För att fly från folk och mörka nyheter, vandrade jag i skogen för att skingra besvärliga tankar. Sträckan runt Källtorpssjön vid Hellasgården på drygt en halv mil i ganska tuff terräng, gjorde gott den här soliga vårdagen. Nere på låglänta delar av vandringleden hölls en fantastisk vårkonsert av bofinkar, som gjorde mig både lycklig och lite sorgsen. I meditationstempo vandrade jag vidare upp i de höga bergen, där jag drack mitt kaffe med utsikt över skog och sjö.
En citronfjäril följde mig längs stigen en stund och bäckar porlade på sin väg ner mot sjön. Jag mötte några andra PJ:n som troligen också Coronavandrade i naturen och vi hälsade på varandra på avstånd. Här ute i skogen kände jag inte av kaoset som råder, men grubblade på de förändringar som drabbat mig personligen.
Jag kommer hädanefter inte att vistas på Djurgården som tidigare. C och jag har gått skilda vägar och jag trodde att jag även förlorat min bästa vandringskompis Lexus, men idag fick jag veta att jag får lov att ha honom ibland. Underbara Lexus och jag kommer även i år att vandra tillsammans och njuta av alla årstider i Stockholm. Den glädjen fick mig att glömma elaka virus från Kina!
Vi ska ses den 1 april på min födelsedag och det kommer att bli den bästa födelsedagen någonsin!
Min bästa kompis Lexus!
