Fördelen för mig att vandra runt Kungsholmen är att jag inte behöver förflytta mig med bil, buss eller tunnelbana för att ta mig till vandringsplatsen, det är bara att vandra över min Tranebergsbro här hemma, över till Kungsholmen. De tre stora öarna i stan som jag brukar vandra runt har ungefär lika lång vandringssträcka - en dryg mil. Djurgården och Södermalm är mina andra ´´stora´´ vandringsöar men idag var det Kungsholmens tur...igen! För visst har jag visat den här vandringen flera gånger tidigare på bloggen - men upprepningar är väl samma sak som trygghet - som i och för sig är motsatsen till äventyr! Ja ja, det kommer nog äventyr också framöver! Jag har svårt att välja vilken av dessa öar jag tycker bäst om att vandra runt, alla är lika fantastiska på sitt sätt, men kanske att Kungsholmen känns mest hemma eftersom jag ser över dit varje dag från mitt fönster.
Den här gången gick jag motsols och började med att klättra i Fredhällsklipporna, där torkan verkligen satt sina spår. Johannesört, baldersbrå och några eftersläntare av blodnäva är de tappra kämpar som fortfarande blommar, om än lite hängiga där i bergsskrevorna. Det är torrt i Stockholm. Vi behöver regn. Mycket regn. Men det är ju svårt att klaga när sommarmorgonen bjuder på värme och nästan obefintliga vindar. Fast, inget favoritfotoväder direkt.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun, titta var man sätter fötterna och hålla i kameran i ett stadigt grepp när man klättrar i Fredhällsklipporna, även om ordentliga smidesräcken följer stigen och trapporna. De här klipporna är populära platser att vistas på när solen går ner över Bromma på andra sidan sjön. Mina bilder på bergen blev så ansträngda av solen att jag tyvärr inte kan visa den fina utsikten. Borta vid Marieberg tänkte jag ta första vattenpaus på min favoritbrygga vid Mårten Triewalds malmgård, men den vinda och sneda bryggan var upptagen av ett äldre par som tog sitt morgondopp, så det var bara att vandra vidare. Klockan var halv åtta då jag började min vandring och som vanligt var det joggare och hundägare som jag mötte. Vid Smedsuddsbadet var det öde, men skulle jag kommit tillbaka mitt på dagen så skulle badstranden helt säkert vara packad av soldyrkare. Under den här vandringen hade jag valt klassisk musik i lurarna, jag behövde det. Men när jag startade hemma i Bromma lyssnade jag på mitt favoritprogram på P2 - Klingan, som spelar världsmusik, musik man sällan eller aldrig hör på P4:s spellistor som envisas med att endast spela listpop från USA, England eller Sverige. I programmet spelades Stefan Sundströms ´´Resa med lätt bagage´´ som blev en helt perfekt vandringslåt borta vid Fredhällsklipporna. Så här tycker jag att Stefan ska låta! Mer sånt!
Vid Norrmälarstrand tittade jag in på Restaurang Mälarpaviljongen för att se om trädgårdsmästare Kristina Björk var på plats. Jag såg henne inte, men jag blir alltid lika imponerad av vad hon skapat på den här platsen. Den här restaurangen/caféet har blivit en prunkande trädgård, med växter perfekt sammansatta i färg och form. Gillar man både mat och trädgård och inte har tänkt sig till Rosendal, så ska man absolut besöka Mälarpaviljongen. Det hade ännu inte öppnat vid mitt besök, men jag hade ju ändå ställt in mig på Café Eldkvarn borta vid Stadshuset, där man sitter med sitt kaffe vid Riddarfjärden, alldeles vid kajkanten. Nu hade inte heller Eldkvarn öppnat och mitt kaffesug blev bara värre. Den här gången hade jag inte tagit med någon termos och det misstaget gör jag inte om igen! Är man tidigt ute så kan man inte vara säker på att hitta öppna caféer. Men, efter att ha vandrat Karlbergskanalen bort mot Hornsberg, fick jag till slut mitt kaffe. Jag hittade ett café som heller inte öppnat, men jag frågade om det gick att få köpa en slät kopp kaffe. Det bjuder vi på sa den unge mannen bakom disken, som blev dagens hjälte!
Kaffet drack jag sedan på kajen vid Hornsbergs nya strandstråk, där flera restauranger och caféer har öppnat i samband med att de nya bostadshusen blivit klara. Strandvägen är som en lång badplats med badstegar ner i Ulvsundasjöns vatten och eftersom så många solade längs strandpromenaden så kunde jag givetvis inte fotografera...! Här finns i stället andras bilder! På andra sidan sjön såg jag mitt hem och min balkong och jag ökade stegen en aning för att ta mig hem igen.
Klättring i Fredhällsklipporna.
På andra sidan ligger Långholmen. Högalids kyrktorn syns i bakgrunden.
Smedsuddsbadet
Vattenpaus vid Västerbron
Här i den lummiga grönskan börjar Norrmälarstrand från väster.
Mälarpaviljongens delvis flytande trädgårdar...
Nej, Tore Strindsbergs staty Crokus från 1925 föreställer inte en kvinna som kollar sin mobiltelefon!
Stadshusträdgården...som skulle kunna bli så mycket vackrare!
Stadshusbron
Här försökte jag lägga fokus på blommorna i den tänkta kontrastbilden, men som vanligt hamnade fokus på mitt hatobjekt i Stockholm - Waterfront!
Friskt blommande fackelblomster vid strandkanten bryr sig inte om torkan som råder.
Vildvin är en perfekt och vacker lösning om man vill klä in fula murar och staket.
Barnhusbron är en rest av ett galet projekt som Hjalmar Mehr och hans maffia lämnat kvar, dom som en gång lät riva hela city. Den här överdimensionerade bron var tänkt att binda samman en stor bred trafikled vid Norrmälarstrand som skulle kopplas på Essingeleden. Jag säger bara - riv skiten!
Karlbergs slott
I huset högst upp till vänster i bild, i hörnlägenheten högst upp, har jag min bostad - mitt näste!
På väg hem igen över Tranebergsbron!
