Den här ensamma svanen följde mig hela tiden när jag vandrade längs ån mellan Lillsjön och Ulvsvundasjön här i Bromma. Den sneglade ständigt upp på mig, som om den ville säga något. Eller var den bara hungrig? Vandra med svanar...
Det är som att vakna upp in i en mardröm varje morgon just nu. Nyhetssändningarna är fyllda av mörka nyheter, men det känns egentligen meningslöst att lyssna på alla experter på virussjukdomar och vad som blir följderna av smittan, eftersom det är ett helt nytt virus som ingen har någon erfarenhet av. Är det här naturens straff till oss människor, som är så ovarsamma om vår vackra planet.
I normala fall brukar jag leta vårtecken nu och njuta av att dagarnas ljusa tid blir allt längre. Bofinken brukar dyka upp så här i mitten av mars, vilket alltid är en högtidsstund för mig, men i år har jag annat att fokusera på. Hela världen håller andan! Hur omfattande blir den här smittspridningen och Sverige är som vanligt alldeles för försiktiga när det gäller att ta besvärliga beslut, som att stänga skolor mm. så som våra grannländer nu gjort.
Själv har jag isolerat mig i mitt Brommanäste eftersom jag nu tillhör en riskgrupp och har handlat på mig en del livsmedel, så att jag klarar mig ett tag om det skulle bli brist i butikerna. Det kommer rapporter om att mjöl och toapapper är slut i de flesta butiker. Handspriten var slut överallt, men det kom in ett litet lager i veckan och min dotter hann köpa varsin flaska till oss.
Det som skrämmer mest är att sjukvården inte är rustat för en sådan här omfattande pandemi och skulle smittan släppas fri så finns det inte hjälp för alla. För att fly från all denna oro, så vandrar jag långt på dagarna och jag är mycket glad att det stora problemet som jag haft under hela vintern, med mina värkande leder nu är över och jag går obehindrat, nästan hur långt som helst...
Som en skön vandring runt Långsjön vid Segeltorp idag, där Herrängens gård med anor från 1600-talet ligger, en underbart vacker gård där folk satt på uteserveringen i marssolen. De vackra byggnaderna ligger omslutna av gamla ekar, stora syrenbuskar och knotiga gamla äppelträd. Hit återvänder jag med all säkerhet i slutet av maj!
För att hitta något ljus i mörkret, har jag planerat min vårresa till södra Sverige, i slutet av april och har bokat boende på flera olika platser. Efersom jag reser ensam i bilen så blir själva resan säker, men på platserna där jag ska bo, kanske smittan finns, så vi för se hur det blir!
