Parkudden den här aprilmorgonen och log lite för mig själv. Jag trivs så bra ute på Djurgården med Cecilia och Lexus och även om det bara är tillfälligt med två hundar, så känns allt detta helt naturligt för mig nu för tiden. Vem kunde trott det?

Men nu längtar jag även efter långa vårliga blomstervandringar, då jag kan fotografera trädgårdar och växter igen! Vintrarna på vår breddgrad är alldeles för långa för en trädgårdsfotograf. Som tur är reser vi till norra Italien om två veckor, där våren ligger några veckor före oss! Där lär vi ta en och annan bild på blommande växter…!

Ett härligt vårregn föll över huvudstaden vilket gjorde att snön fick sig en rejäl match! Hemma i Bromma såg jag Barcelona slå Roma med 4-1 i Champions League!

Lexus och Messi trivs i Djurgårdens skogar!

Hundvaktaren!

Waldemarsuddens blåsippor!

7 april – lördag

Blommor inhandlades och även en tårta på Lindquists konditori/Odengatan 27. Det var dags att fira min dotter som fyllde år och vi hade en trevlig stund hemma hos mig i Bromma. Syster och systerdotter var på väg hit från Norrtälje, men fastnade två timmar i trafiken vid Roslags-Näsby där en bro skulle rivas över motorvägen. Face time i mobilen kom nu väl till pass. Eftersom vi andra tjuvstartade lite med fikat, så placerade vi helt enkelt en mobiltelefon på bordet och kunde med bild och ljud ´´umgås´´ med de stackarna som satt fast i trafiken.

Vi gick en liten promenad utanför mitt bostadshus i Traneberg för att se mattorna av vintergäck som fortfarande blommar denna sena vår, den här tiden brukar normalt backarna här utanför vara blå av scilla.

8 april – söndag

Småland hade 20 grader varmt idag. Vi i Stockholm fick nöja oss med 10 grader, men det kändes riktigt skönt när vi gick med hundarna vid Waldemarsudde och Rosendal. Biskopsuddens backar lyste vitt av snödroppar och vid Waldemarsudde hittade vi fantastiska blåsippor invid ett berg nedanför kvarnen. Vid Rosendal var det för mycket folk…!

Nu ser jag fram mot en skön vårvecka i huvudstaden!

Cecilia, Lexus och Messi provar Parkuddens nya brygga!

Stenbryggan vid Blockhusudden!

Vintergäck hemma i Bromma. I det här huset bodde Sven Wolter med familj några år på 1990-talet!

Eftersom syster och systerdotter satt fast i två timmar i bilköer vid Roslags-Näsby och blev kraftigt försenade till min dotters födelsedagskalas, umgicks vi på Facetime innan de till slut kom fram till tårtan hemma i Bromma!

Krokusslänten vid Skanstull!

11 april 2018

Den här morgonen var planen att vandra längs någon av Stockholms milslånga stränder, utanför Djurgården den här gången. Jag visste att det ännu inte fanns så mycket att se för en blomster- och trädgårdsfotograf, nu njöt jag i stället av det fantastiska vädret som egentligen inte lämpade sig för fotografering, men jag sköt trots allt av några bilder från höften! Högtrycket har parkerat över vår stad och med ovanligt lätta steg vandrade jag runt Årstaviken den här onsdagen.

Tunnelbanans gröna linje tog mig till Skanstull där jag började min vandring på Årstasidan och gick bort mot Liljeholmen. Eftersom jag var tidigt ute blev det här skuggsida, men det var trots det en riktigt skön och lite kylig aprilmorgon.

Utefter promenadstigen fanns skyltar med texten:

´´Du befinner dig nu på en av de platser Stockholms stad valt ut i projektet Guide till tystnaden. Stadens ljud är alltid närvarande, men relativt tysta platser går ändå att finna.

Läs mer om guide till tystnad här!

Årstaviken är verkligen en speciell plats i Stockholm, där man varken hör eller ser biltrafik, förutom vid de två tullarna i väster och öster - Hornstull och Skanstull. Annars är det faktiskt en ganska tyst och lugn vandring runt viken, en sträcka på 8 kilometer. De ljud som märktes mest idag var sången från talgoxar och bofinkar i skogen och måsarnas sköna skränande ut över vattnet. Underbara vårljud!

Vid vackra Årsta gård stannade jag en stund och tänkte att jag alltid är här för tidigt på våren och att jag måste återvända när det börjar grönska och blomma kring bäckravinen vid den gamla gården. Jag drack mitt kaffe vid en bänk med utsikt över Årstabron och njöt av den fantastiska friheten som jag har fått och jag älskar verkligen att vandra i mina drömmars stad.

Framme vid Liljeholmens nya stadsdel vid vattnet - Liljeholmskajen eller Årstadalshamen - har nybygget nu nått fram till Årstabron och här finns några riktigt höga hus, varifrån man måste ha en fantastisk utsikt in mot Söder och innerstaden. Däremot har ju inte de som bor på Söder en lika vacker utsikt, när de blickar över Årstaviken mot Liljeholmens alla nybyggda hus. Bostadsområdet just vid vattnet är ju inte direkt vackert!

Vid Hornstull drack jag te på Cafe Giffi vid Hornsgatan 143! Sedan vandrade jag solsidan fram mot Skanstull och passerade de 500 kolonilotterna i sluttningen mot Årstaviken och jag besökte så många bryggor som jag kom åt, för att njuta av solens värme och för att dra ut på den här sköna vistelsen vid sjön. Jag gick upp till några av kolonilotterna där det nu var krokusens tid och några odlare hade tagit ut sina trädgårdsmöbler och vände sina ansikten mot den värmande solen.

Framme vid Skanstull fotade jag slänten med tusentals krokus innan jag klev på tunnelbanan och begav mig hem till Bromma igen!

En vandring runt Årstaviken 2012 - se här!

Just nu får jag nöja mig med krokus, i väntan på att alla lite senare vårblommor ska visa sig denna sena vår! Inget fel med krokus, men kom igen nu scillan!

Gamla Sundsta gård från 1700-talet har hamnat under Johanneshovsbron från 1984. Den här gården hade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötseln av på 80 och 90-talet, så de här fruktträden har jag beskurit många gånger!

Årsta Gård och guide till tystnaden!

Årstabron!

Den sista biten av bryggor vid Liljeholmens kaj snickras ihop!

Lena Lerviks fina kvinnor!

Liljeholmens högsta hus från Södersidan!

Sippor vid Blockhusudden

9 april – måndag

Tofsvipan kom och hade flyguppvisning över Isbladskärret och jag blir lika glad varje år när jag hör deras gnälliga läte - diuvitt-vit-vitt-diuuvitt – som lätet beskrivs i fågelböcker…! Även de vitkindade gässen har nu anlänt till Djurgården där de i stora flockar kaxigt vandrar runt och betar på parkytorna. Vi får se om de även i år blir ett problem på Södra Djurgården, där de lämnar enorma mängder korvar efter sig på gräsmattorna. Det blir omöjligt för människor att vistas där med picnicfiltar och lekar. Fjäderholmarna är en favoritplats när de häckar och 2013 fanns 273 bon ute på Stockholms närmaste skärgårdsö.

Jag vandrade även idag med två hundar, men i morgon åker Messi hem till sin matte på Östermalm igen. Vårstädade tomten på Blockhusudden och det kändes skönt att greppa trädgårdsverktyg en stund. Alltså en stund…! Lökväxter börjar försiktigt sticka överallt i planteringar och på gräsmattor

10 april – tisdag

Lite PJ-gnäll!

Om jag åker från Bromma till Djurgården (från mitt hem till Cecilia på Blockhusudden) med bil under den högsta trängselskattsperioden, så kostar det mig 105 kronor om jag åker Norra Länkens tunnel eftersom jag då passerar tre tullar. Det är den absolut snabbaste vägen och då slipper jag även vara med om att täppa till innerstadens gator och spy ut avgaser där folk bor och arbetar.

Skulle jag trots allt välja att åka genom stan, så kostar det mig endast 35 kronor eftersom jag då bara passerar en tull. Hur tänker stadens styrande egentligen? Är det inte bättre om jag åker i en tunnel där trafiken flyter bra, i stället för att trängas i innerstaden? Vad är bäst för miljön? Det handlar tydligen om att finansiera tunnelbygget. Helt galet på alla sätt!

Eftersom jag betalar nästan 1000 kr varje månad i trängselskatt, så har jag nu beslutat att endast köra igenom innerstaden framöver.

Tidig morgon hemma i Bromma.

Lena Lerviks kvinnor vid Liljeholmskajen.

Tusentals krokus vid Skanstull!

11 april 2018

Den här morgonen var planen att vandra längs någon av Stockholms milslånga stränder, utanför Djurgården den här gången. Jag visste att det ännu inte fanns så mycket att se för en blomster- och trädgårdsfotograf, nu njöt jag i stället av det fantastiska vädret. Högtrycket har parkerat över vår stad och med ovanligt lätta steg vandrade jag runt Årstaviken den här onsdagen.

Utefter promenadstigen fanns skyltar med texten:

´´Du befinner dig nu på en av de platser Stockholms stad valt ut i projektet Guide till tystnaden. Stadens ljud är alltid närvarande, men relativt tysta platser går ändå att finna.

Läs mer om guide till tystnad här!

Årstaviken är verkligen en speciell plats i Stockholm, där man varken hör eller ser biltrafik, förutom vid de två tullarna i väster och öster - Hornstull och Skanstull. Annars är det här en ganska tyst och behaglig vandring runt viken, en sträcka på 8 kilometer. De ljud som märktes mest idag var sången från talgoxar och bofinkar i skogen och måsarnas sköna skränande ut över vattnet. Underbara vårljud!

Framme vid Liljeholmens nya stadsdel vid vattnet - Liljeholmskajen eller Årstadalshamen - har nybygget nu nått fram till Årstabron och här finns några riktigt höga hus, varifrån man måste ha en fantastisk utsikt in mot Söder, innerstaden och ut mot skärgården. Däremot har ju inte de som bor på Söder en lika vacker utsikt, när de blickar över Årstaviken mot Liljeholmens alla nybyggda hus. Bostadsområdet just vid vattnet är ju inte direkt vackert!

Framme vid Skanstull fotade jag slänten med tusentals krokus innan jag klev på tunnelbanan och begav mig hem till Bromma igen!

Morgonvandring vid Djurgårdsbrunnskanalen.

12 april – torsdag

Taltrasten sjöng på morgonen i Villa Ekuddens stora parkliknande trädgård på Blockhusudden. Villan byggdes 1874, men brann 1942 och återuppbyggdes efter ritningar av Ivar Tengbom, arkitekten som bland annat ritat Stockholms konserthus. Innan branden bodde här en under en period tidningsägaren Torsten Kreuger som var bror till Ivar Kreuger. Borta vid Biskopsudden och på andra sidan sjön vid Finnboda, spelades det in någon scen till nya Milleniumfilmen, där Sverrir Gudnason nu spelar rollen som Mikael Blomkvist. Premiär den 25 oktober.

Väggmålningarna i Stockholm blir allt fler och igår avtäcktes ett märkligt verk på Kronobergsgatan på Kungsholmen. Det är konstnären Carolina Falkholt som skapat denna enorma penis som igår avtäcktes på en husgavel, men redan idag meddelade fastighetsägaren att den ska målas över. Jag gillar väggmålningar om de är bra, som på Söder vid Fiskargatan och på Hagagatan i Vasastan, men den här tycker jag är lite för mycket! Vem vill se detta när man tittar ut genom fönstret?

13 april – fredag

Nu kom sommardäcken på bilen och jag bokade av mötet där jag skulle få hjälp att tjäna lite pengar om jag har reklam på mina sociala medier. Känslan var inte rätt och jag vill nog inte ha reklam på bloggen. Det stör!

14 april – lördag

I Frisens park borta vid Biskopsudden bor en kattuggla i en gammal ek. Tidigt på morgnarna brukar den sitta i öppningen av hålet och spana, men tyvärr var den inte på plats den här morgonen. Vi gick en stund i den vackra naturparken där gammel-ekar står tätt och där bofinkar och koltrastar tävlade om vilka som sjöng vackrast denna magiska morgon.

Parken anlades i mitten av 1700-talet och har fått sitt namn efter grosshandlare Carl Magnus Fris som lät anlägga den. Han ägde då även Waldemarsudde. På ängen nedanför hölls 1909 konstindustriutställningen som var en uppföljning av den stora Stockholmsutställningen 1897.

Ner mot sjön var marken på vissa håll täckt av något som liknade snö, men som på närmare håll såg ut som finfördelad fetvadd. Den konstgjorda snön var riggat för inspelningen av nya Millennium filmen, där några scener spelades in tidigare i veckan.

Senare på dagen gick vi favoritsträckan runt Isbladskärret där både fågellivet och fågelskådarna ökar varje dag i våtmarken. Vid skådarbryggan satt vi en stund och Lexus (Bichon havanais) som alltid annars vill vandra vidare, trivdes utmärkt i solen och ville knappt gå därifrån. Utefter Djurgårdsbrunnskanalen var det lite av en stilla folkfest denna soliga vårlördag. Någon hade riggat upp sin konst som han försökte sälja och en skolklass sålde fika, med mackor vid Lilla Sjötullsbron.

En stilla stund vid Isbladskärrets fågelbrygga

Konst vid Djurgårdsbrunnskanalen

Nu planteras vårblommor på Djurgården av trädgårdsmästarere Cecilia och de andra på Djurgårdsförvaltningen! (foto - Cecilias arbetskamrat Esteban)

Konstgjord snö vid Biskopsudden när nya Millennium filmen spelades in!

Humlegården

16 april – måndag

Nu är det inte bara snödroppar och vintergäck som blommar i Stockholms parker och trädgårdar, eller vintergäcken har ju just blommat färdigt den här sena våren. Det är krokusens tid nu och scillan visar sig allt mer för varje dag som går, nu när temperaturen ligger på 15 grader. På norra delen av Adolf Fredriks kyrkogård var vårstjärnan (Scilla forbesii) i full blom idag. Den här vackra kyrkogården där Olof Palme, Hjalmar Branting, Thor Modéen och Anders de Wahl ligger begravda, har fantastiska mattor med vårens vackra lökväxter och trots att Sveavägens hårda trafik stryker just intill, tänkte jag inte ens på bullret idag. Alla mina sinnen var strikt riktade mot markens scilla och krokus.

Några hundra meter från kyrkogården ligger Centralbadets trädgård, men där inne i citys gröna oas hade vårlökarna ännu inte börjat blomma. Det såg kalt ut nu när perennerna var nedklippta och planteringarna var vårstädade. Dammen var nästan tömd på allt vatten och jag tänkte tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte den här trädgården på 70- och 80-talet. Dammrengöringen var på den tiden lite mer komplicerad, då fanns här mer än 50 guldfiskar och karpar och även några sköldpaddor. De håvades upp och förvarades i stora kärl medan vi gjorde rent hela dammanläggningen.

Som vanligt gick jag ut på Olof Palmes gata och korsade Sveavägen. Varje gång jag passerar platsen där Olof Palme mördades 1986, utanför dåvarande inredningsbutiken Dekorima, undrar jag om mördaren fortfarande är i livet. Nu ligger här Urban Delis butik och takrestaurang. När jag lyfter blicken och tittar mot trapporna som leder upp till Malmskillnadsgatan, ser jag nästan framför mig hur mördaren springer sin väg och sedan uppslukas av jorden!

Jag vandrar den 231 meter långa Brunkebergstunneln bort mot Humlegården för att titta till krokusen vid Floras kulle. Gick förbi Debasers restaurang inne i Humlegården mot Sturegatan och läste häromdagen att den är till salu för fyra miljoner! Tänker att det ser ut som en dåligt byggd koja, som är bombad med klotter och borde rivas så fort som möjligt! Bygg i stället ett ordentligt café någonstans i parken där ´´vanligt´´ folk kan fika och äta lunch! Jag har alltid tyckt att Humlegården saknat det. Den här kojan har en markhyra på 5900 kronor i månaden och restaurangen har plats för 70 gäster. Någon som är intresserad?

I Berzelii park fanns inte mycket att se ännu, mer än den nästan evigt blommande trollhasseln mot Hamngatan! Tittade på planteringen med alla magnolior och det känns som om de inte kommer att blomma lika mycket som förra året. De ägnar sig just nu åt att växa i stället. Vistelsen i stan avslutades med en vandring i klädaffärer tillsamman med en lunchledig dotter och vi åt en god tonfiskmacka på Subway!

I morse fick jag meddelande och ett bildbevis av Cecilia, att hon hittat vårens första vitsippa! Lycka!

Nu ska jag börja packa inför Cecilias och min Italienresa!

17 april - tisdag

Försommarvärme i huvudstaden och vi gick bort mot Waldemarsudde och Rosendal, Lexus och jag. Vid Täcka udden med sin slottsliknande byggnad, stannade jag ännu en gång upp en stund och beundrade de fantastiska bokarna och den stora vackra sparbankseken och tänkte att så här mäktiga träd får en att känna sig nästan betydelselös som levande varelse i naturens stora magiska gröna rum. Vid villa Alnäs anlades nya listplanteriingar och vid Listonhill tycker jag att de beskurit de vackra syrenerna väl hårt. Allt för utsikten.

Trädgårdsmästare Marina Rydberg vid Waldemarsudde var på plats i ett av de vackra gamla växthusen och vi pratade en stund, mest om livet i stort och kanske några ord om trädgård också! Det har blivit en vana att jag hälsar på här under mina vandringar och det är alltid speciellt att vistas en stund på Wudden!

Vid Rosendal satt folk ute i solen och fikade och vid Rosendals slott fotade vi Lexus mattes vackra blomsterurnor😊!

Hemma på tomten vid Blockhusudden planterade jag vårblommor i urnor och klippte ner summersnow clematisen vid portalen. Resten av dagen ägnade Lexus och jag åt soffhäng i solen på altanen! Halvsovande lyssnade vi på måsarna ute på sjön och till någon båt som tuffade förbi på det blanka vattnet! Om jag gillar livet som pensionär? Jorå😎!