↧
Så byggdes Stockholm
↧
Drottningholms lindar 1998-2015
Bild från 2012. När bilden togs, var det bara ett år sedan dessa lindar planterades här närmast slottet.
Efter att ännu en gång sett Monty Dons film ´´Franska trädgårdar´´ kunde jag se att slottsparken vid Vaux le Vicomte som ligger 5 mil sydost om Paris, verkligen varit en förebild för Tessin d.y. när han i slutet av 1600-talet ritade Drottningholms slottspark. Den här januaridagen vandrade jag i det som är Sveriges stolthet vad gäller barockparker, bland annat för att titta till lindalléerna, där träden är utbytta under perioden 1997-2011. Träden ser friska ut, men den komplicerade uppbyggnadsbeskärningen har fått många att undra om de trädansvariga verkligen vet vad de gör. Självklart vet dom det. Läs mer om beskärningen längre ner i det här inlägget.
Genom åren hade röta, svampangrepp och hård beskärning i kombination med dåliga markförhållanden försvagat lindarna i parkens alléer och det beslutades att alla träd skulle bytas ut i olika etapper. Några anekdotträd skulle dock få bli kvar, som ett minne från de gamla alléerna. 1997 fälldes de första 168 lindarna och jag var där en helg och såg de gamla lindarna där de låg på marken. Nya växtbäddar gjordes noggrant i ordning inför planteringen av de nya lindarna. Det stora arbetet med att byta ut parkens lindar hade inletts och under åren som det omfattande arbetet pågick besökte jag parken med jämna mellanrum för att följa den spännande och ofrånkomliga förnyelsen av alléerna.
De 350 lindar som planterats närmast slottet är framdrivna med sticklingar från parkens gamla lindar. De övriga lindarna i parken är av sorten Tilia x europaea ´Pallida´ vars klon är känd från tidigt 1600-tal och ett av de äldsta träden av ´Pallida´ i Sverige, finns för övrigt i Svartsjö slottspark på Färingsö och kallas Drottning Kristinas lind och även ett mäktigt exemplar i Berzelii park. Den här sorten av parklind har en ganska smal krona med korta lite hängande sidogrenar vilket gör att man slipper de annars breda trädkronorna i parkens alléer.
Alla de cirka 840 nya lindarna i parken ser välmående ut och jag imponeras av det arbete som lagts ner för att förnya alla dessa alléer. 2011 planterades de sista lindarna och nu ska träden uppbyggnadsbeskäras på ett ganska avancerat sätt (kandelaberbeskärning) så att man får den perspektiveffekt som man eftersträvar i parken och tanken är att man från de mer öppna alléerna i mitten, ska kunna se slottets flyglar.
Bild från 2015 - De senast planterade träden kom på plats 2011.
Bild från 2015
Bild från 2015. Träden längst bort i parken som planterades 1998
Bild från 2015 - Ett av parkens anekdotträd
Bild från 2014
Bild från 2013
Bild från 2012
Bild från 2012 - Just de här träden har haft sin plats här endast ett år när bilden togs.
Bild från 2012
Bild från 2011 - De sista träden i parken planteras närmast slottet. Den här sista etappens lindar är uppdrivna från sticklingar som togs 1995-96 av parkens gamla lindar och kallas här för ´´historiska lindar´´.
Bild från 2011
Bild från 2011
Bild från 2011 - Kandelaberbeskärning
Bild från 2011
Bild från 2009 - Här har ännu inte lindarna närmast slottet fällts
Bild från 2009
Bild från 2009
Bild från 2009
Slottsparkarkitekt Lena Löfgren-Uppsäll förklarar beskärningsmetoden. 2008
I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.
På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.
Från slotters andra våning skulle alléerna även utgöra en tredimensionell ram runt barockträdgården, som man kunde se ut över. Trädens topphöjd utgick därifrån från slottets andra våningshöjd, med en återbeskärnigshöjd på ca 6-8 (10) m. Denna höjd sammanföll även delvis med höjder på stegar och höjder på andra beskärningsställningar man hade i trädgårdar/parker förr.
Alléerna skulle heller inte växa ut över barockträdgårdens andra kvarter som broderparterren, vattenparterren och de olika boskéerna. Skälen för detta var för att upprätthålla trädgårdens komposition och avgränsning mellan olika delar. Men om trädens kronor, t.e.x. lind, fick växa ut över omgivande trädgårdsanläggningar fick man även problem med trädrötter i dessa.
I Drottningholm har träden beskurits med en blandning av traditionell beskärning och hamling d.v.s. lindarna har kapats på en lägre nivå ca 2-4 m från vilken man fått nya toppskott. Så småningom upphörde kapningen på denna nivå och mna lämnade ca 5-7 huvudgrenar som sedan återkapades/hamlades på ca 6-8 (10) m:s höjd med vissa tidsintervaller, som har varierat över tiden. Trädkronornas yttre beskärning putsades/beskars så att de höll sig inom alléområdet och valven i alléerna putsades också. Träden i alléerna fick genom ovan beskriven beskärning s.k. ´´kandelaberform´´ d.v.s. de hade en tjockare stam med ca 5-7 huvudgrenar i kronan från vilken finare grenar växte.
Detta är bakgrunden till den beskärning vi nu bygger upp de förnyade lindarna i barockalléerna i Drottningholm med. Under de allra första åren utför vi bara traditionell uppbyggnadsbeskärning av träden där vi tar bort felriktade grenar och gör viss urgallring i kronorna. Men efter ca 5-7 år får träden en annorlunda uppbyggnadsbeskärning än ´´vanliga´´ parkträd.
Träden i Drottningholms barockalléer ska inte ha en genomgående stam, utan få flera huvudstammar enligt ovan, så att de får ´´kandelaberform´´.
Målet med beskärningen är att åstadkomma träd och alléer med det utseende och de funktioner som de lindalléer man ville ha från början och som de gamla alléerna haft sedan dess.
Vänliga hälsningar
Lena LU
Tack för det svaret. Mycket intressant att man följer de gamla reglerna. Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa utvecklingen i parken.
För alléer i barockträdgårdarna hade man olika stilideal för hur de skulle se ut, fungera och beskäras. Lindalléerna i Brottningholms barockträdgård anlades som s.k. ´´vita´´ , (med ´´sand´´ under alléerna), fyraradiga alléer, enligt förebilder från Frankrike. Hur de skulle utföras, vilka proportioner, mått mm man skulle ha finns bl.a. beskrivet i olika franska trädgårsböcker från 16- och 1700-talet liksom av Tessin d.y., som ju var arkitekten för större delen av Drottningholms barockträdgård.
I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.
På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.
Från slotters andra våning skulle alléerna även utgöra en tredimensionell ram runt barockträdgården, som man kunde se ut över. Trädens topphöjd utgick därifrån från slottets andra våningshöjd, med en återbeskärnigshöjd på ca 6-8 (10) m. Denna höjd sammanföll även delvis med höjder på stegar och höjder på andra beskärningsställningar man hade i trädgårdar/parker förr.
Alléerna skulle heller inte växa ut över barockträdgårdens andra kvarter som broderparterren, vattenparterren och de olika boskéerna. Skälen för detta var för att upprätthålla trädgårdens komposition och avgränsning mellan olika delar. Men om trädens kronor, t.e.x. lind, fick växa ut över omgivande trädgårdsanläggningar fick man även problem med trädrötter i dessa.
I Drottningholm har träden beskurits med en blandning av traditionell beskärning och hamling d.v.s. lindarna har kapats på en lägre nivå ca 2-4 m från vilken man fått nya toppskott. Så småningom upphörde kapningen på denna nivå och mna lämnade ca 5-7 huvudgrenar som sedan återkapades/hamlades på ca 6-8 (10) m:s höjd med vissa tidsintervaller, som har varierat över tiden. Trädkronornas yttre beskärning putsades/beskars så att de höll sig inom alléområdet och valven i alléerna putsades också. Träden i alléerna fick genom ovan beskriven beskärning s.k. ´´kandelaberform´´ d.v.s. de hade en tjockare stam med ca 5-7 huvudgrenar i kronan från vilken finare grenar växte.
Detta är bakgrunden till den beskärning vi nu bygger upp de förnyade lindarna i barockalléerna i Drottningholm med. Under de allra första åren utför vi bara traditionell uppbyggnadsbeskärning av träden där vi tar bort felriktade grenar och gör viss urgallring i kronorna. Men efter ca 5-7 år får träden en annorlunda uppbyggnadsbeskärning än ´´vanliga´´ parkträd.
Träden i Drottningholms barockalléer ska inte ha en genomgående stam, utan få flera huvudstammar enligt ovan, så att de får ´´kandelaberform´´.
Målet med beskärningen är att åstadkomma träd och alléer med det utseende och de funktioner som de lindalléer man ville ha från början och som de gamla alléerna haft sedan dess.
Vänliga hälsningar
Lena LU
Tack för det svaret. Mycket intressant att man följer de gamla reglerna. Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa utvecklingen i parken.
Bild från 2008
Bild från 2008
Bild från 2008
Bild från 2006
Bild från 2006
Bild från 1998. Den här och de efterföljande bilderna har jag kopierat från pappersfoton från en gammal analog kamera. Jag ber om ursäkt för kvaliteten, men jag tyckte att det var intressant att få med när de första lindarna planterades i parken.
Bild från 1998
Bild från 1998
Bild från 1998
Bild från 1998
Bild från 1998. Lindar från Tyskland väntar på sin plats i Drottnigholms slottspark.
↧
↧
Kronobergsparken
21 april 2014- 1787 - Judiska begravningsplatsen invigs
- 1883 - Kronobergsparken börjar anläggas
- 1930-talet - Området vid brandstationen blir färdigt
- 1945 - Lekplatsen blir färdig
- 1979 - Statyn Ikaros med draken får sin plats i parken
- 2002-2003 - Parken renoveras
Kronobergsparken ligger öster om Fridhemsplan på Kungsholmen och är en av Stockholms fem stora bergsparker som anlades i slutet av 1800-talet. Bergsparkerna anlades på mark som var svår att bebygga i den tid då Stockholms bostadsbyggande växte i takt med den snabbt ökande befolkningen. Bergsparkena ingick i Albert Lindhagens generalplan från 1866 som handlade om att reglera Stockholms gatunät i den starkt växande huvudstaden. Parken anlades mellan åren 1883-1912 och området mot Polhemsgatan blev sist färdigställt. Den del av parken som ligger intill Kungsholmens brandstation, blev dock färdigt först i mitten av 1930-talet. Den här typen av höglänta parker med slingrande gångar, stora gräsytor och mängder av olika träd, var poulära i norra Europa vid den här tiden. Som besökare fick man dock hålla sig på gångarna då gräsytorna inte fick beträdas...!
Stadsparker skapades för att människorna i städerna skulle kunna promenera längs stigarna, eller vila i de gröna rummen och slippa stadsstressen för en stund. Problemet med bergsparkerna är att de inte är direkt lätt-tillgängliga för de som har problem att ta sig upp för branta sluttningar. Men för de som orkar och har friska ben är Kronobergsparken en populär plats för picknick eller att vila och sola på. Jag måste nog ändå säga att av Stockholms bergsparker så är nog Kronobergsparken den som lockar minst att besöka. Kanske att de skrapade bort för mycket av den ´´naturliga´´ naturen när platsen anlades. Nu dominerar grässlänter. Vitabergsparken och Tantolunden inbjuder mycket mer till besök och även Tegnérlunden. Vanadislunden har jag för dålig relation till för att uttala mig om, men jag ska fösöka vistas där lite mer under 2015, för att känna in platsen. Kanske att även att Kronobergsparken kan charma mig framöver! Jag ska i varje fall fotografera mer här under olika tider 2015.
Kronobergsparken som är drygt 5 hektar stor, är inramat av Polhemsgatan, Bergsgatan, Kronobergsgatan och Parkgatan. I det sydvästra hörnet ligger den Judiska begravningsplatsen från 1787. En grupp invandrade judar köpte en bit mark invid Kronobergsgatan på 1770-talet och anlade en begravningsplats som idag är inhägnat med ett smidesstaket. 209 personer ligger begravda här och den sista begravdes 1857.
Åren 2002 till 2003 genomfördes en större renovering av parken. Under parken ligger en parkeringsplats som har en in- och utfart mot parkens västra sida mot Fridhemsplan. År 1979 avtäcktes skulpturen Ikaros med draken av konstnären Barbro Lindvall-Liljander. 1945 anlades lekplatsen som ligger mot Kronobergsgatan.
21 april 2014
21 april 2014
21 april 2014
Mot Parkgatan 21 april 2014
Kronobergsparken ca 1900-1910. Bild från Stadsmuseet.
Judiska kyrkogården i oktober 1907. Bild från Stadsmuseet.
↧
Vinter
↧
Bland håriga pussmunnar och målarborstar i nyöppnat växthus
Om några år ser man enbart grönska här!
Mitt förhållande till växthus är komplicerat. Eftersom precis allting är uppbyggt av människor, blir avsaknaden av naturens vackra spontanitet och naturliga och harmoniska kaos så påtagligt. Allt är inställsamt, tillrättalagt och ordnat. Precis så som tanken är såklart. Här är ju växterna lättåtkomliga och hela miljön blir som en lärobok i växtkunskap, vilket är fantastiskt. Men jag blir ganska fort uttråkad av all ordning. Samtidigt fullständigt älskar jag Edvard Andersons växthus! Jag sa ju att mitt förhållande till denna inglasade låtsasnatur var komplicerad!
Nåväl, det här stora växthuset i Bergianska trädgården har varit stängt i vinter på grund av renovering och nu i helgen öppnade de äntligen upp portarna igen och idag tog jag med min vän Nikon till Edvards palats. Den här platsen har varit och är fortfarande mitt självklara gömställe när vintern blir för hård och deprimerande i Stockholm. Det hjälper att vandra här inne en timma i Medelhavs- eller tropiskt klimat för att få tillbaka tron på livet...
Jag brukar vanligtvis inte besöka Edvard under helgerna eftersom det oftast är alldeles för mycket folk och eftersom det var nyöppning idag så var det till och med lite kö vid entrén. Annars trivs jag bäst här på onsdagar! Då brukar det endast vara några stycken här inne, om det inte är skolklasser på besök vill säga. Växter ska betraktas i stillhet och kaffet ska drickas till ett lagom sorl från människosläktet.
Det blev ett ganska kort besök idag och jag försökte till och med lyssna på guidningen en stund, innan jag otåligt försvann in i ormbunksrummet där epifytväggen var helrenoverad. Det är i varje fall väldigt skönt att man åter igen kan fly in i värmen när som helst! Tack grosshandlare/glasmästare Edvard Andersson (1865-1936) som testamenterade sin förmögenhet till Bergianska stiftelsen, så att det här vackra växthuset kunde byggas och invigas 1995 - 20-års jubileum i år alltså!
Mer om Bergianska trädgården här!
Prunus dulcis - Sötmandel
Målarborste - Scadoxus puniceus
Korkeken
Den åttkantiga paviljongen byggdes 1901
Parken vilade och väntade...
↧
↧
En ledig onsdag i slutet av januari
På TV igår visades en mans sista dag på jobbet innan han gick i pension. De beundrade honom för att han hade jobbat i hela 44 år! Jag har jobbat i 45 år och det är meningen att jag ska försöka kämpa på i fyra år till innan min eviga semester börjar. Någon politiker tyckte att man skulle jobba tills man blir 75 år och då kom jag att tänka på det här blogginlägget som jag skrev 2012!
Har man arbetat i 45 år med fysiskt ansträngande arbete och när kroppen värker lite mer än vad som är ok, så är det skönt att ta sig en ledig onsdag då och då, kosta vad det kosta vill!
På bokens Facebooksida har jag den här veckan Djurgårds-tema. Se här! Jag visar bilder från Östermalms skärgård, som någon kallade Djurgården och jag älskar verkligen den här gröna ön i Stockholm och längtar efter att vårvandra efter stränderna, med självklara stopp vid Rosendal och Waldemarsudde. Jag försöker även att hålla den här bloggen vid liv, idag med ett dagboksinlägg. Bloggen fyller ju faktiskt 10 år i juni! Hur firar man det? Ulf Lundell har bloggat i en månad nu och jag hoppas att även han håller ut i 10 år, minst! Det är en ren njutning att läsa om hans dagar på Österlen och om hans funderingar kring det mesta som händer på gården, i Sverige och Världen.
04.45 sjunger en koltrast i min mobil, när jag jobbar och även när det är ledigt brukar jag vakna tidigt, men just nu i januari dröjer jag mig kvar i sängen. Bor man i Bromma som jag, är det dock en omöjlighet att sova längre än till 07.00 eftersom flyget börjar gå då, just över mitt tak. Jag är dåligt på läst, men man undrar hur många storstäder som har en flygplats så här centralt? I valdebatten senast så var det skrämmande många som ser det som en självklarhet att kunna landa och lyfta, nästan mitt i stan.
Det här blev en dag då jag fixade en massa småärenden som jag aldrig hinner annars och jag började med skomakaren och skräddaren, som båda finns på Arkitektvägen här i byn. Att stansa två hål i ett bälte kostade ingenting! Sedan åkte jag till andra sidan stan och satte upp en spegel mm. hos dottern. Stal hennes ´´Mitt i Östermalm´´ när jag åkte hem. Där läste jag senare att Miljöpartiet vill ha bort 1500 p-platser i stan. Det är redan klart att 70 p-platser på Värtavägen ska bort för att göra rum för nya cykelbanor. Bra! Töm hela Stockholm på bilar så får vi en vackrare stad. När jag ser gamla stockholmsbilder från början av 1900-talet så liknar Stockholm en idyll. Det finns idag 36 000 avgiftsbelagda p-platser på gatumark i stan. 8 000 mer än för 20 år sedan.
Balans!
På väggen i verkstaden gjordes reklam för fälgar...!
På vägen hem passade jag på att åka till däckverkstaden för att balansera hjulen på 308:an. Den här mannen är inte någon man småpratar med. Jag försökte med ´´ja nu väntar vi på våren så att vi får byta till sommarhjulen´´. Men han bara tittade oförstående på mig.
Resten av den här lediga onsdagen tillbringade jag med bok och med några TV-program som Tivo spelat in åt mig. Tivo vet vad jag gillar, som till exempel Livet är en tågresa, Så byggdes Stockholm och Sanningen bakom legenden om Atlantis.
I morgon jobb igen!
Boken är utgiven 1950 och behandlar åren i Stockholm 1850-1950
↧
Populäraste bilderna på bokens Facebooksida - Januari
1. Rosendal
2. Fåfängan
3. Engsholms vinterallé
4. Gula huset på Waldemarsudde
5. Trädet i planket på Kvastmakarbacken
6. Vitsippor vid Bellmansro på Djurgåden (ursäkta upplösningen, hittar inte originalet)
7. Astrid Lindgren i Tegnérlunden
8. Fjäderholmarna
9. Tyresö slott
10. Bänk vid Waldemarsudde
11. Brygga vid Blockhusudden på Djurgården
12. Sturehovs slottspark
↧
En halv miljon i kö för en hyresrätt i Stockholm
Tranebergs strand, ett stenkast från mitt näste.
Vi har fått en ny gratistidning här i Bromma och tidigt nu på lördagsmorgonen så damp det nya numret ner på hallgolvet. Tidigare har den fruktansvärt tråkiga ´´Mitt i´´ varit den enda Brommatidningen och senaste tiden har den hamnat direkt i tidningsinsamlingen, utan att ens ha öppnats här hemma.
Efter att ha läst några nummer så tycker jag att nya ´´Bromma Tidning´´ känns mycket bättre. I dagens tidning läser jag att bostadskön till en hyresrätt i Stockholm har en kö på 472 000 personer. Många vill som vanligt ha en lägenhet i innerstaden, men att få en hyresrätt inom tullarna kan bli en mycket lång väntan, eller stanna vid en dröm, som Natalie Nordenswan skriver i artikeln.
Vad jag inte visste var att om man över huvud taget ska få en chans till en nyproducerad och svindyr lägenhet, så behöver man en bruttoinkomst som är tre gånger årshyran. En normalhyra för en 3:a ligger på ca 15 000 i månaden, vilket gör att man behöver en årsinkomst på 540 000 kronor. Läs artikeln här!
Jag känner mig trygg och lugn i mitt näste där jag bott sedan 1987 och mina planer att byta bostad har jag nu helt lämnat.
Den här snöregniga lördagen tänker jag inte lämna lägenheten!
Soundtrack från gårdagskvällens film...
↧
Lindhagenplanen - Birger Jarlsgatan och Stureplan
Birger Jarlsgatan 1908. Bild från Stadsmuseet
Lindhagenplanen var en generalplan för Stockholm framlagd i ett Utlåtande med förslag till gatureglering i Stockholm år 1866 av en kommitté under ledning av juristen och politikern Albert Lindhagen. Vid seklets mitt började industrialismen nå Stockholm och staden blev på kort tid Sveriges ledande fabriksstad med en massiv invandring av arbetskraft från landsbygden. Befolkningen ökade från cirka 100 000 individer år 1856 till 200 000 individer år 1884. Stockholms stadsplan från 1600-talet fylldes nu i snabb takt med bostäder och människor och nådde snart sina gränser. Lindhagenplanen antogs aldrig i sin helhet av Stockholms stadsfullmäktige, endast delar genomfördes efter hårda strider och revideringar. Ändå skulle Lindhagens generalplan få stor betydelse för Stockholms omdaning under det sena 1800-talet. Enligt konsthistorikern Ragnar Josephson är det genom Lindhagenplanen som det moderna Stockholm räknar sin uppkomst. Även Stockholms moderna parkhistoria kan sägas ha börjat med Lindhagenplanen. (Wikipedia) Mer om planen här!
Birger Jarlsgatan nuvarande nr. 39. Bild från 1890-1900. Ägare Stadsmuseet.
1860-talets Stockholm sågs inte som någon storstadsmetropol i Europa, utan hade en nästan lantlig miljö med flera stora trädgårdar där det mestadels odlades tobak. Gatubeläggningen var ojämn och dragkärrorna skramlade fram. Albert Lindhagens stora plan att förändra Stockholm sågs nog både som spännande och skrämmande för stockholmarna. Lindhagenkommittén sneglade som många andra stadsplanerare under den här tiden, på de franska boulevarderna och avenyerna!
Den första stora, breda gatan som planerades i Stockholm var det som kom att bli Birger Jarlsgatan och som skulle gå från Nybroplan ända fram till Brunnsviken. I boken ´´Stockholmsliv´´ av Staffan Tjerneld kan man läsa:
Till stora delar skulle den nya boulevarden gå över öppen och rätt värdelös mark och för övrigt stod bara underhaltig bebyggelse i vägen. Perspektivet skulle bli grandiost. Då man vandrade mitt på boulovarden, som beräknades få en sammanlagd längd på en fjärdedels mil och efter hela sträckan vara planterad, kunde man i båda riktningarna se sjön och den långa obrutna raden av fasader måste bli imponerande.
Efter många, långa möten och kompromisser fick till slut Birger Jarlsgatan den utformning som vi ser idag, där gatan nästan slingrar sig fram från Roslagstull till Nybroplan och jag är glad att vi slapp den spikraka boulovarden!
När marken köptes loss där gatan skulle dras fram, visade det sig att marken där Stureplan skulle anläggas köptes in för endast 68 000 kr - omräknat i dagens värde ungefär 3 miljoner, ungefär vad Nordamerikas indianer fick när dom sålde Manhattan!
Om man kommer uppifrån Kungsgatan ner mot Stureplan så är det Bångska palatset man har framför sig. Den vackra byggnaden ritades 1883 av arkitekt A E Melander och var från 1950-talet fram till 2005 som en stor reklamplats där neonskyltar skymde arkitekturen. Fasadens dekor hade då skrapats bort och blev Sveriges dyraste reklamplats. Jag minns att jag tyckte att det var så befriande när fasaden blev rensat från reklamskyltarna 2005 och att en del av fasadens utsmyckning återställdes, då huset kom att ingå i Sturegallerian. (Bilden som är från ca 1900 kommer från Wikipedia)
Birger Jarlsgatan-Erikbergsgatan. 1905. I fonden till höger skymtar Stureplan. Bild från Stadsmuseet
Birger Jarlsgatan nuvarande nr. 40-42. Bild från 1885-1909. Ägare Stadsmuseet.
Ute vid Roslagstull byggdes nya hus utefter den nyanlagda gatan på 1880-talet, medan sista sträckan fram till Nybroplan drog ut på tiden och det storstilade projektet med Birger Jarlsgatan tog 50 år att färdigställas. Den gamla rännilen som rann från Jarlaplan till Nybroviken fylldes igen och i samband med det kom ett helt underbart förslag av juveleraren Christian Hammer som tyckte att staden skulle anlägga en kanal från Brunnsviken till Nybroviken, kantad av trädplanteringar! Tänk er en vacker kanal tvärs genom Norrmalm, med caféer och gångvägar! Som i Amsterdam! Men nu var ju inte Lindhagenskommitteéns största intresse att skapa en vacker stad. Stockholm skulle i stället innehålla ett så strikt gatunät som möjligt och en kanal skulle nog ställa till det för planerarna. Stockholm skulle ju nu i stället förbereda sig för den kommande bil-åldern!
När så Birger Jarlsgatan stod färdig blev gatan stockholmarnas stolthet, med vackra byggnader och fina butiker. Här, liksom på Strandvägen, kom Stockholms förmögnaste familjer att bo. Numer finns det väl knappast några bostäder i byggnaderna mellan Stureplan och Nybroplan, den del av gatan som kom att kallas ´´snobbrännan´´
↧
↧
Sommarslottet!
↧
Händerna i jorden
Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den trädgårdsglädje som jag känt i hela mitt liv. I 45 år har jag jobbat i trädgårdar och när klockan väckt mig före fem varje morgon, har jag utan problem startat min långa dag. Men nu tar det emot ordentligt. Kroppen värker och mitt intresse för växter och trädgårdsböcker har svalnat betänkligt och jag läser i stället något helt annat. Jag ser inte ens fram mot trädgårdsmässan i vår, där allting bara känns som upprepningar.
Men - räddningen kan finnas när jag i vår sätter händerna i jorden igen. När jag får känna doften och strukturen av den goda jorden. När jag förbättrar jorden med kompost och väl brunnen kogödsel. När jag planerar och planterar mina perenner. När jag sår frön i räta rader. När växternas livskraft smittar av sig. Jag hoppas att det fungerar även i år!
↧
Jag finns även på Instagram och Facebook!
↧
Trollhasseln ger hopp om våren!
Med februari kommer ljuset tillbaka och det känns hyfsat hoppfullt trots allt. Vore det inte för värken i kroppen så skulle jag vandra runt Stockholms öar och leta vårtecken varje ledig stund. Nu ligger jag lågt ett tag och försöker återhämta mig, men jag var ändå tvungen att idag besöka Japanska dammen i Bergianska trädgården för att se om trollhasseln hade börjat blomma. Redan på långt håll såg jag de trassliga blommorna lysa gult mot snön och vårpulsen ökade genast en aning. Äntligen fick jag fingra på min kamera igen. Den har legat nedpackad nästan hela vintern. När jag lade ut den här översta bilden på bokens Facebooksida så blev den genast väldigt mycket gillad. I skrivande stund över 400 gillare. Alla väntar på våren!
Nu måste jag bara få ordning på kroppen så att jag kan fortsätta att välkomna våren med kameran. Rapporter om blommande snödroppar och vintergäck kommer hela tiden och i slutet av nästa vecka ska det bli 6-7 grader varmt säger SMHI. Snart är det även dags för fruktträdsbeskärningen på jobbet. Nu tillbaka till massagekudden...!
↧
↧
Boken fyller 2 år!
Nu är det 2 år sedan det första exemplaret av boken ´´Stockholms gröna rum´´ kom hem till mig med bud en iskall februaridag. Det blev en mycket speciell dag! Med skakiga händer drog jag försiktigt ut boken ur det vadderade kuvertet och började försiktigt bläddra i den bok som vi kämpat så intensivt med under 2012.
Nu har den där speciella känslan släppt för länge sedan och boken är historia, även om jag ibland fortfarande brukar titta efter den om jag passerar en bokhandel på stan. Dom som nämner något om boken idag frågar ofta hur många exemplar som sålts och jag svarar ärligt som alltid att jag inte vet. Jag tror inte heller att jag vill veta. Den här ganska smala stockholmsboken har självklart inte vält kiosker över landet, men jag tror ändå att den finns i ganska många bokhyllor och det gör mig oerhört glad och stolt. Här beskriver jag hur boken kom till!
Nu har jag gått vidare och dom som är intresserade av Stockholm och dess gröna rum kan fortsätta att följa mig både på bloggens Stockholmssida och på bokens Facebooksida, två platser som är något av en fortsättning av boken.
I samband med att boken nu har födelsedag, roade jag mig att Googla på den och jag vet inte vad som är värst - att googla på sig själv eller på en bok som man skrivit? Jag rodnar och skäms lite men här nedan är i varje fall några länkfynd från Google!
Boken finns att köpa här!
↧
Skisser för sommaren
- Har du inte sett allt som finns att se i Stockholms parker?
Det där har jag hört flera gånger. Stockholms gröna, små och stora rum är många fler än man kan tro och det som gör att jag återvänder till parkerna och trädgårdarna är att de ständigt förändras. Sommarblomsarrangemangen är olika varje år och det tillkommer ibland nya perenner i planteringar. Träd och buskar växer, åldras och dör.
Något som många av oss nog tycker är självklart, är att så många gator i Stockholm kantas av träd. De flesta är lindar, eftersom det är ett så bra och tåligt träd, men under de senaste åren har allt fler lite udda och spännande träd börjat användas. Gatuträden lever i en tuff miljö i hårda ytor och med risk att bli skadade av trafik eller förstörelse av olika slag. De träd som planteras nu för tiden får mycket bättre växtbäddar än tidigare, då man nu skapar så kallad skelettjord där trädens rötter klarar sig bättre. Enkelt uttryckt är skelettjord en blandning av mullhaltig jord och bergkross som varvas i lager, vilket gör att rötterna förhoppningsvis inte kommer att lida av syrebrist som ofta är ett problem med gatuträd.
Jag är väldigt intresserad av stadens träd, men tiden räcker inte till att gå på djupet vad gäller vilka träd som finns var runt om i innerstaden, men i framtiden kommer jag att ägna mer tid åt det. Nu har jag i varje fall haft kontakt med Björn Embrén, Stockholms stads trädexpert som ansvarar för gatuträden och han har berättat att många nya spännande träd har planterats i Stockholm under 2013 och 2014 och fler blir det i år. Nu väntar jag in vår och sommar så att jag får börja fotodokumentera de nya träden. Vad sägs om att i Stockholm kunna njuta av Snödroppsträd, Amerikanskt judasträd, Guttaperkaträd, Korstörne, Kinesisk sekvoja, Carya, Diospyros och även mängder av olika magnolior.
Förutom att snoka rätt på nya träd i Stockholm så kommer jag att fortsätta skriva om stadens gröna rum i sommar, om dess historia och vilka växter som finns. Efter det att min bok ´´Stockholms gröna rum´´ kom ut, har gröna rum för mig blivit ett samlingsnamn för offentliga parker och trädgårdar, planteringar på torg, gatuträd, gröna promenadstråk, Stockholms gröna öar som Djurgården, Skeppsholmen och Långholmen, trädgårdar vid sjukhus, muséer och andra institutioner.
Jag har en lista på många platser som jag ska fotografera när syrener, äppelträd mm. blommar, men ofta hinner jag inte med en bråkdel av det jag planerat i förväg, eftersom jag även har ett arbete att sköta. Men i år ska jag i varje fall försöka vara i rätt tid då äppelträden blommar i Skansens trädgårdar och i Tyresö slottspark! För tillfället är jag sjukskriven för mina trassliga trasiga knän, men snart klättrar jag åter i fruktträden på Engsholm med sekatör och såg!
↧
Vinterkörsbär blommar på Östermalm
Vinterkörsbär - Prunus x subhirtella 'Automnalis' blommar nu på Karlaplan (nedersta bilden) och i Stureparken (de övriga) på Östermalm. Exemplaren på Karlaplan är i buskform och ännu inte stora, men i Stureparken finns ett träd som säkert är 4-5 meter högt. Media brukar tycka att det här är en stor händelse, när blomningen inträffar tidigt i januari eller februari, men det är inte alls ovanligt om vintern är mild. Det händer i sällsynta fall att vinterkörsbärsträd till och med blommar lite försiktigt redan i december. Det här alltså en buske eller ett litet träd med en höjd på 3-5 meter som blommar med dubbla vitrosa blommor och som får oss nordbor att få glädjefnatt när vi hittar de här lite blyga blommorna mitt i vintern!
På Sankt Eriksgatan ska även kejsarolvonet ha börjat blomma, har jag sett på sociala medier.
↧
Av kärlek till Stockholm
I 40 år har jag nu bott i Stockholm och min kärlek till huvudstaden bara växer!
Från Högalidskyrkans norra torn 2012
Visst finns det många fel med Stockholm, som biltrafiken, ett sönderbyggt City, stressen och att staden ligger på helt fel breddgrad! Men eftersom jag inte längre jobbar i Stockholm så kan jag välja att vistas på de bästa och vackraste platserna.
Jag tar sällan bilen in till stan och om jag måste passera City så gör jag det så snabbt jag kan, utan att se mig omkring. Mina dåliga knän gör att jag inte kan hålla stockholmarnas takt på trottoarer och vandringsvägar och jag undviker den värsta kylan!
Jag blir kvar i mina drömmars stad!
↧
↧
Prins Eugens ek på Waldemarsudde
Jag låter Wikipedia får berätta om den mäktiga gamla eken vid Prins Eugens Waldemarsudde! Bilden tog jag i juni 2011.
Prins Eugens ek är en ek i Stockholm, på Djurgården, som växer i parken norr om Prins Eugens Waldemarsudde och har fått sitt namn efter Prins Eugen. Eken anses vara den största levande eken på Djurgården och i hela Stockholms stad. Eken var ursprungligen trestammig. År 2006 var Prins Eugens ek 21 meter hög. Stammen hade då ett omkrets om 9,2 meter och en volym om 45 kubikmeter. Åldern uppskattas till mellan 300 och 400 år. Nedanför eken står ett litet vitt lusthus. Här fanns förut en hälsobrunn. Eken hade ursprungligen tre stammar men ett blixtnedslag på 1950-talet gjorde att en av de stora stammarna föll ner och ett stort hål öppnades in i den ihåliga eken. Den stora håligheten plomberades (fylldes) med betong, en metod som användes för flera djurgårdsekar under 1900-talet, men inte längre idag.
Ytterligare ett blixtnedslag träffade eken och en av de två återstående stammarna sprack. För att rädda trädet monterades ett tiotal stag mellan stammar och grenar. Eken förankrades även i berggrunden med hjälp av en kätting och kronans grenar kapades en bit in på de livskraftiga delarna för att avlasta trädet. Numera är betongfyllningen från 1950-talet ersatt av ett metallnät med lös ekbark utanpå. På grund av ihåligheten är ekens väggar bara ett par tre decimeter i tjocklek.
År 1925 hade ekens stam ett omkrets på 7,25 meter. År 2006 var jätteekens omkrets 9,2 meter. Om den tredje stammen funnits kvar hade den förmodligen varit drygt 9,5 meter. Den genomsnittliga årstillväxten under de sista 80 åren var således knappt 3 cm. Prins Eugens ek har alltså vuxit riktigt bra – trots blixtarnas härjningar. Trädet står vid en fuktig sänka som kallas för 'Kärret'. Det kan vara en av förklaringarna till ekens höga tillväxt, liksom att den är flerstammig. Tillväxtdata tyder på att eken kan vara mellan 300 och 400 år gammal. I parken finns ytterligare en gammal ek, som står vid entrén till galleriet. "Trädgårdseken" med en sittbänk runt stammen avbildades år 1902 av Prins Eugen. Av denna ek återstår dock endast en död trädruin. (Wikipedia)
Mars 2011
↧
Meteorologisk vår på Långholmen
SMHI definierar meteorologiskt vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande, stadigvarande mellan 0 och +10 °C i minst sju dygn i följd, förutsatt att detta infaller efter den 15 februari. Igår var det 8 grader i Stockholm, men idag bara några få plusgrader och det ska nu vara meteorologisk vår i Stockholm säger SMHI, en månad tidigare än normalt. Jag vägrar att idag tänka på att mars säkert kommer att bjuda på en hel del bakslag i vädret.
Efter att i några veckor ha varit sjukskriven för mina trasiga knän, känner jag mig nu redo att både börja jobba och att åter vandra i Stockholm. Det blev en provvandring på ungefär 4 kilometer runt Långholmen idag och det kändes bättre än på mycket länge. Solen värmde, vattnet runt den vackra ön låg stilla och jag fylldes av den där härliga vårglädjen som jag längtat så efter.
Att vandra över Långholmsbron (suckarnas bro) och att vistas på den här ön mitt i Stockholm, känns alltid rätt. Tänk om jag fick bo på Långholmen! Då skulle jag nog aldrig lämna ön. Som att sitta på livstid på Långholmen - frivilligt! Det där kanske var att ta i, men jag trivs väldigt bra här, trots att det ännu inte grönskar på något sätt. Den här årstiden kan man heller inte fika på så många ställen, möjligen vid vandrarhemmet eller på värdshuset. Brofiket och Stora Henriksvik vilar ännu vintersömn. Ännu har det heller inte börjat röra sig under båtarnas presenningar, vilket är ett traditionellt vårtecken.
Längst ut på öns sida, ligger varvet med anor från 1600-talet och jag letade mig in bland små fartyg och båtar med sikte på några metallskulpturer som jag tidigare sett där mitt i varvsröran. Jag vet inte vem som skapat dessa spännande figurer och jag frågade en man som arbetade på varvet. Han visste vem skaparen av konstverken var och tog mitt telefonnummer för att förmedla det till honom. Jag vill ju veta mer om dessa skulpturer. Vi hade sedan en trevlig pratstund där i vårsolen.
Egentligen hade jag tänk att ha Thåströms ´´Den morronen´´ i lurarna under min vandring, men jag valde i stället att lyssna på fåglarna, med stadens brus i bakgrunden. Min bror hade på morgonen hört koltrasten sjunga i Norrtälje men jag har ännu inte hört sången - och gjorde det inte heller idag. Jag verkligen behöver höra den där både hoppfulla och vemodiga sången snart. Uppe på Långholmens högsta punkt har man en fin utsikt över stan och jag fotade vilt omkring mig. Det var ju länge sedan jag använde kameran ordentligt, men med dagens starka solsken blev inte bilderna som jag tänkt mig. Nere vid vid Västerbrons brospann vilade och väntade Kerstins rosäng på en mer pålitlig vår än den meteorologiska vår som SMHI bestämt. Alla hennes rosor har mått bra av den milda vintern och snart kommer nog Kerstin att börja fixa lite bland växterna på sin vackra äng, just intill Västerbron. Se tidigare inlägg om hennes vackra plats här.
Vid badstranden som anlades på 1980-talet och vid Café Stora Henriksvik som ligger intill, var det lika stilla som på resten av ön den här torsdagen i slutet av februari. Eftersom man här befinner sig på öns norra sida, låg ännu ett tunt snötäcke vid badstranden. Jag tittade bort mot sjöstugan som vi hyrde på 1990-talet när vi hade vårt familjeföretag igång. Sjöstugan som först Lasse Berghagen och sedan Magnus Härenstam tog över efter oss. En fantastisk plats att utgå från under våra arbetsdagar. Längre västerut vid malmgården Carslhälls gård från 1838, hade ett dagisgäng med lysande färgglada västar, picknick på en trappa med sina fröknar och det var nästan så att jag ville tigga ett glas saft där i vårsolen. Carlshäll förknippar man inte annars med saft, utan det var brännvinskungen Smiths bostad från och med 1876. Spritfabriken hade han på grannön Reimersholme. Den på sommaren lummigaste delen av ön är den västra sidan, som liknar en liten stadsdjungel med stora vackra lövträd. Runt stränderna badas det flitigt på somrarna och här kan man även sitta med en flaska vin och se solen gå ner över Brommalandet. På Långholmen är det fritt att dricka alkohol - se vad som gäller i Stockholms parker.
Det kändes fantastiskt att få börja stockholmsvandra igen och nästa gång hoppas jag även hitta några blommor. Vintergäck och snödroppar blommar endast vid husväggar i Stockholm ännu. Det ser ut att bli gråmulna dagar framöver, men med plusgrader och det dröjer nog ett tag tills nästa fotovandring i stan.
Jag har ännu inte besökt bokrean eftersom jag förköpte mig på Bokbörsen i helgen...! Min bok finns inte med på årets bokrea, men den kostar bara 99 kr på Premiumshoppen - se och köp här!
Här i Pålsundet paddlade jag kajak förr sommaren!
Drottningholm ses över inför sommarens turer.
Här kan man bada med hundar!
På amfiteatern har det spelats friluftsteater sedan 1940-talet. Högalidskyrkan i bakgrunden.
Under Västerbron.
Stängt vid Stora Henriksvik.
Den röda sjöstugan hyrde vårt familjeföretag på 1990-talet och där på bryggan drack vi vårt morgonkaffe innan vi drog ut till stadens trädgårdar. På den tiden hade jag inte 7 mil till jobbet som idag, utan endast några kilometer, tre broar från mitt hem och under sommaren hände det att jag cyklade till jobbet. Läs gärna om vårt företag här. I huset ovan låg Sjötullen, som huset som byggdes 1785 ännu kallas. Carl Mikael Bellman har besjungit i Fredmans epistel n:o 48 "Stora Sjötullen" på Långholmen. 1857 lämnade den siste tullaren sjötullen, därefter hyrdes byggnaden av fångvårdsstyrelsen och användes som bostäder för olika personalgrupper inom Långholmens centralfängelse. Idag är husen privatbostäder. Här bodde trevliga Jakob Eklund och Marie Richardson under vår tid på platsen.
Inte en enda blomma såg jag i koloniträdgården.
Sofiebergs område består i dag av två äldre byggnader, dels ett grönmålat hus (“Gröna huset”), dels ett rödmålat hus (“Röda huset”) samt ett nyare sommarhus. "Gröna huset" tillkom som sommarnöjen under 1800-talets andra hälft. På 1860-talet ägdes Sofieberg av grosshandlaren Frans Schartau. Gården har sedan haft många ägare som uppförde nya byggnader på tomten. Det intressantaste av husen är “Gröna huset”, gestaltat i schweizerstil med riklig snickarglädje och ett hörntorn. När byggnaden fick sitt nuvarande utseende går inte att klarlägga, eftersom byggnadsritningar saknas. Ursprungligen fanns vid stranden ytterligare en stor träbyggnad, som kallades “Sjövillan, Sofieberg”. Huset brann och revs 1961.Sofiebergs tomt omfattade länge hela Långholmens västra udde. På mitten av 1970-talet, när verksamheten i Långholmens centralfängelse upphörde, gjordes området tillgängligt för allmänheten och Stockholms stad anlade en promenadväg runt ön, förbi Sofieberg. Innan dess var Sofieberg avstängd för allmänheten med staket och grind. Sofieberg används fortfarande som sommarbostad. (Wikipedia)
Fängelsets tvättstuga byggdes 1882. Nu används huset som snickeri!
Det här är vad jag kallar en värdig vinterplats åt skutan och ett bevis på att vintern är lång...
↧
Stillad blomsterabstinens hos Slottsträdgården Ulriksdal
Väntan och längtan blir ibland outhärdlig och vintern är åt helvete för lång! Därför tog jag mig ut till Slottsträdgården Ulriksdal idag. Tack Bosse Rappne med medarbetare, som låter oss njuta av dessa vackra blommor!
↧