Quantcast
Channel: Stockholms gröna rum
Viewing all 1153 articles
Browse latest View live

Stadsodlarfestivalen i Fatbursparken

$
0
0
 
Nu närmar sig hösten och med den alla skördefester runt om i landet. I Stockholm har ´´Peppar och Pumpa´´ ordnat härliga skördemarknader under flera år och nu i år fick de hela Fatbursparken intill Medborgarplatsen på Söder till sitt förfogande. Det var trevligt att vandra runt bland alla koloniföreningars försäljningsbord och lukta, känna och smaka på allt de odlat och tanken är väl att allt här ska vara ekologiskt? Författaren mm. Lena Israelsson (som förresten gjorde en intervju för DN om Slottsträdgårdsmästaren, en gång i tiden) är en av initiativtagarna till den här festivalen och med tanke på hennes glada humör, så känner hon sig säkert nöjd med denna folkfest mitt på Södermalm.
 
Glada Anna Lagerman från Allt om Trädgård, representerade Södra Årstalundens koloniförening.
 
Kvarteret Piskan hade en stor plats där även gårdens höns och tuppar visade upp sig. Lena Israelsson bor i kvarteret och skyddar sina höns så gott det går på gården...
 
Den  här vackra prickiga temyntan köpte vi - Monarda punctata
 
Odlar-TV intervjuade Lena Israelsson. Till vänster, tvåan i Trädgårdskampen Jessica Lyon och i mitten Lisa Kwasniewski, som så gärna vill göra en TV-serie om Sveriges historiska trädgårdar!
 
...och smaka kunde man göra överallt!
 
Eva Israelsson sålde grönsaker och frukt från Tanto norra!
 
Jag försökte verkligen hitta på något kul att säga om den här bilden, men det blir bäst om den får tala för sig själv!
 
...och vad låg där i boklådan hos ´´Trädgård på Spåret´´?
 
 Underbart god mat åt vi hos Rune Kalf-Hansen som ju i år öppnat den ekologiska snabbmatsrestaurangen Kalf&Hansen på Mariatorget. Här träffade vi också Allt om Trädgårds chefredaktör och förläggaren till min bok - Viveka Ljungström.

Dimmig slottspark

$
0
0
Rosenskära är självklar i slottsparken
 
Drömhörnan
 
 

Det sista av sommaren

$
0
0
 
Nu ser vi det sista av sommaren 2014! Snart är det endast de riktigt senblommande vännerna som ska kämpa vidare in i mörker och kyla. I vanliga fall sjunker jag ner i ett själsligt mörker när höst och vinter närmar sig. Jag har för vana att klaga på mörkret, kylan, halkan och snön - men i år tänker jag i stället välkomna den mörka årstiden och ska försöka hitta fördelar med det här halvåret utan ljus och värme. Jag är beredd - kom igen nu kyla och mörker! (OBS - inte ironi!)
 
Bilden här ovan tog jag med mobilkameran i Kungsträdgården nu i veckan och Ulf Nordfjells planteringar brinner som vanligt i september.
 

von Bysings café - nytt fikaställe under Årstabroarna

$
0
0
Det har tidigare saknats ett bra café när man vandrar utefter Årstavikens stränder, men nu har von Bysings Café vid Molitors gamla malmgård öppnat! Precis under Årstabroarna i Tanto ligger det här helt underbara fikastället som har den där speciella caféatmosfären som gör att man trivs - läget vid vattnet, vänligheten, musik på lagom nivå, gott kaffe och goda bakverk. Caféet har öppet torsdag-söndag under september och under helgerna i oktober.
 
 Här vid Molitors malmgård från 1700-talet finns en av Stockholms äldsta parklindar, som planterades någon gång på 1600-talet. Den har en omkrets på över fem meter och räknas till Sveriges tio mest värdefulla lindar.
 
 
Lånar text från Wikipedia

Molitors malmgård är en av Stockholms kvarvarande malmgårdar som ligger på Södermalm, nedanför Årstabroarna.

Malmgården har sitt namn efter apotekarsläkten Molitor, som invandrade från Tyskland vid mitten av 1600-talet. Familjen Molitor var känd för sin medicinalväxtträdgård, som förmodligen låg vid malmgården. Gårdens första byggnader uppfördes i början av 1700-talet. Här gick gamla vägen från Brännkyrka och här låg också 

Dantobommen, en av Stockholms många tullar. På Petrus Tillaeus karta från 1733 finns de första husen inritade.

Av malmgårdens medicinalträdgård finns idag inget kvar, bara huvudbyggnaden och en putsad stenbyggnad samt ett rödmålat timrat uthus som står intill Årstavikens strand. Tidigare fanns ännu en flygelbyggnad i sten, vilken revs, samt en byggnad i trä som brunnit ner. Enligt vissa dokument skall även ett uthus och ett lusthus ha funnits på egendomen. När östra Årstabron byggdes i slutet av 1920-talet hamnade byggnaden i skuggan av denna bro och när västra Årstabron byggdes i början av 2000-talet hamnade båda byggnaderna under bron. 

 

Linden från 1600-talet
 
Vid koloniområdena intill gillar fjärilarna fjärilsbuskarna...och mullbären mognar!
 

När morgondimman lättar på Engsholm

$
0
0
 I trädgårdslandet plockade Katarina in blommor till slottet i morgondimman!
 

Plötsligt i dimman...

$
0
0
 
Om september månad alltid bestämmer sig för att vara så här magiskt vacker som i år, så kommer månaden att klättra på min rankinglista. Att jämföra den vackraste och skönaste månaden maj, då naturen och trädgårdarna är sådär övernaturligt vackra att det nästan är svårt att ta in och då underbara fågelkonserter hörs från gryning till skymning - med september, som är så tyst och stilla, lugn och vilsam, ofta varm och i år även vindstilla med dimmiga morgnar, då spindelnäten bildar konstverk med hjälp av morgondaggen - det är inte lätt!
 
I morse låg hela Mörkö inbäddad i tät dimma och jag var väldigt nära att krocka med ett stort vildsvin på vägen mot slottet. Dimman låg kvar en bit in på förmiddagen och just innan den började lätta, rodde jag ut med vår båt på den spegelblanka fjärden, för att fotografera slottet från sjön. De stora lastfartygen som var på väg till och från Södertälje hamn, tutade högt och ödesmättat i den tjocka dimman. Jag visste att farleden var ganska långt ifrån där jag befann mig, så jag kände mig trygg, trots det att jag inte såg någonting av de mullrande och tutande fartygen. När mitt uppdrag var klart och jag förtöjde båten vid bryggan, såg jag plötsligt hur ett mycket stort lastfartyg dök upp i dimman, helt nära vår strand och hade jag varit kvar i vår lilla båt där ute så vet jag inte hur det hade gått. Under mina 16 år på Engsholm har jag aldrig sett ett fartyg så nära vår strand.
 
Nåväl, slottsträdgårdsmästaren var intakt efter sjöturen och kunde kasta sig över trädgårdsjobben som idag bland annat bestod i att försiktigt beskära vårt stora manchuriska valnötsträd, flytta och dela perenner och hjälpa J att flytta stegen när han målade om ´´Röda Stugan´´  som nu lyser som en skatt i parken.
 
Varje dag ser jag över parkens alla rosenskära och klipper bort det som är överblommat, så att de här underbara kompisarna ska blomma så länge som möjligt in i hösten. I övrigt funderar vi på en resa runt Siljan i början av oktober, under de tre semesterdagar som jag har kvar och undrar när trädens höstfärger är som vackrast i Dalarna?
 
1. Maj
2. April
3. Juni
4. September
---------
10. November
11. Januari
12. December
 
Strandateljén där det är fest ikväll!
 
Fartyget som dök upp i dimman just där jag några miinuter tidigare satt i vår lilla båt och fotograferade...
 
Dimman har lämnat fjärden!
 
Cosmos ´Sunset Yellow´ 
 
Cosmos ´Vega White´ 
 
Röda Stugan nymålad!

Gamla Stans gröna rum

$
0
0
Just den här bilden är tagen den 30 maj 2012 på Kindstugatan fram mot Brända Tomten. Alla andra bilder i inlägget är tagna den 20 september 2014.
 
 Erik Palmstedts vackra brunn och hästkastanjerna vid Tyska Brunnsplan.
 
Staden, Stadsholmen, Staden Mellan Broarna, Gamla Stan!
Stockholms äldsta medeltida kärna har haft flera olika namn under årens lopp och det var först 1980 som stadsdelen officiellt bytte namn från Staden Mellan Broarna till Gamla Stan, som den sedan början av 1900-talet verkar ha kallats av stockholmarna.
 
Stockholm är byggt på öar och kallas ibland för ´´Nordens Venedig´´ och om man bortser från City så är vår huvudstad en mycket grön storstad. Det ser man särskilt tydligt när man flyger över, eller bläddrar i böcker där bilderna är tagna från luften. I Gamla Stan ligger de medeltida kvartern tätt och lämnar inte mycket plats fär grönska, men det finns några undantag.
 
Den mest kända ´´förgröningen...´´ av Gamla Stan är kvarteret Cepheus vid Köpmangatan, Kindstugatan och Svartmangatan, där gårdshusen revs under en stor sanering/renovering som pågick från 1934 till 1979, utförd av Samfundet Sankt Erik. Gården är Gamla Stans enda större park kan man säga, men den är inte öppen för allmänheten. På 80-talet utförde vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice en del jobb här inne och jag har nu blivit lovad av Samfundet att få komma in och fotografera.
 
På en mindre öppen kilformad plats där Själagårdsgatan och Kindstugatan möts, ligger Brända Tomten. Här låg tidigare ett hus som förstördes av en brand redan 1728 och har av olika anledningar inte bebyggts igen. Platsen nämns 1760 som Brända Tomten och fungerade som en vändplats i den trånga staden. Idag står en stor stolt hästkastanj och bildar ett grönt tak över platsen, där sedan 2011 bageri/café/lunchrestaurang ´´Under Kastanjen´´ ligger och som blivit ett favoritställe när jag vandrar i Gamla Stan. De öppnar 8 vardagar och 9 under helger och har öppet till - sent, som det står på hemsidan. Här kastar sig vildvinet mellan husen tvärs över Själagårdsgatan och skapar verkligen ett grönt rum inne i ett av Stockholms allra äldsta kvarter.
 
Fortsätter man Själagårdsgatan åt väster, kommer man fram till Tyska Brunnsplan, som är en öppen plats där brandförsvarets häst en gång i tiden skulle kunna vända och där Erik Palmstedts vackra brunn har haft sin plats sedan 1785. Två ståtliga hästkastanjer gör det här till ännu ett grönt rum i den den gamla staden. Tyvärr används platsen som parkering åt ett par bilar, vilket jag tycker är mycket märkligt.
 
Vid Tyska Stallplan ligger Storkyrkoskolan vars gård bildar gräns mot Prästgatan med en rad stora lindar med högt uppstammade kronor. På gården finns även häggträd och en stor hästkastanj.
 
En annan plats som blivit öppen i gränderna är Bollhustäppan invid slottsbacken och Finska kyrkan. Här låg på sedan 1600-talet ett hus för bollspel och som på 1700-talet användes till teater. Den öppna platsen tillkom på 1960-talet då elverkstationshuset från slutet av 1800-talet revs. Ett stort vackert valnötsträd pryder tomten här vid Trädgårdsgatan. En avlång damm omgärdas av växter och jag tycker väldigt mycket om den här platsen där valnötsträdet mjukar upp bland alla byggnader, som här har extra vackra fasadfärger.
 
Nedanför Sankt Göran och draken vid Köpmantorget finns ännu en grön plats vid Österlånggatan där stora avenbokar bildar ett grönt tak, där rådhusvin täcker muren upp på Sankt Göran och där fontäner plaskar så där lagom stilla. Caféerna och restaurangerna längs Österlånggatan har här en fin utsikt mot grönskan.
 
På Storkyrkans gård sträcker sig pyramidpopplar invid kyrktornet och en rad med hängaskar bildar lägre gröna tak. Inne på Tyska kyrkans gård finns en trädgård där hårt tuktade lindar utgör stommen, men där buskar och små gräsmattor ger grönska i alla nivåer. En stor rönn böjer sig över Svartmangatan och lyser nu med klasar av röda bär.
 
Vid Baggensgatan finns en öppen grön plats, där ännu en stor hästkastanj breder ut sin vackra krona. Det finns många stora hästkastanjer i Gamla Stan och jag hoppas att de får stå friska framöver när hot om att kastanjemalen nu sprider sig upp i landet. På den här gården finns mängder av buskar, bland annat buskpion och grönskan böjer sig vackert över staketet mot gränden.
 
Vid Gamla Stans tunnelbanestation finns en grön gård på Schönfeldts gränd, som vårt familjeföretag hade skötseln på under 1970-80-talet och där ett stort häggträd trängs mellan husen. Det trädet planterade vi någon gång på 80-talet. Grönskan finns kvar på gården, även om man efter senaste renoveringen kunde valt andra växter kan man tycka...
 
Varje liten grön kvist som tittar fram mellan medeltidshusen gör mig glad och jag ser fram mot att magnoliaträdet vid Norra Benickebrinken ska växa till sig och att klättrande vildvin och rådhusvin här och där i gränderna ska få fastighetsägarna att ´´offra´´ några av sina välputsade fasader, för att Gamla Stan har verkligen välskötta fasader idag. Det är nästan så att man blir glad när man ser en sliten fasad där tidens tand har skapat känsla och liv åt byggnaden.
 
Det här inlägget kan kompletteras om jag hittar mer grönska i Gamla Stan!
 
Tyska Stallplan.
 
Svartmangatan. Borta vid Tyska kyrkan sträcker sig rönnen ut över gränden.
 
Trädgårdsgatan fram mot Bollhustäppan där ett stort valnötsträd skapar grönska i gränden.
 
Bollhustäppan.
 
Under kastanjen vid Brända Tomten - Själagårdsgatan och Kindstugatan.
 
Själagårdsgatan mot Brända Tomten.
 
Österlånggatan nedanför Sankt Göran och drakens bronskopia från 1912 vid Köpmantorget.
 
Prinsessan.
 
Baggensgatan.
 
Jag fick idag nöja mig med att kika in på gården till kvarteret Cepheus - snart kommer jag att få besöka trädgården!
 
Schönfeldts gränd med häggträdet till höger.
 
Härliga Prästgatan!
 
Prästgatan.
 
 Häggträdet sträcker sig mot en av få icke nyrenoverade fasader i Gamla Stan, här mittemot skolgården vid Prästgatan.
 
 
Min vandring gick sedan vidare förbi Strömmen där en fiskare prövade lyckan.  Vidare bort mot Skeppsholmen där jag drack kaffe på vandrarhemmets uteservering innan jag fortsatte bort till Kastellholmens berg mot Grönan. Efter en stunds vila på utsiktsberget tog jag Djurgårdsfärjan över till Djurgården där jag vandrade bort mot Lejonslätten, tog ett par kokta med bröd vid ´´Visit Djurgården´´ innan jag gick Strandvägen in mot stan igen.
 
Sageska huset ligger inklämt mellan UD (Arvfurstens palats) och Rosenbad. Det är här som det är tänkt att nu Stefan Löfven ska bo...om han får ihop någon regering och blir stadsminister!
 
Blomsterlådorna på Gran Hotell. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...
 
Inne i gränderna i Djurgårdsstaden hade stockrosorna gjort sitt för i år, men jag hittade blommande bokharabinda!
 
Vid Lejonslätten mittemot Nordiska museet blommar det ordentligt och inte en gås i sikte idag!
 
På Nybroplan utanför Berzelii park visades en del av Katharina Grosses utomhusinstallation! 
 
 ...och inne i Berzelii park togs det selfies!
 
 ...och inne i Strandvägens fina Carl Malmstensbutik...fanns min bok!

Hur boken kom till

$
0
0
 
 Tidig vår 2012. Första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion vid Sveavägen. Chefredaktör Viveka Ljungström, ansvariga för företaget som skulle producera/formge boken och jag, diskuterar hur den skulle se ut, format, papperskvalitet, omslag, namnet på boken och vad den skulle handla om. Bokprojektet skulle bli ett samarbete mellan Norstedts förlag och Allt om Trädgård. Möjligheten att få skriva fick jag av Viveka på grund av mitt långvariga bloggande och vi spånade först om en trädgårdsbok i bloggform, ett hopplock av bloggen genom åren. Men förlaget tyckte att det skulle bli för spretigt och det var då tanken på en bok om mina älskade trädgårdar och parker i Stockholm dök upp.
 
När jag klev ut på Sveavägen efter det mötet, kände jag mig glad och taggad och ville genast kasta mig över projektet. Våren stod för dörren och jag putsade kameralinserna och bara väntade på att trädgårdarna skulle börja blomma och grönska. Det blev en sommar med ovanligt många vandringar i stadens trädgårdar och bildmapparna fylldes till bredden hemma i datorn. Det gällde att jaga det bästa ljuset och försöka ta bilder från lite ovanliga platser. En ganska solfattig sommar blev det, på gott och ont, men en sommar med konstant högtryck hade inte varit bra för fotograferingen. Att välja bilder till boken skulle inte bli lätt - vilket det heller inte blev!
 
Hösten närmade sig och nu skulle all text som jag grovskrivit under sommaren börja ta form. Redaktören tyckte först att det blev för ´´bloggigt´´ och sedan för formellt. Det var då min kära dotter kom in i bilden och hjälpte till att forma texten så som det slutligen blev. Det är en lycka och en förmån att få skriva en bok och jag är oerhört tacksam, men det är även en tuff kamp och under hösten blev det många långa nätter framför datorn. Att skriva en bok är ett samarbete mellan författare, förläggare, redaktör och formgivare och det är inte alltid som alla är överens om hur resultatet ska bli.
 
Nu har det gått två somrar sedan jag fotograferade för boken och jag har tagit flera nya bilder som jag så gärna skulle velat haft med i boken - byta ut några liksom. Men sådant kan man ju bara göra på internetsajter. Det är fördelen med bloggen. Men ingenting kan jämföras med att hålla i sin egen bok och jag har än idag svårt att gå förbi en bokhandel utan att gå in för att se ´´Stockholms gröna rum´´ stå där på hyllan bredvid Karin Berglunds och Hannu Sarenströms böcker. 
 
 
De stunder som jag minns bäst av bok-året:
  • Det allra första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion på Sveavägen, våren 2012.
  • När budbilen kom nere på gatan med det första exemplaret av boken och när jag sedan andäktigt öppnade kuvertet och såg Stockholms gröna rum för första gången.
  • När jag fick bilder av Ingela från mässan Rum & Trädgård (där jag inte vågade vara på plats), där boken låg i travar och när jag också fick reda på att några till och med hade köpt den.
  • När jag signerade boken för första gången på Nordiska trädgårdar.
  • När min dotter (som aldrig tidigare besökt en trädgårdsmässa) dök upp helt oväntat under signeringen. Hon var till stor hjälp med texterna i boken.
  • När Kerstin, min VD på Engsholms slott, köpte ett stort antal böcker till slottet som skulle säljas till våra gäster och där det nu även ligger ett exemplar i alla våra 54 rum.
  • När Petra på Engsholms kontor första gången sakta bläddrade i boken.
  • Första gången jag såg boken i en bokhandel - Akademibokhandeln på Sergels Torg.
  • När jag såg att boken stod i skyltfönstret på anrika bokhandeln Hedengrens på Stureplan. 
  • När jag upptäckte att boken fanns på biblioteken.
  • När de första recensionerna kom i tidningar, bland annat det stora reportaget i Gods & Gårdar.
  • Ett av de allra största ögonblicken under året var nog när trädgårdsgurun Maj-Lis Petterson pratade om boken den 15 april i Odla med P1.
  • Första gången jag såg att boken fanns på Bokus topplista och där den som bäst låg på 9:de plats.
  • När Karin Berglund köpte boken på Allt om Trädgårds 20-årsfest ute vid Ulriksdal.
  • När boken blev nominerad till ´´Årets trädgårdsbok´´ bland nio andra trädgårdsböcker och att dessa böcker visades på bokmässan i Göteborg.
Lika glad och stolt som jag blev av dessa händelser, har jag blivit av alla de mail och andra meddelanden som jag fått under året. Ett stort varmt tack till er alla för era fina ord!  
 
 
Några ord om boken från...
 
 
 
 
Så här glad blir man när Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan skyltar med boken!
 
Stockholm i mitt hjärta! Trots att det är som bloggande trädgårdsmästare som jag har fått äran att göra den här boken, så blir jag alltid extra glad när boken hamnat i kategorin ´´Stockholmsböcker´´. Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan är den bokhandel som har marknadsfört boken bäst i hela Stockholm.
 
 I Gods & Gårdar. 
 
 I Hedengrens fönster på Stureplan.
 
 En annan speciell känsla infann sig när jag såg boken i min barndomsstad Norrtälje. 
 
På trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar 2013
 
Egen marknadsföring - boken fick en egen Facebooksida där jag fortfarande visar mängder av stockholmsbilder. 
 
 
 Hannu Sarenström, André Strömqvist och jag signerar böcker vid Allt om Trädgårds 20-års fest i slutet av september 2013. Peter Englander och jag diskuterar italienska trädgårdar.
 
I Dagens Nyheter
 
I Gods & Gårdar
 
I Norrtelje Tidning
 
I ´´Mitt i´´
 
 
 
Bokus topplista!
 
 
Bilder från ovan!
 
När jag i maj 2012 började fotografera för boken Stockholms gröna rum, ville jag bland annat ta bilder högt ovanför parkerna och trädgårdarna, för att få en överblick över anläggningarna och för att visa platsens läge i staden. Det fanns självklart inte tillfälle att komma högt upp vid alla de 18 trädgårdar som jag presenterar i boken, men vid flera av dem som ligger inne i stan lyckades jag få kontakt med vaktmästare, säkerhetsvakter, städare mm. som alla var hjälpsamma. Jag har redan tackat dessa vänliga själar i boken, men jag gör det igen här. 

Jag klättrade i kyrktorn, tiggde om några minuter på olika företags terrasser och sneglade upp mot stadens hustak mer än vanligt den sommaren, just för bokens skull. 

Från Sofia kyrkas torn.
 
På bilden här nedan ser man huset där Uffe Lundell en gång bodde på 1970-talet. Där skrev han sin debutroman Jack som trycktes i 2000 ex. men som sedan såldes i 200 000 ex.
 
Jag fick verkligen tigga och be för att få komma upp i Sofia kyrkas torn på Södermalm. Kyrkan renoverades det här året och det var tydligen en säkerhetsrisk att klättra bland byggnadsställningar och bråte där inne, men efter flera telefonsamtal så ledsnade man väl på mitt tjat och lät mig komma upp i tornet där jag äntligen kunde ta mina bilder. Vaktmästaren följde mig upp i tornet, men tyvärr gick det inte att öppna några fönster, så jag fick fotografera genom kyrkans nya fönsterglas. Där uppifrån såg jag långt ut över stan och nedanför låg Vitabergsparken som en stor grön oas mitt i den täta stadsbebyggelsen och de små röda söderkåkarna passade perfekt där i grönskan.
 
Mina klättringar till höga höjder i Kungsträdgården blev lyckliga stunder för en fotograferande ´´bokskrivare´´. Den magiskt märkliga fotograferingen över körsbärsträden den 30 april 2012, beskriver jag i bokens ingress till Kungsträdgårdens kapitel. En av de märkligaste fotostunder som jag upplevt! Bilden är tagen på Nordeas terrass på Hamngatan!
 
Från Jakobs kyrka!
 
När den vänliga vaktmästaren Jorma i Jakobs kyrka hjälpte mig upp i det gamla tornet för att ta bilder från ett annat håll och under en grönskande sommardag, mullrade åskan borta mot Kungsholmen och det regnade lätt, som så många gånger den här sommaren 2012, men jag tyckte ändå att ljuset var mjukt och vackert. På väg upp i tornet passerade vi rum där man på 1700-talet satt brandvakt genom att se ut genom de små fönstren och blicka ut över stan och snabbt kunna ringa i kyrkklockorna vid en eventuell brand någonstans där nere bland alla hus, som ofta var byggda av trä.
 
 När bilderna över Berzelii park togs från ett Öhmans terrass, så var parken helt nyanlagd med mängder av nyplanterade växter. Uppe på terrassen hade måsarna sina bon och jag levde farligt under de få minuter som jag vistades där. De attackerade mig våldsamt och verkade inte alls förstå hur viktigt mitt uppdrag var, och den här fotograferingen var faktiskt väldigt viktigt för boken, eller i varje fall för kapitlet om Berzelii park, av den anledningen att jag inte hade så många bilder från parken, då den under några år varit en arbetsplats för de som utförde nyanläggningen. Inga vackra försommarbilder fanns i mina fotomappar, så jag behövde verkligen de här översiktsbilderna och det var den här bilden som jag först ville ha som omslag till boken.
 
För att ta bilder ner mot stadshusträdgården och bort mot Norrmälarstrand, blev jag tvungen att vistas en stund bland vilt fotograferande japaner, vad gör man inte för en bokbild! Varje gång jag ser min stad så här från ovan blir jag varm inombords och känner mig stolt att få bo i den här huvudstaden.
 
 Riddarholmen i förgrunden och Gamla Stan bakom.

 Uppifrån Högalids kyrktorn var utsikten helt makalös, men jag nöjer mig med att visa en bild där man ser Långholmens centrala och västra del. Längst upp till höger i bild ser man nästan huset där jag bor. Stort tack vaktmästare Matte för visningen!
 
I Sinnenas trädgård fick jag hjälp av trädgårdsmästaren Christer Fällman att komma upp på en av fastigheternas balkong. När jag stod där uppe och såg ut över trädgården så förstår jag inte varför jag inte tog kontakt med Christer i slutet av maj i stället, då kastanjer och rosenhagtorn blommade som bäst. Men det var inte lätt att hinna med allt man ville den här sommaren - jag hade ju, och har fortfarande ett jobb i en slottspark att sköta också!
 
Jag ville ha en översiktsbild över Norra Bantorgets nya parkanläggning och tog kontakt med Clarion Hotel Sign där en mycket hjälpsam och trevlig Gabriella hjälpte mig att få låna ett hotellrum på översta våningen. De stora panoramafönstren gick givetvis inte att öppna, så jag fick ännu en gång ta mina bilder genom glas, vilken man märker på bokens bild över parken - men jag tycker inte att det gör något!

 Bilden är från Centralbadets trädgård där en städare hjälpte mig att komma upp till badets solterrass på fastighetens tak, där kryssade jag fram mellan solande gäster för att kunna ta mina bilder ner mot trädgården. Tyvärr fick ingen av dessa bilder fick plats i boken. 
 
 

Valkaskar i Stockholm

$
0
0
 
Valk-askar kallas de här spännande askarna på grund av de valkiga stammarna och jag vet tre stycken i Stockholm. Det sägs att de märkliga askarna har bildats genom mutation. Det flera hundra år gamla trädet på Långholmen invid Heleneborgs båtklubb, är ett av Stockholms märkvärdigaste träd, de andra två valkaskarna i Humlegården och i Ivar Los park på Bastugatan, har sina valkar närmast marken och är inte lika uppseendeväckande som Långholmens nästan groteska träd. Groteskt men vackert!
Trädet nämns i skrift att det fanns 1733 i fängelseträdgården.
 
Någon som vet fler sådana här askar?
 
Mitt i Humlegården står den här valkasken som brukar fungera som klätterträd till förskolebarnen.
 
 Den här ihåliga valkasken vid ingången till Ivar Los park på Bastugatan, sjunger på sista versen, men vi hoppas att den hänger med i många år framöver!

Eddie Grahn i Gamla Stan

$
0
0
 
Västerlånggatan har förvandlats till ett enda långt turiststråk i vår äldsta stadsdel Gamla Stan. I butikerna som ligger tätt, säljs billiga souvenirer till turister - vikingahjälmar, dalahästar och bilder på kungafamiljen fyller skyltfönstren och jag undrar vad turisterna får för bild av Stockholm egentligen! Västerlånggatan är extrem vad gäller krimskrams, men viker man av från shoppingstråket som sträcker sig mellan Mynttorget och Järntorget, in i de lugnare medeltida gränderna, så hittar man platser som fortfarande bär upp Gamla Stans själ och där man tydligt känner av historien om man blickar upp mot fasaderna.
 
Gamla Stans butiker förändras som på alla andra platser och jag saknar de små livsmedelsbutikerna som fanns här på 70-talet. Nu handlar man på Munkbrohallen vid tunnelbanestationen. En gammal stadsdel behöver äldre butiker, hantverkstäder och människor som sätter färg på vardagen, original helt enkelt och jag har lärt känna ett riktigt härligt Gamla Stan-original, som jag ofta besöker under mina Gamla Stan-vandringar! Jag är sannerligen ingen vän av loppmarknader, men på Själagårdsgatan 17 har Eddie Grahn sin butik där han säljer loppisprylar. För ett tag sedan skyltade han i fönstret med en trädgårdsbok som kostade 1 kr. Det är sådan värme och kärlek i Eddies trånga butik, att till och med jag kan vistas där inne för en stund... 
 
Eddie är något av levande jazzklubbslegend här i gränderna och har vistats i Gamla Stan sedan 50-talet. På 60-talet drev han några jazzklubbar som låg i olika medeltida källare. Förutom Klubb Kamelen som låg i den lokal där butiken nu finns, drev han under några år Frid & Fröjd på Skottgränd 9, som går från Österlånggatan ut mot Skeppsbron. Där fick han vid några tillfällen besök av Olle Adolphson med sin gitarr. 
 
 
 
Nu är Eddie 70-plus och pratar om att åter vilja öppna en klubb i sin källare och att klubben då skulle heta Frid & Fröjd. Eddie som sällan lämnar Gamla Stan, är en mycket fridfull, behaglig och vänlig person som går sin egen väg i livet och lever lite efter sina egna goda regler och lagar. Han är en sann miljövän och har åsikter om allt möjligt och som man gärna håller med om. Han har en bra livssyn helt enkelt! Eddie berättar gärna om tiden då han var en av klubbkungarna i den här delen av stan och hur polisen i grannhuset ofta bötfällde honom för olika regelbrott när det gällde tillstånd för hans klubbar. Polisstationen låg vid den tiden på Själagårdsgatan 19, med Eddys klubb på ena sidan och klubben Bobadilla (Svartmangatan 27) på andra sidan av stationen. Bobadilla drevs av Eddies kompis Roy Walter-Auer.

 - Polisen ville ha bort Roy och mig från Gamla Stan, men det var polisen som lämnade stadsdelen 1972 och jag är ju fortfarande kvar, säger han med ett leende!

 Eddie var även en av de första som gav sig hän åt New Age-rörelsen i Stockholm och hade möten i sin källarlokal på Själagårdsgatan. Han är en fredlig och fridsam man och hans klubbar var tydligen inte några stökiga platser, förutom då polisen kom och granskade tillstånden.

Den augustikväll 2013, då jag följde med under hans klubb-vandring  i gränderna, är en stund som jag alltid kommer att minnas, trots att jag inte fanns med i hans klubbvärld på 60- och 70-talet. Men det var verkligen intressant att höra honom berätta när popen slog igenom på 60-talet och till slut tog över publiken från jazzklubbarna. Han hade med sig en stor papperskasse där han hade många gamla underbara svartvita bilder, från tiden då han var ung och drev sina klubbar. Vandringarna han leder har han kallat ´´Kungar och klubb-kungar i Gamla Stan´´

Lyssna här på radioprogrammet om ´´Prinsen av Gamla Stan´´ 

I programmet kan man bland annat höra vad Eddie och hans vänner tycker om Slussens renovering.

 

 Ingela och Eddie 2013 

 

Den nya dagen gryr...

Ett ögonblick vid Djurgårdsbron

Dalarö grindar

Hösten har kopplat greppet i Bergianska trädgården

$
0
0
Blickfång - Bergskörsbär (Prunus sargentii) 
 
Sibiriskt korkträd (Phellodendron amurense) och bergskörsbär.
 
Kentuckykaffe (Gymnocladus dioicus)
 
Höstsilverax (Actaea simplex)
 
Kaukasisk vingnöt (Pterocarya fraxinifolia)
 
Manchurisk bärapel (Malus baccata var. mandshurica)
 
Amerikansk trollhassel (Hamemelis virginiana)
 
Catalpa bignonioides
 
 

Hösten har kopplat greppet i Engsholms slottspark

$
0
0
 
I år välkomnar jag hösten med öppna armar och ska försöka se fördelarna med den kommande mörka och kalla årstiden. Den här gråmulna, regniga tisdagen i oktober, tog jag min Nikon för att se om jag kunde hitta något positivt i slottsparken! Hösten är ju så fin, som de flesta säger och visst är det vackert på många håll, men någon positiv känsla fick jag inte direkt. Inte alls faktiskt! Men det kan ju bero på annat kanske! Hur som helst så ska jag inte sjunka in något höst/vintermörkerdepp, utan med ett stort leende ta mig an november och december!
 
Igår grävde jag upp alla pelargoner som haft sin sommarplats i borggårdens planteringar. I hällande regn planterade jag i morse dessa 200 pelargoner i krukor för vinterförvaring, innan jag startade vår nya ljuddämpande lövblås. Jag vet att de flesta hatar lövblåsar, på grund av ljudet. Något tyckte att jag som slottsträdgårdsmästare borde använda en vanlig lövräfsa i stället. Nu tar vi det en gång till - att vara slottsträdgårdsmästare är ett fint, vackert och ibland även ett nästan romantiskt jobb! Men inte alltid! Jag måste få det här arbetet att fungera också. Hinna med helt enkelt. Att vara effektiv. Så jag fortsätter att väsnas med lövblåsen!
 
Nu har även parkens alla trädgårdsmöbler fått sin vinterplats inomhus. Det är min kompis i parken, fastighetsanvarige/vaktmästare J, som kör in möblerna, med viss hjälp av trädgårdsmästaren. I det stora förrådet står nu möblerna staplde snyggt och prydligt och jag är imponerad av hans organisations- och ordningssinne, vad gäller dessa tunga trädgårdsmöbler. Alla förstår nog inte vilket jobb som ligger bakom denna förvaring, utan man ser nog bara att möblerna plötsligt är borta från parken. De vackert staplade möblerna  skulle kunna få vilken konstnär som helst, som sysslar med installationer, att bli avundsjuk...
 
Det händer inte så ofta längre att jag berättar om växter och trädgårdsskötsel här på bloggen, men jag tycker att jag har gjort det så många gånger förr bland mina 3027 blogginlägg. Att berätta om växter vill jag dock fortsätta med när jag får tillfälle och tid.
 
Nu har jag skaffat Storytel och fyllt på min bokylla med bra ljudböcker. Nu lyssnar jag på P A Fogelströms ´´Krigens barn´´ där Helge Skog läser om 1700-talets Stockholm!  Och nu finns John Lennon på Spotify!
 
Ulleternell och liten häxal.
 
 En underskattad Salvia - Broksalvia!
 
Liten häxal.
 
 Dessa fantastiska rosenskära som jag inte nog kan berömma! Här 'Vega White'
!
Årets nykomling i slottsparken blev lätt en favorit! Cosmos 'Sunset Yellow' 
 
Skogsaster och Aster 'Harry Smith' 
 
 Kungsljuset kämpar på!
 
 Trädgårdslandet blommar även i oktober!
 
 En favorit - Pyreneaster!
 
Rosa rugosa 'Ritausma' 
 
Fina fina Stanwell Perpetual!
 
 Höstanemon!

Utsikt från Kastellet

$
0
0
Idag klättade jag upp i torn igen och fick lov att ta bilder från terrassen på Kastellet. Hela den här byggnaden från 1848 är idag en anläggnig för konferenser och fester och på min väg upp för trapporna smög jag försiktigt förbi ett möte som verkade väldigt viktigt. För min egen del var det viktigt att inte morgonens störtregn skulle återvända och göra det omöjligt att plåta. Men vädret var hyfsat under mitt besök. Tyvärr gör sig inte de här bilderna i en blogg utan behöver ses i större format för att komma till sin rätt. 
 
Allra högst upp där örloggsflaggan hissas och halas varje dag, kom jag tyvärr inte idag. Den flaggan har hissats på den här platsen sedan 1660-talet och 300 år senare hissade min bror den här flaggan när han gjorde lumpen på Skeppsholmen. Även min far gjorde sin militärtjänstgöring här på 1940-talet. 
 
Katarina kyrka på Söder.
 
Vasamuseet och Nordiska museet på Djurgården.
 

Årets perenn 2015 - Vit skogsaster (Aster divaricatus)

$
0
0
 
Årets perenn 2015 
 
En av de bästa och vackraste perennerna i Engsholms slottspark är enligt mig den vita skogsastern , som kom till slottsparken 2011. Tillsammans med nepeta, vit Echinacea, grå frossört och stenkyndel bildar de underbara ytor i min Drömhörna. Småblommande astrar är mycket vackra under sensommaren och hösten och i Skärholmens perennpark finns hav av balsamaster, flockaster och oktoberaster som väver samman i stora blomsterängar, men just den vita skogsastern finns inte där. Jag tror i stället att det var i Hannu Sarenströms vackra trädgård som jag först föll för skogsastern, där han använder den i stora grupper vilket ger en mycket fin effekt.

De små stjärnlika blommorna bärs upp av stadiga mörka stjälkar och lyser upp augusti och septembers gryning och skymning. Det är en perfekt vävarväxt som passar tillsammans med de flesta växter. Sin naturliga växtplats har de i östra Nordamerika. Skogsastern som är vackrast i halvskuggiga lägen, blir ca. 50 cm hög, tål torka bra och blommar länge. Hur jag än försöker - så hittar jag ingen nackdel med mina nya favoritkompisar. Det sägs att de ska sprida sig villigt i planteringarna. Jag hoppas att det stämmer!
 
 
 

Nära i Engsholms slottspark

$
0
0
Pyreneaster
 
Aster 'Harry Smith' 
 
Näva 'Rozanne' 
 
Rosenskära 'Vega White' 
 
Ringblomma
 
Ringblomma 'Peach Sherbet' - en av mina favoritblommor i parken!
 
Brittsommaraster 
 
Broksalvia
 
Ulleternell
 
Trött skogsaster efter allt firande - Årets perenn 2015!
 
Nepeta
 
Rosenflockel
 
Gurkört
 
Clematis 'Blue Angel' 
 
 Rosensallat

Randomresorna i Sverige.

$
0
0
 
 Snart är det dags att kasta pil på Sverigekartan igen, för att hitta en ny ort att besöka under våren 2015. I fyra år har Ingela och jag besökt de platser som pilspetsen bestämt och det här är verkligen ett spännande och intressant sätt att se vårt land. Alla platser har haft något fint eller intressant att visa oss och det är alltid lika spännande när vi närmar oss målet. En viss research av platsen sker hemma på kammaren, men vi låter oss även överraskas. 
 
En av de personer vi träffat under våra resor var kassörskan i livsmedelsbutiken i Mangskog, som sa att håret reste sig på armarna på henne när jag berättade att just Mangskog, av alla Sveriges orter (söder om Uppland) slumpmässigt hade blivit vald för årets randomresa...!
Att ´´Gubben i stugan´´ bodde i närheten av Gonäs, var stort och att Mangskog var så vackert eller att blogg/Facebook-kompisarna Eva och Johnny bodde bara några kilometer från Häckeberga, det hade vi ingen aning om! Det är alltid roligt om det finns någon spännande histora kring platsen eller att det finns något kulturellt att besöka, eller att någon känd person har anknytning till platsen!
 
Det är kamrat J på jobbet som är enväldig domare när pilen ska kastas och han påstår att det inte gick helt rätt till förra året då pilen hamnade mitt på ett slott i en sjö i Skåne, men jag förstår inte vad han menar. Hur som helst så sker pilkastningen om en vecka, sjukligt noggrant bevakad av domaren. Jag har ju ögonbindel på mig när jag kastar och förstår inte hur jag skulle kunnat fuska. Jag dras till slott helt enkelt! Helst vill jag att pilen i år ska hamna på Kinnekulle eller Västkusten, men det kan bli vilken lite by eller stad som helst söder om Uppland. Den 23 oktober vet vi svaret!
 
Jag har även i år satt en nordlig gräns vid Uppland, eftersom den här resan bara gäller några dagar i den stressiga, men galet vackra tiden i slutet av maj. 
 
Svenska Turistföreningen hade planer att förra året skriva om vårt sätt att se landet, men det blev till slut ingen av med det. Vi får väl marknadsföra årets resa lite bättre helt enkelt!
 
 
Klicka på länkarna nedan om ni vill se orterna!
 
2015 - ?
 
 Självklart har vi en mycket mer detaljerad karta vid pilkastningen, där den allra minsta byn finns med.

Centralbadets trädgård i början av 1900-talet

$
0
0
Centralbadets trädgård 1901. Till höger Wilhelm Klemming (Stadsmuseets bild)
 
Centralbadet med dess trädgård på Drottninggatan 88, invigdes 1904. Den Hårlemanska malmgårdens huvudbyggnad som vetter både mot Drottninggatan och mot parken, byggdes däremot mellan åren 1709 och 1710 åt trädgårdsarkitekten Johan Hårlemans änka och en trädgård har funnits här sedan dess. Sonen Carl Hårleman hade ibland besök av sin vän Carl von Linné som med all säkerhet trivdes här i trädgården mitt i staden. Carl Hårleman blev med tiden en av landets mest berömda arkitekter och hade bland annat huvudansvaret för Stockholms slotts färdigställande.
 

När Centralbadet invigdes 1904 hade man sparat en hel del av de gamla fruktträden från förr och även två stora almar som funnits i trädgården sedan 1830-talet. Dessa almar bildade med tiden ett högt grönt tak över gården. Klemming, som var Centralbadets arkitekt, skapade även den nya trädgården där han lät flytta några av de äldre fruktträden för att de skulle passa in i den nya anläggningen och för att behålla känslan av en uppvuxen trädgård. På så vis var det en lummig och vacker grön plats redan vid invigningen. Nya växter hade också planterats, som till exempel japanska körsbärsträd och stamsyrener som skapade en vacker vårblomning utefter gången mot badets entré. I den vackra dammen simmade guldfiskar runt statyn Triton som rider på en delfin och i planteringen runt dammen växte myskmadra, blåsippor och svärdsliljor. Mitt i trädgården låg en vattenkiosk där man sålde mineralvatten och 2004 när Centralbadet fyllde 100 år återuppfördes vattenkiosken som idag står i trädgården, tyvärr utan någon försäljning av  vare sig mineralvatten eller något annat. 

 

Första gången den här trädgården nämns i skrift var i stockholmshistorikern Johan Elers Stockholmsguide från början av 1800-talet, där han beskriver platsen som ´´vacker trädgård´´.  på en bild från år 1900 ser man spår av en barockliknande trädgård med en lång rad fruktträd i en mittaxel mot Hårlemanska huset. När arkitekt Klemming började rita på den nya badanläggningen, var den lummiga trädgården stängd för allmänheten. Dagens infart från Drottninggatan var vid den tiden stängd med ett högt staket och buskar.

Klemming ville föra in grönska i storstaden och förespråkade det som vi idag kallar stadsodling, med odlingar på balkonger, terrasser och innergårdar. Den typ av trädgård som Klemming anlade i Centralbadets trädgård, var inte så vanlig i Stockholm på den tiden, så som det var i England och i USA.

 

Cenralbadets trädgård idag - se här!

 
Centralbadet 1905-1915. (Stadsmuseets bild)
 
Bild från 1904 - (Stadsmuseets bild)
 
 Centralbadets trädgård 1905. (Stadsmuseets bild)
Viewing all 1153 articles
Browse latest View live