
Vi hyrde en Fiat Punto och begav oss upp i bergen och av någon anledning så valde jag (mot min reseledares vilja) den allra längsta bergvägen längs hela Mallorcas västra kust. Det är bättre att gena genom ön och komma ut lite längre norrut så att man får en lagom sträcka att klättra med bilen.
De bor strax utanför den lilla staden, den stad där olika konstnärer har haft sin hemort sedan 1920-talet och på lyxhotellet La Residencia brukar det drälla av världskändisar. På den här vackra orten ser man inga lyxiga hus utan allt är bara så vackert med de låga husen som i den centrala byn nästan klättrar på varandra, med terrassodlingarna och de höga skyddande bergen runt omkring.
Den här söndagen var också vägarna fulla av cyklister som kämpade upp och ner för dessa enorma branter, vilket gjorde att man behövde göra en del mer eller mindre riskfyllda omkörningar. Det var kul och häftigt med den här klättringen men jag var faktiskt ganska nöjd när jag kom ner på marken senare under resan.
Den enda missen denna dag var när vi körde brant uppåt på en av serpentinvägarna och i en sväng såg vi en get som stod med frambenen uppe i en buske och åt av bladen, bakom denna get öppnade sig ett fantastiskt landskap med de höga bergen.
Där är årets bild, sa dottern, men det fanns inte någon plats att köra av på så jag stannande mitt i vägen, lånade dotterns kamera och böjde mig ut från fönstret och tog bilden, snabbt iväg igen eftersom jag hade bilar efter mig. Nu visade det sig att jag tryckt på fel knapp på den kamera som jag inte är van vid. Det blev alltså inte någon årets bild och jag undrar om min dotter någonsin kommer att glömma den missen...








Deia.













Cap de Formentor.