Eftersom Google raderat min blogg så vill jag visa mina följare något av sju års bloggande.
↧
Trädgårdar, stockholmsvandringar och resor
↧
Gladgul
Simpla påskliljor med stark gul färg brukar skrämma bort de riktiga trädgårdsnördarna som samlar på Fritillaria och Helleborus. Fritillaria och Helleborus är fantastiskt vackra och jag är inte heller någon älskare av dessa sprakande påskliljor som säljs överallt, t.o.m. i Pressbyrån, tror jag.
Men när april är så här fruktansvärd långsam som i år, då får påskliljorna lysa hur starkt de vill. Jag gillar!
Som sagt så släpar sig april fram och det förändras inte så mycket i parken från den ena dagen till den andra. Jag går där och tittar på min drömhörna och i de andra perennplanteringarna och bara väntar på att de tidiga perennerna ska sätta fart. Det är sju månader sedan träd och buskar hade gröna blad. Det räcker nu! Vi orkar verkligen inte vänta längre. Det sägs att det ska bli varmare till helgen och jag hoppas att det stämmer eftersom jag vill ut på vårvandring!
Arbetet idag började med att jag såg över sådden av mina sommarblommor och sådde idag luktärter och en mörk praktvädd som heter ´Black Knight´ som jag tänkte ha som kompisar till den vita rosenskäran i sommar. Den blomma som jag ägnar mest tid åt och skämmer bort mest, är blomsterkörveln som jag verkligen tror på. Den växer vild bland olivlundarna i södra Europa och även om jag saknar olivlundar i min trädgård så vet jag en bra plats åt dem. Plantorna är fortfarande lite veka men jag tror att jag ska få fram ett gäng tills de ska planteras ut i slutet av maj.
Jag har även kört på mer av den underbara kompostjorden till flera olika planteringar och bättre jord går inte att få.
När jag inte jobbar så funderar jag lite på Google och jag har fått hjälp av några fantastiska personer som vill hjälpa mig att komma tillbaka i Googles träfflistor igen.
Annars gläds jag åt ett beslut som kom igår och ikväll ska jag se om Barcelona kan nå en finalplats i Champions league även i år.
Men när april är så här fruktansvärd långsam som i år, då får påskliljorna lysa hur starkt de vill. Jag gillar!
Som sagt så släpar sig april fram och det förändras inte så mycket i parken från den ena dagen till den andra. Jag går där och tittar på min drömhörna och i de andra perennplanteringarna och bara väntar på att de tidiga perennerna ska sätta fart. Det är sju månader sedan träd och buskar hade gröna blad. Det räcker nu! Vi orkar verkligen inte vänta längre. Det sägs att det ska bli varmare till helgen och jag hoppas att det stämmer eftersom jag vill ut på vårvandring!
Arbetet idag började med att jag såg över sådden av mina sommarblommor och sådde idag luktärter och en mörk praktvädd som heter ´Black Knight´ som jag tänkte ha som kompisar till den vita rosenskäran i sommar. Den blomma som jag ägnar mest tid åt och skämmer bort mest, är blomsterkörveln som jag verkligen tror på. Den växer vild bland olivlundarna i södra Europa och även om jag saknar olivlundar i min trädgård så vet jag en bra plats åt dem. Plantorna är fortfarande lite veka men jag tror att jag ska få fram ett gäng tills de ska planteras ut i slutet av maj.
Jag har även kört på mer av den underbara kompostjorden till flera olika planteringar och bättre jord går inte att få.
När jag inte jobbar så funderar jag lite på Google och jag har fått hjälp av några fantastiska personer som vill hjälpa mig att komma tillbaka i Googles träfflistor igen.
Annars gläds jag åt ett beslut som kom igår och ikväll ska jag se om Barcelona kan nå en finalplats i Champions league även i år.
Torts att april gör mig otålig så är det ju en magisk tid när de första blommorna letar sig upp över fjolårsgräset.
Blåsipporna börjar se lite rufsiga ut nu och det är dags för vitsipporna att ta över huvudrollen i backarna runt slottet. Det tar nog några dagar till innan de stora haven av vita sippor lyser upp markerna.
Druvflädern börjar blomma.
Morgonen var dimmig och morgontemperaturen passar ännu inte till frukostfika utomhus när vaktis och jag startar upp dagen klockan sex.
↧
↧
Refugium - ett ostört rum.
Bilden från Hans Drosts trädgård i Eriksdalslunden. Läs om Ingela Bendts bok Refugium...som betyder Ett ostört rum.
Texten är från några tidigare blogginlägg, men det här är ständigt återkommande tankar, så var det det en gång till!
Jag känner alltid samma känsla när jag tittar in i Hans Drosts ostörda rum, hans Refugium. Ett behagligt lugn vilar över platsen trots att en ganska livligt trafikerad gångväg går just nedanför. Varje gång jag passerar hans lott här under mina vandringar i Eriksdalslundens koloniområde så stannar jag till och försöker se ett livstecken från den skygga mannen som Ingela Bendt skrev den vackra boken om.
Jag har ännu inte sett honom och jag blir lite orolig när den stora almen böjer sig allt längre ner över hans gröna hus. Jag älskar förfallna trädgårdar men det finns alltid en gräns för hur långt förfallet ska få gå. Ännu så länge är den lilla trädgården en pärla bland alla tokblommande lotter i Tanto och Eriksdalslunden.
Jag tror att jag saknar ett Refugium...
Ibland undrar jag varför jag dras till koloniträdgårdsområden allt mer. Till de små trädgårdarna med begränsade ytor och avsaknad av stora gräsmattor. Men det kanske inte är så konstigt ändå. Vissa dagar känns slottsparken så stor att jag har svårt att greppa hela denna trädgård. Idéer kommer och går. Det är så mycket man skulle vilja göra, men platsen i sig hindrar att genomföra många av idéerna. Det finns också tekniska och ekonomiska hinder för idéerna såklart.
Ibland kan jag sakna de där hemliga, ostörda rummen i slottsparken. Dit man tar sig genom gångar i någon vildvuxen del av trädgården.
Vår slottspark är mycket vacker och har en fantastisk utsikt över vattnet och jag trivs oerhört bra i trädgården. Det är bara trädgårdsrummen som jag kan sakna.
Jag skulle vilja göra ett, eller några ostörda rum i trädgården, dit gäster kunde dra sig tillbaka från sina konferenser och möten och känna sig omslutna av grönska, en större berså eller ett refugium som hos Hans Drots i Erikdalslunden. En bit trädgård där slingrande gångar kantat med höga träd och buskar leder till en annan del av trädgården. Olika rum helt enkelt.
Det är så många som fäller träd och grönska nu för tiden, för att få in mer sol i sina trädgårdar och de lummiga trädgårdsrummen blir alltmer ovanliga. Är det inte dags att börja bygga de där hemliga rummen i trädgårdarna igen?
I Hans Drots trädgård på 237 kvm I Eriksdalslunden här i Stockholm finns flera små rum som han även har döpt och det ger en fin känsla och intimitet.
Jag har 8 hektar trädgård i slottsparken, där varje plats bör vara så vacker som möjligt. Det ska blomma och planteringarna ska dra blickarna till sig. Jag vill visa och prestera. Försöka förverkliga de där trädgårdsdrömmarna som finns i huvudet. Visserligen har jag ingen press på mig att förändra, det är jag själv som skapar pressen ibland.
Jag kan ibland känna mig stressad och vilja dra tiden framåt. Till nästa år - då ska jag så, eller plantera det som verkligen ska bli bra. Nästa år!
Visst måste man planera framåt, det är en del av arbetet, men ibland måste man också kunna stanna upp och njuta av det som är just nu, resultatet av förra årets plan och längtan.
![]()
Det är så många som fäller träd och grönska nu för tiden, för att få in mer sol i sina trädgårdar och de lummiga trädgårdsrummen blir alltmer ovanliga. Är det inte dags att börja bygga de där hemliga rummen i trädgårdarna igen?
I Hans Drots trädgård på 237 kvm I Eriksdalslunden här i Stockholm finns flera små rum som han även har döpt och det ger en fin känsla och intimitet.
Jag har 8 hektar trädgård i slottsparken, där varje plats bör vara så vacker som möjligt. Det ska blomma och planteringarna ska dra blickarna till sig. Jag vill visa och prestera. Försöka förverkliga de där trädgårdsdrömmarna som finns i huvudet. Visserligen har jag ingen press på mig att förändra, det är jag själv som skapar pressen ibland.
Jag kan ibland känna mig stressad och vilja dra tiden framåt. Till nästa år - då ska jag så, eller plantera det som verkligen ska bli bra. Nästa år!
Visst måste man planera framåt, det är en del av arbetet, men ibland måste man också kunna stanna upp och njuta av det som är just nu, resultatet av förra årets plan och längtan.
Funderar vidare över det här med den lilla trädgården. Jag kanske ska ha en liten trädgård på 300 kvm någon gång framöver. Där man kan ha kontroll över ytorna och där man liksom Hans Drost skulle ha sparsamt med blommor och i stället bygga sig ett lummigt paradis att gömma sig i. Lite vildvuxet och någon mil från det tätbebyggda. Ett ostört rum. Ett refugium.
Problemet är att jag nog inte vill ha en kolonilott eftersom jag behöver mer frihet, mycket mer frihet!
Att gå på led och ha gemensamma städdagar eller att sitta i möten och bestämma vilken höjd det ska vara på häckarna....nä, då spricker paradisdrömmen!
Men mitt lilla enkla torp eller refugium, kanske finns där ute någonstans i landet och bara väntar på mig? Torpet utan el och med en gammal vattenpump på gården.
Som av en händelse så har Allt om Trädgård ett reportage om ´´Torp kärlek´´ i senaste nummret 3-2010.
↧
Japansk blomsteryra i Kungsträdgården
↧
Våreufori bland kolonilotter!
Redan när jag klev ur 307:an i Tanto och hängde på mig kameraväskan och den svarta kepsen, kände jag att det skulle bli en mycket bra dag. Frisk och pigg som en tonåring begav jag mig av med mitt vandrarsällskap mot de grönskande och blommande sluttningarna ner mot Årstaviken här på Södermalm. Jag har sagt det förr och säger det igen - tänk om fler turister såg den här sidan av Stockholm i stället för att stressa omkring nere på stan bland butikpalats och ur guideboken hänvisade platser att besöka, så som Stockholms slott, Skansen och Gamla Stan. Men å andra sidan kanske det är lika bra att inte alla kommer hit.
Det blev just den där perfekta dagen och våreufori var den starkaste känslan under dagens vandring. Vi möttes av ett mjukt och varmt ljus, stilla vindar och många varma grader och det var som om det sprakade av växtkraft i trädgårdarna efter regnet som föll för några dagar sedan och värmen gjorde nu att knoppar brast utan att det gjorde ett dugg ont. Det blev i stället bara vackert och skulle jag haft ett utvecklat luktsinne så skulle jag säkert ha känt mängder av härliga dofter den här dagen.
Magnolior och forsythia spelade huvudrollen och marken var fylld av vårblommor. Att pausfika på en brygga med utsikt mot Årsta holmar och en gammal skuta blev också perfekt under den här perfekta dagen. Jag kommer att återvända hit många gånger under det här året.
Nu är det två lediga dagar kvar och blir de bara hälften så här bra så är jag nöjd.
Det blev just den där perfekta dagen och våreufori var den starkaste känslan under dagens vandring. Vi möttes av ett mjukt och varmt ljus, stilla vindar och många varma grader och det var som om det sprakade av växtkraft i trädgårdarna efter regnet som föll för några dagar sedan och värmen gjorde nu att knoppar brast utan att det gjorde ett dugg ont. Det blev i stället bara vackert och skulle jag haft ett utvecklat luktsinne så skulle jag säkert ha känt mängder av härliga dofter den här dagen.
Magnolior och forsythia spelade huvudrollen och marken var fylld av vårblommor. Att pausfika på en brygga med utsikt mot Årsta holmar och en gammal skuta blev också perfekt under den här perfekta dagen. Jag kommer att återvända hit många gånger under det här året.
Nu är det två lediga dagar kvar och blir de bara hälften så här bra så är jag nöjd.
I Södra Årstalundens koloniområde just nedanför Södersjukhuset har Kenneth Nilsson sin kolonistuga och en trädgård som sticker ut en aning i området, dels på grund av den fantastiska utsikten över Årstaviken men också för den spännande lilla trädgården där blåregn klär in både hus och entré till trädgården i månadsskiftet maj-juni. Kenneths Magnolia stellata lyser nu som ett smycke i den branta slänten. Vi bestämde att jag ska återvända när blåregnet blommar!
Många har åsikter om forsythia och visst kan den vara fruktansvärt tråkig om man massplanterar den på betongförorternas gårdar, men om den används rätt så är den faktiskt ett guldsmycke i vårträdgårdar.
Ulf Gråbergs kolonilott i Tanto Norra är alltid intressant att besöka och hans barockträdgård i miniatyr är ensam i sitt slag här bland alla hundratals lotter. Jag tyckte om att han endast valt att ha scilla bland den formklippta buxbomen.
![]()
Baksidan av en backsippa.
![]()
De här vårglada trädgårdstanterna blommade i kapp med den fantastiska Magnolia x loebneri ´Merrill´. Tyvärr glömde jag att fråga efter kvinnornas namn men de hette säkert Flora och Linnéa.
↧
↧
Näckrostulpaner och blodrot den första dagen i maj
Första dagen i maj. Träden har börjat blomma. De tidiga tulpanerna är ljuvligt vackra . Vilat i solen (med hatt på) vid stranden mot brunnsviken med kaffe och mackor. Såg en mink. Dofter från blommande träd och buskar. Den fjärde lediga dagen var lika skön som de andra tre. Nu är det gott att leva!
![]()
Prunus serrulata
![]()
Blodrot - Sanguinaria canadense
![]()
Näckrostulpan ´Shakespeare´
![]()
Påfågelstulpan ´Calypso´
Påfågelstulpan ´Calypso´
↧
Anemone pulsatilla
↧
Längtar ut!
Här i Rosendals växthus på Djurgården väntar alla plantorna på att få komma ut i trädgården. Inte tomatplantorna då som får fortsätta sitt liv inomhus.
Här på Rosendal kan man konsten att beskära fruktträd. Jag blir lycklig när jag ser hur man beskurit det här päronträdet.
På Waldemarsudde har trädgårdsmästare Marina den här vackra tulpanen och jag måste fråga vad den heter.
↧
Vitabergsparken i maj
Att jag trivs på Södermalm i Stockholm vet nog de flesta som följt bloggen ett tag och i Sofia församling ligger Vitabergsparken. Sofia är en av mina favoritplatser på söder och en av anledningarna är just att Vitabergsparken ligger här. Det är en stor härlig park med inslag av både lite vildare parkmiljö och kvarter med gamla söderkåkar och i en av dessa röda små hus bodde en gång på 70-talet Ulf Lundell och det var här han bl.a. skrev sin bok Jack.
Sofia kyrka är söders näst yngsta kyrka efter Högalid och stod färdig 1906. Sofias torn är ett riktmärke i Stockholm och hittar man väl hit så kan man vandra i den vackra och i vissa delar branta parken. Under soliga sommardagar är det tätt mellan solfiltarna och då finns inte jag här. Däremot en vandring tidigt en morgon blir en skön upplevelse, speciellt nu i maj då magnolia, körsbärsträd och tulpaner blommar runt om i parken.
Groens malmgårds trädgård.
Långa längan vid Groens malmgård på Malmgårdsvägen.
Här inne i Vintertullens koloniområde - som tillhör Barnängens koloniförening, träffade jag Mariana som har en odlingslott här och som kallar platsen för sitt förlängda vardagsrum eftersom hon bor i närheten. Hon bjöd in mig bland lotterna eftersom hon kände igen den gamla bloggaren som befann sig utanför staketet och fotograferade in i trädgården. Mariana är en engagerad trädgårdsperson som har ett gediget intresse för trädgårdshistoria och hon berättade att det legat en trädgård på just den här platsen långt tillbaka i tiden.
Lite mer trädgårdshistoria: När vi en gång i tiden drev vårt familjeföretag så hade vi trädgårdsskötseln på den långa gården nedanför och fastigheten förvaltas av Stadsholmen.
Här kan man läsa om platsens historia.
Lite mer trädgårdshistoria: När vi en gång i tiden drev vårt familjeföretag så hade vi trädgårdsskötseln på den långa gården nedanför och fastigheten förvaltas av Stadsholmen.
Här kan man läsa om platsens historia.
Vi hade även en intressant diskussion med en av de äldre odlarna här och man förstår att det finns många sätt att se på hur en trädgård eller en odlingslott ska skötas. Idag ser man på den goda jorden på ett lite annat sätt än många av de äldre odlarna som är vana vid att finstäda sin plats och avlägsna alla de skräpiga löven eller blasten från förra årets perenner och sedan i stället tillföra näring i form av konstgödsel i små säckar i glada färger. De yngre lyder oftast den mer naturliga skolan där växterna får leva sitt liv ungefär som i naturen och där en del av löven får ligga kvar och återge näring till jorden.
Det är väldigt charmigt med dessa koloniområden och med alla stilar och tankar om trädgård, men jag själv skulle inte orka med alla olika viljor och uppfattningar om trädgård från odlargrannar. Mitt intresse ligger mer i att betrakta det som sker i Stockholms vackra och spännande koloniområden.
Det är väldigt charmigt med dessa koloniområden och med alla stilar och tankar om trädgård, men jag själv skulle inte orka med alla olika viljor och uppfattningar om trädgård från odlargrannar. Mitt intresse ligger mer i att betrakta det som sker i Stockholms vackra och spännande koloniområden.
Svenska Ords stuga i Vitabergsparken. Har inne har Hasse och Tage skrivit många av sina klassiker.
↧
↧
Blommande bergskörsbär
Prunus sargentii är en absolut favorit bland prunusväxterna. De enkla vita blommorna med den mörkröda stjärnan blir en vacker kontrast mot de mörkt röda bladen som under blomningen inte är fullt utvecklade. Jag planterade det här bergskörsbäret i buskform för tolv år sedan och det har tagit tio år innan blomningen blivit så effektfull som jag tänkte. Men den var värd att vänta på. Under de första tio åren har den blommat mycket sparsamt och det är nog inte någon annan än jag som lagt märke till den blyga blomningen.
Bergskörsbär i trädform behöver man inte vänta så länge på utan de blommar mycket tidigare.
Just nu är den här växten slottsparkens smycke och jag hoppas att den här kompisen inte stressar fram sin blomning nu. En annan anledning till att jag tycker så mycket om bergskörsbär är att bladens höstfärger är fantastiskt vackra när de lyser rött i oktober.
Bergskörsbär i trädform behöver man inte vänta så länge på utan de blommar mycket tidigare.
Just nu är den här växten slottsparkens smycke och jag hoppas att den här kompisen inte stressar fram sin blomning nu. En annan anledning till att jag tycker så mycket om bergskörsbär är att bladens höstfärger är fantastiskt vackra när de lyser rött i oktober.
Nu blommar också Epimedium rubrum, röd sockblomma och de lite blyga blommorna ser man bäst om man lägger sig ner på marken!
![]()
Förra året fick jag några månvioler av Waldemarsuddes trädgårdsmästare Marina och nu har dessa tvååringar börjat blomma i Drömhörnan. Så kul att de klarade vintern!
![]()
Trädpionens knoppar kämpar vidare.
![]()
Pärlhyacinter.
![]()
Pärlhyacinter.
Perennen som inte jag klarar att ta närbilder av - ormöga!
↧
På spåret - odla på rälsen!
↧
Sergels torg blommar i maj
↧
Tid för tanke
Häggmispel mot kanslihuset.
Ledig onsdag och en dag för fotografering. Klockan sex tog jag tunnelbanan in till stan. Det kommer att bli ett evigt rännande i Stockholms trädgårdar den här sommaren och idag försökte jag fånga den tidiga majblomningen trots gråvädret.
Jag började vid Sinnenas trädgård i Vasaparken och blev lika trädgårdslycklig som alltid där inne. Ulf Nordfjell har anlagt denna vackra trädgård på uppdrag av initiativtagaren Yvonne Westerberg som också skrivit en bok om trädgården som heter Sinnenas trädgård - ett rum för hälsa och livskvalitet. Vårblomningen är så fantastisk vacker i lund-delen där kungsängsliljor, treblad, vitsippor, vita balkansippor, julrosor och tulpaner tävlar om vilken som är vackrast eller kanske i stället samsas i en perfekt kombo. Det var dock aningen för mulet för att växterna skulle visa sin bästa sida. Trädgårdsmästare Christer Fällman sköter den här platsen på bästa sätt.
Jag vandrade vidare och borta vid Tegnerlunden gräver man och anlägger nytt i parken och jag hoppas att dom blir klara i sommar. Inne i en av mina favoritträdgårdar börjar det grönska, men där väntar jag in blomningen av alla prydnadsaplar, syrener och så häggen vid dammen. Centralbadets trädgård är en av de bästa platser i city om man vill få ner storstadsstressen.
Sergels torg som i annars är en stel och kall plats, blommar så otroligt vackert nu och jag var nog en trafikfara där under min fotografering. Jag älskar den verkligen tulpanen som man använder på så många plater i stan nu och jag måste ta reda på sortnamnet. Se inlägget om Sergels torg här.
Jag gick förbi Kungsträdgården där de japanska körsbärsträdens blomning nu slocknat och ingen bryr sig längre om dessa träd. Vid Berzelii park jobbar man vidare med den nya trädgårdsanläggningen. Gräs rullas ut och man fortsätter att plantera alla dessa växter som ska pryda trädgården. Även om jag inte direkt gillar rododendron så tror ja ändå att de kommer att passa bra under träden mot Nybroplan. Trädgården ska vara färdig i juni har man lovat och jag hoppas verkligen att det stämmer.
Kaffe och nybakad kanelbulle Under kastanjen i Gamla Stan och en vandring upp till Mosebacke torg på söder fick avsluta den här stadsvandringen.
Jag gick förbi Kungsträdgården där de japanska körsbärsträdens blomning nu slocknat och ingen bryr sig längre om dessa träd. Vid Berzelii park jobbar man vidare med den nya trädgårdsanläggningen. Gräs rullas ut och man fortsätter att plantera alla dessa växter som ska pryda trädgården. Även om jag inte direkt gillar rododendron så tror ja ändå att de kommer att passa bra under träden mot Nybroplan. Trädgården ska vara färdig i juni har man lovat och jag hoppas verkligen att det stämmer.
Kaffe och nybakad kanelbulle Under kastanjen i Gamla Stan och en vandring upp till Mosebacke torg på söder fick avsluta den här stadsvandringen.
Centralbadets trädgård
Plantering vid Berzelii park. Rododendron ´Cunningham´s White´.
Bokhäckarna vid riksdagshuset byter nu ut sina vinterbruna löv mot skirt gröna.
Vackra Sinnenas trädgård och det är omöjligt att på bild fånga känslan här inne.
Strindbergs text på Drottningatan.
↧
↧
Det är på Facebook som allting händer!
Konflikten mellan Blogg.se och Google kvarstår och fortfarande är det ungefär hälften av mina blogginlägg som inte är sökbara på Goolge. Blogginläggen är alltså inte borta som några trodde, dom finns kvar i arkivet på min blogg, men om man söker på t.ex. Centralbadets trädgård eller Engsholms slott så finns inte mina inlägg på Googles träfflista längre. Tidigare var Centralbadets trädgård första träff och Engsholms slott fjärde. Och inget av de nya blogginläggen som jag nu skriver blir sökbart, Google har helt enkelt stängt alla bloggar från Blogg.se.
På Blogg.se säger man att de diskuterar och förhandlar med Google och att allt kommer att lösa sig. De säger också att det finns grupper som försöker få oss bloggare att lämna Blogg.se och Blogg.se menar att det inte finns någon anledning att göra det.
Jag vet inte hur det blir med min blogg nu, som trots allt fortfarande har runt 1800 unika besökare om dagen. Men om Google har låst mig ute från alla nya inlägg som jag nu skriver, då måste jag ju till slut byta till blogspot eller Wordpress.
Jag funderar också på hur förändringen skulle gå till. Ibland tänker jag att jag bara skulle lämna den här bloggen och låta den ligga kvar i fred och börja med en helt ny blogg och nytt namn på blogspot. Börja om från början helt enkelt. Att flytta över 3000 inlägg till en ny bloggplats, känns bara konstigt.
Alla kanske inte förstår hur viktigt det är att finnas med i Googlesökningar. Om jag hade skrivit en vanlig dagboksblogg så spelar det ju inte så stor roll om det man skriver går att googla på, men eftersom jag skriver om växter (där de flesta fortfarande är sökbara, tack och lov) och om olika trädgårdar som jag besökt, så vill jag givetvis att man ska komma till mina inlägg när man söker på platsen. Det är det som är tanken med att skriva om de olika trädgårdarna och som det nu är så finns ingenting från mina trädgårdsbesök på Google.
Jag avvaktar lite till. Tanken att flytta till en annan bloggplats är oerhört jobbig, men som det ser ut nu så blir det nog så.
Till något helt annat. Jag länkar ju alla mina blogginlägg till Facebook och det är där som inläggen kommenteras. Jag förstår det eftersom det är mycket lättare att ´´gilla´´ eller kommentera ett inlägg på Facebook. Om man ska kommentera här på bloggen så måste man verifiera kommentaren och det kanske kan vara ett jobbigt hinder. Det spelar egentligen ingen roll vart kommentarerna hamnar tycker jag, men ibland kan det vara bra att få en sparad konversation på bloggen. På Facebook försvinner ju allt man skriver så rasande fort.
↧
Skunkkallan blommar i Sörmland
I ett sumpigt kärr i närheten av Tullgarns slott blommar nu skunkkallan (Lysichiton americanus) vilket orsakade stort intresse bland närboende den här veckan och jag var bara tvungen att bege mig dit på vägen hem till helgledigheten.
Den ser verkligen exotisk, udda och lite vilsen ut i vår svenska natur, men faktum är att den har förvildats både här i Sörmland, Halland och Östergötland på flera platser. Man använder den ibland som dammväxt och hur den hamnat här kan man bara spekulera om. Snygg är den tycker jag!
Jag läser i den Virtuella floran att doften är sötaktig och lite kvalmig och inte alls så obehagligt som namnet antyder.
Det gick ett rykte i trakten idag att den bara blommar vart tjugonde år. Jag hittar inga uppgifter om hur ofta den blommar just nu men i Virtuella floran står det att växten når full storlek först efter blomning. Jag kom direkt att tänka på när jätteknölkallan blommade i Edvard Anderssons växthus i Bergianska förra året. Den blommar ungeför vart åttionde år.
↧
Vila
Nu är det så vackert i naturen att det blir svårt att ta in all skönhet. En tidig morgon i slottsparken är paradisiskt vackert nu när markena är täckta av vårblommor och körsbärsträden blommar som bäst. Och så dessa fantastiska fågelkonserter. I veckan kom näktergalen och svartvita flugsnapparen och svalorna flyttade in under bryggan. J hörde västergöken och jag hörde rosenfinken. Vår kock Mattias fyllde år idag och jag plockade blommor åt honom...!
Det är mycket som händer nu i trädgården. Sommarblommor och tomater kämpar på med hjälp av växtbelysning i ett litet rum inne i slottet och alla plantorna längtar ut i trädgården.
Senblommande perenner delas och flyttas ute i trädgården och ogräset har efter regnet och värmen börjat konkurrera med perennerna i planteringarna. Gräsmattorna växer och ogräset på gångarna börjar visa sig. Min uppgift är att hålla parken fin. Den ska vara välskött och det ska blomma så mycket som möjligt och jag vet att jag behöver förbättra vårblomningen i planteringarna till nästa år.
Oftast har jag kontroll över mina uppgifter men ibland känner jag att jag borde göra mer, komma med nya idéer.
Men det är fantastiskt vackert i parken ändå och jag njuter av att se perennerna vakna till liv och för att njuta fullt ut så lägger jag mig bland vitsippor och svalört, sluter ögonen för en stund, lyssnar på näktergalen och drömmer om Mangskog...
Nej...jag tror att jag vilar lite till! Trevlig helg alla ni som besöker denna blogg!
↧
Dagens växt - Säckbuske
Ceanothus x deliliantus - Lövfällande
Ceanothus dentatus och C. impressus - Städesgröna
Det är något speciellt med blåblommande buskar och träd och säckbusken måste vara en av de finaste blå buskarna. Den här städesgröna säckbusken blommade så här vackert när jag besökte London den 22 mars 2012. Man drogs automatiskt fram till den här blå skönheten som växte på en plats som hette Hans Place...!
I Sverige klarar sig säckbusken endast på skyddade platser i zon 1 och knappt där. Om man känner för att försöka använda den i sin trädgård så bör man skydda växten ordentligt under vintern, men den fryser oftast ner trots bra skydd. Då får man helt enkelt klippa ner den till marknivå, ungefär som jag gör med mina buddlejabuskar i slottsparken. Men den tål hård beskärning så nedklippningen gör ingen skada åt busken. Om frosten skadar de unga skotten så klipper man ner dem till grön ved i april. Den sort av lövfällande säckbuskar som man kan prova i södra Sverige är ´Glorie de Versailles´som har djupblå blommor. I England där den här busken är vanlig blir den upp till fyra meter hög och lika bred.
I Sverige klarar sig säckbusken endast på skyddade platser i zon 1 och knappt där. Om man känner för att försöka använda den i sin trädgård så bör man skydda växten ordentligt under vintern, men den fryser oftast ner trots bra skydd. Då får man helt enkelt klippa ner den till marknivå, ungefär som jag gör med mina buddlejabuskar i slottsparken. Men den tål hård beskärning så nedklippningen gör ingen skada åt busken. Om frosten skadar de unga skotten så klipper man ner dem till grön ved i april. Den sort av lövfällande säckbuskar som man kan prova i södra Sverige är ´Glorie de Versailles´som har djupblå blommor. I England där den här busken är vanlig blir den upp till fyra meter hög och lika bred.
Det finns flera arter och många sorter av säckbuske och alla härstammar från Kalifornien där alla är städsegröna. I Europa däremot så delas säckbusken upp i två grupper. De städsegröna som har små tättsittande blad och som är känsligare och kräver en mer skyddad plats, de blommar i maj-juli beroende på sort, men de blommar ofta en gång till på hösten. De lövfällande buskarna har större blad och blommar från juli-oktober. I t.ex. England kan man alltså ha blommande säckbuskar i sin trädgård under hela växtsäsongen.
Det vore intressant att höra från er i Sverige som har eller har haft någon säckbuske.
Källa: Trädgårdens buskar av Peter Seabrook (1974)
↧
↧
Odengatan
↧
Jag skriver en bok nu...
↧
Stockholm blommar - del 1
Sinnenas trädgård.
![]()
![]()
Humlegården
![]()
![]()
![]()
Karlavägen
![]()
Djurgårdsbron
![]()
Waldemarsudde
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Rosendal
![]()
![]()
![]()
Eftersom jag kommer att följa Stockholms trädgårdar speciellt noggrant i år, så begav jag mig ut tidigt i en blommande huvudstad den här söndagen. Det finns en yta i Sinnens trädgård som har blivit en favoritplats för mig och där hade nu både det vita löjtnantshjärtat och den ljusgula hundtandsliljan börjat blomma sedan jag var där senast. Klockan var före sju och jag var ensam i Sinnenas trädgård.
Nästa stopp blev Humlegården vars lindar, kastanjer, bokar mm. var sådär skirt vackert gröna och jag hittade annat som blommade där inne också.
Ute på Djurgården var det lika tomt på folk och på Waldemarsudde var det sådär magiskt vackert igen och jag drack mitt kaffe vid stranden. Innan jag fortsatte vandringen ut till Rosendal så kröp jag omkring med kameran och förevigade några vackra tulpaner.
På Rosendal beredde man jorden där sommarblommor senare ska finnas för självplock och uppe vid växthusen så hade grönsaker fått komma ut från sitt växthus och ut i verkligheten. Inga flera frostnätter nu tack!
Nästa stopp blev Humlegården vars lindar, kastanjer, bokar mm. var sådär skirt vackert gröna och jag hittade annat som blommade där inne också.
Ute på Djurgården var det lika tomt på folk och på Waldemarsudde var det sådär magiskt vackert igen och jag drack mitt kaffe vid stranden. Innan jag fortsatte vandringen ut till Rosendal så kröp jag omkring med kameran och förevigade några vackra tulpaner.
På Rosendal beredde man jorden där sommarblommor senare ska finnas för självplock och uppe vid växthusen så hade grönsaker fått komma ut från sitt växthus och ut i verkligheten. Inga flera frostnätter nu tack!
Humlegården
Karlavägen
Djurgårdsbron
Waldemarsudde
Rosendal
↧